lördag 30 juni 2012

DE ALLRA, ALLRA FÖRSTA



Häromdagen hittade jag en knubbig liten kantarell utmed vägen till brevlådan. Den lämnade jag givetvis i fred så att den skulle kunna växa till sig och förhoppningsvis få sällskap av fler kantarellisar. Men den lilla kantarellen triggade igång nyfikenheten hos mig och idag tog jag mig därför över fårstängslet till en hage, där det förra sommaren fanns en grandunge med ett av mina pålitliga kantarellställen. Eftersom granarna nu är nedtagna var förväntningarna på att hitta skogens guld där inte alltför högt ställda men där fanns de, även i år, gula och knubbiga.

Också dessa fick stå på tillväxt och jag har nu bestämt att jag skall laga till kantarellerna genast när jag plockat dem och inte lägga i frysen, som jag brukar göra. Stora O tycker inte om svamp, så därför brukar jag frysa ner dem tills någon kommer som kan dela min förtjusning. När väl gourmetvännen eller vännerna dyker upp, glömmer jag oftast bort att jag har kantareller i frysen, så emellanåt får yngste sonen tilldelning och han uppskattar kantarellerna kan jag lova.

Mmmmm, jag blir sugen bara jag tänker på sommarens första kantarellmacka!

LIVET REKOMMENDERAS



Idag lever jag verkligen upp till det som står i min bloggprofil när jag bokstavligen talat skriver, inte bara för livet, utan om LIVET och varmt rekommenderar en utflykt till sommarfagra Orust, där konstnären Ewa Evers och keramikern Ulrika Wallin, båda verksamma på Tjörn, ställer ut sina konstverk på Konsthallen i Kulturhuset i Henån.

Konstutställningen LIVET pågår under tiden 7 juli till 2 augusti 2012. Vernissage den 7 juli kl 12 - 14. Övriga öppettider: tisd/torsd 12 - 19, onsd 10 - 19, fred 10 - 16 och lörd 10 - 14.

Ewa Evers, detalj av oljemålning




Klicka här för Musik för livet.


torsdag 28 juni 2012

NU VET JAG VAD DET VILL SÄGA


När jag klippte gräset idag sken solen som omväxling denna sommar. Jag blev varmare och varmare ju längre jag höll på. Egentligen var det dumt av mig att utsätta mig för sådana påfrestningar när solen stod som högst på himlen men, enveten som jag är ibland, ville jag bli klar med klippningen så att jag kunde slå mig ner och lyssna på Sommar i P1, där dagens sommarpratare var Karin Falk.

Flugorna började antasta mig när jag var som svettigast och de var verkligen enerverande. De till och med kröp innanför glasögonen och då förstod jag hur de stackars korna har det när flugorna kryper runt ögonen. Jag viftade så gott jag kunde för att få bort dem. Skulle egentligen ha behövt en rejäl svans att smälla till dem med men jag fick hålla tillgodo med armarna.

Innan jag bänkade mig framför radioapparaten duschade jag i den nya uteduschen och tog därefter några simtag i vår lilla pool. På väg från duschen till bassängen, en sträcka på högst 10 meter, anfölls jag av blinningar. Någon av dessa pinoandar hann sticka mig. Det gjorde ont och för att slippa fler stick doppade jag mig snabbare än vanligt. Ytterligare en smärtsam påminnelse om hur kossorna har det.

Jag  behövde inte konsultera några kor för en granne intygade att det inte bara var jag som tyckte att flugorna var extra besvärliga idag och mitt gnällande här på bloggen får utgöra lite motvikt till det annars så ljuva livet på landet - åtminstone om man är pensionär.

BOKMÄSSA I OD


Till alla er som går och längtar till bokmässan i Göteborg den 27 - 30 september vill jag rekommendera en bokmässa i Od redan den 14 - 15 juli. Här kan du läsa mer om bokmässan Mitt i Sommaren - mitt i LandskapetBokcafét Crea Diem och låta dig frestas.

måndag 25 juni 2012

MOMENT 22


Igår läste jag ett mycket intressant inlägg om kapitel 24 i Joseph Hellers ironiska och kritiska roman Moment 22, eller Catch -22, som den heter på originalspråket. Recensionen, som du kan läsa på bokbloggen och dagarna går, har skrivits av Gästbloggare M.

Jag blev inspirerad och nyfiken och plockade fram Moment 22 ur bokhyllan och slog upp kapitel 24. Det visade sig att boken var väl använd, för flera sidor var lösa. Eftersom jag vet att varken jag eller någon annan i familjen utöver äldste sonen M så intensivt kan ha läst denna roman, som för övrigt tävlar med Salingers Räddaren i nöden och Goldings Flugornas herre om att på den tiden vara ungdomens fickbibel, får nog slitaget tillskrivas honom.

Den volym som vi har här (andra upplagan) utgavs 1968 av Wahlström & Wistrands förlag, trycktes av Hallandspostens Boktryckeri, Halmstad och kostade då 13 kronor och 50 öre Översättare var Torsten Blomkvist och för omslaget stod Per Åhlin. Joseph Heller skrev Catch -22 1961.

Trots att jag inte kan räkna mig till ungdomarnas skara skall jag läsa boken från början, för handlingen lär vara högaktuell även idag.

söndag 24 juni 2012

MEDAN TVÄTTEN TORKAR



Strax före midsommar hörde jag talas om en novelltävling i ICA-Kuriren med Väntan som tema. Rubriken Medan tvätten torkar dök upp som tänkbar i huvudet på mig när jag skulle sätta igång och tvätta en dag. Rubriken tyckte jag då var solklar och det var himlen också. Varmt och skönt med lagom vind, perfekt väder för tvätt alltså. Tänk att det kan kännas så härligt att kunna hänga ut tvätt på tork. Jag känner mig så priviligierad när jag står där med lådan med klädnypor av varierande slag i. Vissa av trä, mer eller mindre missfärgade av ålder, andra av plast i olika färger. För egen del går det bra vilket som, så länge de är hela, fast jag måste tillstå att jag egentligen föredrar klädnypor av trä, för de är lite stabilare på något sätt. Jag har däremot en vän som störs av att använda olikfärgade klädnypor. Kommer inte ihåg om hon känner sig tvingad att ha en specifik färg till ett särskilt tvättobjekt eller om klädnyporna till all tvätt måste vara av samma kulör. Oavsett vilket låter det aningen knöligt i mina öron.

Medan tvätten fladdrade på klädstrecket noterade jag tankarna som dök upp i mitt huvud. De var många, både till antal och slag, vill jag lova. Väntan på att tvätten skulle torka började vid stugknuten med en kopp kaffe tillsammans med mannen i mitt liv. Medan vi fikade undrade jag hur i all världen det kom sig att han med trimmern för andra gången i år hade slagit av de sju näverplantorna och kärleksörten i slänten mot dammen. Inte för att det klart medgavs, tolkade jag ändå svaret som att jag måste ha talat för döva öron första gången det skedde, då jag noggrant pekade ut var plantorna hade funnits. En orsak som ytterligare bidragit till fadäsen var att växterna var dolda av ogräs. För att inte fördärva stämningen övergick vi sedan till att tala om hur väl våra nysatta sparrisplantor verkade arta sig. Smala sparrisskott, som växer ungefär fem centimeter varje dag, sticker upp bredvid plantorna och vi hinner nästan inte med att täcka skotten med jord vartefter som de drar i höjden. Det skall man nämligen göra med grön sparris, enligt ett odlingstips som vi hittat på nätet. Därefter grunnade jag på var jag skulle plantera höstanemonen och stockrosorna som jag köpt och kom fram till att höstanemonen skulle stå under en björk vid dammen och stockrosorna utmed ladugårdens solsida. Skönt att det är bestämt. Att bestämma plats för plantor brukar alltid vara svårt, åtminstone för mig som är född i vågens tecken.

När kaffepausen var över var det dags att gå till brevlådan, cirka 100 meter från huset. Utmed vår lilla väg finns många växter att titta på och särskilt följer jag de ståtliga ormbunkarnas, den självsådda rödbokens, liljekonvaljernas, blåbärens och smultron-blommornas utveckling. Vid en ek längs vägen har jag börjat kika efter de första kantarellerna, fast jag tvivlar på att de kommer att titta upp där i år, för vi har tagit ned granar som vuxit i närheten. Nästan framme vid brevlådan ståtar en enda nattviol, där det tidigare funnits ett helt bestånd. Om det inte dyker upp några fler nattvioler den här sommaren, får vi skylla förlusten på de nedtagna granarna som tidigare skuggade den lilla ängsplätten. Till min glädje upptäckte jag att några små granplantor hade vuxit upp. Naturen har en förmåga att läka sig själv efter människans ingrepp, även om det tar lång tid och vegetationen kan komma att förändras.

På väg tillbaka från brevlådan tog jag en avstickare för att se om jag kunde upptäcka några guldfiskar i dammen och det kunde jag, nio stycken. Då for tankarna iväg till vår gode vän R, som själv hade guldfiskar, och till våra intressanta diskussioner med honom i ämnet. Ledsamt nog finns inte R sedan ganska exakt en månad tillbaka att prata med, varken om fisk eller något annat. Hans bortgång är en förlust som är svår att ta in. Helt overkligt att tänka sig att vår stora, vänliga, omtänksamma och levnadsglada R är död.

Det är ingen ordning alls på tankarna, som nu blev upptagna av mängder av små "svärmande" blå flicksländor. De var vackert turkosfärgade och flög omkring och påminde om akvariefiskar med namnet neontetra. Vingarna syntes inte. De var genomskinliga och måste ha fladdrat väldigt fort. Sländorna som inte flög omkring, satt parvis hopkopplade på grässtråna, både i dammen och bredvid.

Mellan buskarna såg jag vinden förvandla lakanen till spinnakers. Den tilltagande blåsten verkade lovande men innan tvätten var riktigt torr skulle jag nog hinna med att tvätta fönstren i den gamla delen av vårt hus. Fönsterrengöringen var verkligen befogad, för en målare hade avlägsnat alla färglager sedan urminnes tider och behandlat fönstren från mitten av 1800-talet med den respekt och yrkesskicklighet som sig bör. Målningsarbetet hade tagit tid, för linoljefärgen måste få torka ordentligt mellan strykningarna men lagom till midsommar var arbetet klart och jag kunde ta bort innanfönstren och putsa av hjärtans lust. Att putsa fönstren med de handblåsta glasrutorna är faktiskt riktigt lustfyllt, för de sitter så lågt att man kan stå utanför och nå ända upp utan att behöva använda stege. När innanfönstren väl är borttagna verkar rummen plötsligt större och ljusare. Fönsterbrädorna blir djupare och ger blomkrukorna bättre plats. Sist, men inte minst, kan man öppna några av fönstren och hälsa sommaren välkommen in.

Under tiden jag fejade tänkte jag på en sommar för länge, länge sedan när min mamma, min storasyster och jag för hand sydde trådgardiner till de två köksfönstren. Fyra längder var det som skulle fållas på längden, förses med kanaler upptill och läggas upp nertill. Min syster och jag sydde en gardinlängd var under tiden mamma sydde två, men så hade hon arbetat som sömmerska också. Vi hade jätteroligt medan vi sydde och fönstren blev fina det året med.

Tanken på att tiden går fort och att det snart är dags att sätta in innanfönstren igen trängde jag snabbt undan, för nu är det sommar som gäller. Dags är det nog däremot att ta in tvätten, som bör vara torr vid det här laget..



PS. Novelltävlingen bryr jag mig inte om, utan detta får bli ett blogginlägg istället.

lördag 23 juni 2012

SPELGLÄDJE

Två fundersamma strateger

Idag har vi varit på besök hos A och M på Tjörn, där vi tillbringat en trevlig och vacker midsommardag i gott sällskap och med god förplägnad.

Som ofta när vi träffas där spelar vi spel på verandan och idag stiftade vi bekantskap med det för oss nya strategispelet Rummikub, som var riktigt roligt. Rekommenderas varmt. Här kan du läsa mer om spelet.

fredag 22 juni 2012

GLAD MIDSOMMAR



Med denna blomsterbukett önskar jag er alla en riktigt

GLAD MIDSOMMAR

torsdag 21 juni 2012

BLÅ FLICKSLÄNDOR


Runt vår damm svärmade det idag av vad jag först trodde var babydagsländor. I vegetationen både i och runt dammen och i luften fanns mängder av turkos små flygfän som mest liknade akvariefiskar med förmåga att flyga. Vingarna var så skira att de inte syntes. Många av sländorna hade slagit sig ned på grässtråna och vid närmare granskning fick jag ändra min uppfattning om deras ålder, för de "dockade". Om man betänker att dagssländor bara lever en dag skulle de förstås ha kunnat vara småbarn - det gäller ju att passa på medan tid är.

Snabbt som ögat hämtade jag kameran för att föreviga händelsen. Tyvärr kunde jag inte komma tillräckligt nära utan att skrämma bort dem. Den här stackars ensamma hannen? är den enda som fastnade på plåten.


Blå flickslända (Klicka på bilden så syns den.)


När jag sedan googlade på sländor, fick jag reda på att det var blå flicksländor som svärmade vid dammen och inte dagsländor. Hur gamla flicksländorna var eller blir har jag ingen aning om, inte heller om det finns flicksländor av hankön. Det får vi väl tro, fast det inte direkt framgår av artnamnet.





onsdag 20 juni 2012

TJUVSTART

Matjesill E-typ


Idag har vi tjuvstartat midsommarfirandet genom att njuta av sill på Einars vis, eller Matjesill E-typ som vi kallar rätten.

Håll med om att uppläggningen är dekorativ. Matjesill i botten toppad med diagonala ränder av hackade hårdkokta ägg och rödbetor samt gräslök. Vackert att se på och lätt som en plätt att tillaga.

tisdag 19 juni 2012

BETRODD MED KÄRLEKENS FÄRG


Vissa av oss är betrodda att måla med rödfärg, bland andra vår goda vän B. Var det målning på gång var hon den som fick måla med den röda färgen medan maken målade de vita detaljerna (fönster m m) på huset.

Så har det varit hos oss ett par dagar nu. Jag har varit betrodd med den röda färgen, så mycket betrodd att jag har fått måla hela ladugården själv. Nästan i alla fall, för lite målning återstår. Stora O har under tiden snickrat på en utbyggnad, som också skall rödmålas när den blir klar. Vindskivorna har Stora O målat vita och lite rött också om sanningen skall fram, längst upp på gavlarna, där jag, som har höjdskräck, inte vågar mig upp.

I vårt fall tror jag nog att jag gärna skulle ha fått måla det vita också, för Stora O avskyr att måla och ägnar sig helst åt snickeri. Trots att jag var trött på målningen när eftermiddagspasset led mot sitt slut idag måste jag tillstå att det är praktiskt att var och en gör det den kan och är bäst på, för då händer det saker.

Medan jag målade tänkte jag att det är säkert positivt att vara betrodd att måla med rödfärg, för rött lär ju vara kärlekens färg.


måndag 18 juni 2012

YASMINA KHADRA



Idag slår jag ett slag för Yasmina Khadras roman Vad dagen är natten skyldig, som jag inte har läst ännu men som jag läst om i bloggen och dagarna går. Vem kan motstå ett citat som detta?
En kväll tassade vintern ut på tå för att lämna plats för våren.

Inte jag i alla fall.

Den algeriske författaren Mohammed Moulessehoul, numera bosatt i Frankrike, skriver under pseudonymen Yasmina Khadra, som är hans hustrus namn.

Vill du läsa mer om Vad dagen är natten skyldig kan du göra det här.

lördag 16 juni 2012

SMÅLANDSRESAN

Utsikt från storasyster V:s köksfönster

Igår reste Stora O, min bror H och jag till Småland och hälsade på min syster V. Det är en utflykt vi gör varje sommar och det är alltid lika roligt att träffas.

Som vanligt hade vi med "förning" och stannade utmed vägen och fikade. Den här gången fick vi inte stopp på bilen förrän vi bara hade ungefär fem mil kvar och det hade den fördelen att vi inte var vrålhungriga när vi kom fram utan kunde hälsa på varandra ordentligt och prata en del innan vi slog oss ner vid bordet, där vi fortsatte att pladdra på.

Syskonbarnen V och J kom dit, så att vi fick tillfälle att träffa dem också och vi uppskattade att de tog sig tid att komma och hälsa på oss. Med sig hade de en jättestor paket, vackert inslagen. Till vår stora förvåning visade det sig att den var till Stora O och mig, en försenad gemensam födelsedagspresent. Jag tror aldrig att vi har fått ett så stort paket någon gång. Gissa vad det var i paketet och gissa om vi blev glada?

Stora O och jag med jättepaketet, som innehöll en utomhusdusch.


Hemresan gick via Halland, där lillebror H bor, och därefter styrde vi kosan inåt land igen, mot Västergötland. Eftersom det var en viktig fotbollsmatch på gång (Sverige-England) gick det undan skall jag säga. Vi kom hem lagom till andra halvlek men referatet från den första delen hörde vi i bilen. Jag lade märke till att det var väldigt få bilar ute på vägarna. De flesta satt nog bänkade framför TV-apparaterna.

Vi var nöjda med resan trots att vi kört så många mil på en dag. Jätteroligt att träffas, vilket vi inte gör så ofta. Talas vid i telefon gör vi däremot ofta. Helt och hållet lyckad dag. Synd bara att Sverige förlorade matchen.

SKOLAVSLUTNING



Sötnosar med välförtjänta rosor.

torsdag 14 juni 2012

SOMMARLOV


Den här veckan slutar skolorna och ett härligt sommarlov väntar. Vårt yngsta barnbarn, E, gick ur mellanstadiet idag och skall börja på en annan skola nästa termin, glädjande nog tillsammans med många av sina kamrater.

På E:s skola har de som tradition att ha skolavslutningen i själva skolbyggnaden och sjätteklassarna, som inte kommer tillbaka till hösten, blir avtackade av sin lärare som delar ut en ros till var och en innan de försvinner ut på gräsmattan utanför skolan. Det är en vacker tradition som vi tyvärr inte har möjlighet att ta del av i år.

Säkert sjunger de Den blomstertid nu kommer, som du kan lyssna på här.

Alla skolbarn och lärare önskas en riktigt skön sommar!

onsdag 13 juni 2012

FUNDERINGAR KRING MÅLNING



Idag har jag varit och inhandlat färg till vår ladugård, som det är dags att fräscha upp. Jag åkte hem med två 10-litersburkar med rödfärg, dock inte av den "äkta" varan, för den fanns inte i affären som jag handlade i. Affärsbiträdet bedyrade att fabrikatet de erbjöd var minst lika bra som det jag hade tänkt mig och att det dessutom var billigare. På vägen hem kändes det inte bra och jag undrade om jag kanske skulle ha väntat tills jag fick tag i den färg jag egentligen ville ha men kom fram till att den jag köpt säkert skulle duga till en ladugård.

Efter att ha googlat på rödfärg inser jag att vad färgen skall innehålla för att inte fälla, behålla sin nyans när den åldras etc är en hel vetenskap. Om jag gjort rätt eller ej kommer att visa sig framöver. Argumentet att färgen var billigare håller förstås inte, för det är minsann en hel del arbete med att måla en ladugård, om än inte särskilt stor, och några hundralappar mer eller mindre per burk kan det vara värt för att få ett bra resultat.

Det var mycket om ladugårdsmålning. Nu över till gårdagens inlägg, som bl a gällde "sommaräng med gula prickar". Än en gång har minnet svikit mig, för det skulle inte vara sommaräng utan sommargolv och så här lyder texten som J dansade till bland smörblommorna när hon var liten.

Gul som solsken, gul som gull.
Jag har hela ängen full
av smörblommor som står och nickar,
mitt sommargolv har gula prickar.

Sommargolvet är nymålat i samma vackra gula nyans varje sommar, så det verkar inte vara några problem med färgblandningen. Undrar just vem som målar golvet?


tisdag 12 juni 2012

SOMMARÄNG MED GULA PRICKAR

Pilgrimstavlan vid Jäla kyrka

Efter att ha blivit inspirerad av en provrunda igår tog jag med Stora O och vandrade också idag en liten sträcka på pilgrimsleden mellan Jäla och Eriksberg. Vi startade vid Jäla kyrka och gick längs en grusväg som efter ett tag övergick till skogsväg och njöt av stillheten och den vackra naturen.

På baksidan av en gammal ladugård såg vi en hemmagjord tombola som någon hade tillverkat av bl a ett oljefat. Den hade säkert tjänat ut, för den såg övergiven ut där den stod, omgiven av hundkex och nässlor.

Tombola som gjort sitt

När vi hade vandrat några kilometer slog vi oss ned i en vacker skogsdunge och drack 11-kaffe. Efter att ha suttit där och tittat och lyssnat på fåglar och filosoferat en stund, tog jag några fotografier på smörblommorna, som det fanns gott om där. Då drog jag mig till minnes när J som liten dansade omkring bland smörblommorna på ängen bakom vårt hus och sjöng en sång om en sommaräng. Det enda jag kommer ihåg av texten är "min sommaräng har gula prickar". Tråkigt att jag inte minns vad sången heter, för då kanske jag hade kunnat länka till den. Här ser ni i alla fall dagens gula prickar på fikakullen.

Sommaräng med gula prickar

Därefter packade vi ner termosen och muggarna i ryggsäcken igen och vandrade tillbaka till Jäla kyrka, där vi hade parkerat bilen. Det var en kort sträcka vi gick idag men förhoppningsvis blir vår vandring längre nästa gång.


Slutfikat

söndag 10 juni 2012

HÄLSINGLANDS LANDSKAPSLAV


Idag har Svante namnsdag och då gratulerar jag MBY:s måg, Svante Hultengren, som tillsammans med Lars Arvidsson har gett ut boken Svenska Landskapslavar, som jag tidigare har skrivit om här på bloggen.

Riktigt varför mina tankar spårade in på ätliga lavar kan jag inte redogöra för men när jag kollade i Svenska Landskapslavar läste jag att islandslaven, Hälsinglands landskapslav, hör till dem. Den har använts som växtfärg, medicin mot lungsot, hosta, skörbjugg, bronkit, astma och magbesvär. Laven innehåller bitterämnen med antiseptisk verkan och är en viktig del av renens föda men har också använts i bröd och vid brännvinstillverkning.

De lavar som är lämpliga som föda för människor innehåller kolhydrater som vi kan bryta ner, s k lavstärkelser, vilket förutom islandslaven också tuschlaven, manlaven och navellavar gör.

För egen del tycker jag inte att islandslaven ser särskilt aptitlig ut men det är bra att känna till att man kan ta till den som överlevnadsföda om det kniper.

Islandslaven växer på marken i tuvor eller lösa mattor som kan täcka stora ytor, är vanlig i hela Sverige utom allra längst i söder och på Öland och Gotland och trivs särskilt i glesa tallskogar, på hedar, klippor och hällar. Den förekommer rikligt i Hälsingland och har därför blivit symbol för detta landskap.

lördag 9 juni 2012

VÄRLDSSTICKARDAGEN


Jag läste just i GP att det idag är världsstickardagen, som firas genom att man stickar i storgrupp. I Göteborg sker detta utomhus kl. 13.00 vid Världskulturmuséet och om det regnar, inomhus i den pampiga trappan.

Det kanske är något att tänka på till nästa år. Stickar i grupp gör man ju redan på många stickkaféer t ex men jag antar att det är större grupper än så som avses just på världsstickardagen. Den 9 juni får vi lägga på minnet, för den dagen nästa år skall vi sticka i storgrupp även här på landsbygden, eller vad tycks?

Varje gång jag skall skriva kafé tvekar jag om jag skall stava det med k eller c. Idag har jag kontrollerat och funnit att Språkrådet rekommenderar kafé men även godkänner den franska stavningen café, så nu är det bekymret ur världen.

torsdag 7 juni 2012

SURROGATMAMMA

Spenar?

Igår var vi i Falköping, där goda vänner tog oss med på poängpromenad på toppen av Ålleberg, som bjöd på en fantastisk utsikt över den betagande vackra Falbygden. Längs banan, som gick mellan blomrika ängsmarker och hagar som betas av får, fick vi syn på den här apparaten som vi inte kunde tolka som något annat än surrogatmamma till en hop små lamm. Stora O och jag, som inte är födda och uppvuxna på landet, hade aldrig tidigare sett något liknande men vi lär oss undan för undan och uppskattar att landskapet hålls öppet med hjälp av de betande djuren.

Fler lamm som verkar vara nöjda med sin surrogatmamma.

Kvällen tillbringades i värdparets hem i Falköping, där vi bland annat fick smaka på årets första jordgubbstårta, hembakad förstås. Mums! Som vanligt när vi träffar dessa f d Eriksbergsbor ventileras det som händer och har hänt i Eriksberg. När nu flera av Eriksbergs nestorer var samlade passade jag på att förhöra mig om de tidigare biblioteken i Eriksberg. Det har nämligen funnits flera och ett av dem var förlagt till värdinnans föräldrahem. När jag ytterligare satt mig in i ämnet skall jag försöka att skriva något om detta.

Tack snälla I-L och G för trevlig samvaro på Svenska Flaggans Dag. Mer svenskt än i solskenet på Ålleberg kunde det knappast ha varit.



onsdag 6 juni 2012

VISST FINNS DET ANLEDNING ATT FIRA!



För ett tag sedan läste jag en insändare i GP om nationaldagsfirande här i Sverige. Enligt insändaren fanns det ingen som helst anledning att fira så länge ojämlikhet mellan könen råder, Migrationsverket behandlar invandrare som de gör och mycket annat negativt.

Det måste vara tråkigt att bara se det negativa och riktigt grotta ner sig i det. Visst är det mycket som kan bli bättre men mycket är bra här i Sverige också. Jag är säker på att alla har något att glädja sig åt, även de som har det svårt. Om inte annat borde vi kunna enas om att vi bor i ett underbart vackert land, där demokrati råder och där vi sluppit krig i flera hundra år. Det är värt vår uppskattning, inte bara på Svenska Flaggans Dag utan varje dag!


tisdag 5 juni 2012

EN LILLE EN


Häromdagen hittade vi den här lilla rödboken längs vår väg till brevlådan. Det är verkligen en lille en, som de säger i Danmark. Förmodligen är det en fågel som ombesörjt att det lilla trädet har slagit rot här hos oss.

Utanför Prästgården i vår by står en praktfull rödbok som är ca 60 år gammal. Så stor och ståtlig får vi inte se den här lilla plantan bli men vi skall sköta om den på bästa sätt för att den skall trivas på Lilla Solberga.



Varje vår och försommar förundras vi över hur vackert det är i naturen och i år har vi dessutom kunnat fröjdas åt nykomlingar - liljekonvaljer som breder ut sig nu när vi har tagit ned granar och rödboksplantan. Lycka!

måndag 4 juni 2012

PRICKARNA ÖVER Ö

STENFYND


Idag har vi lagt natursten av varierande storlek runt grunden till den nyare delen av vårt hus, eller, rättare sagt, gjort klart arbetet som påbörjades för ett par år sedan. Stora O körde fram stenarna och jag spred ut dem. Stenarna hade olika färg och form och jag tycker att det är intressant att studera dem men vet tyvärr alldeles för lite om de olika bergarterna.

Stenarna på bilden tog jag undan, för de var av det lite mer spännande slaget, den till vänster med mönstret i avvikande färger i mitten och de tre stenskivorna till höger, som var en hel sten innan jag tog isär skivorna den bestod av.

Den lilla barkbåten har Stora O:s kusin C tillverkat.


Är det någon som vet vad detta är för en sten?

söndag 3 juni 2012

MULLVADSFÅNGST



Jag har tidigare skrivit om vårt problem med alla jordhögarna i trädgården som vi retat oss på. Sorkhögar och mullvadshögar ser ungefär likadana ut och vi har hela tiden hoppats på att det är mullvadar som härjar hos oss, för de äter inte rötter på växterna som sorkarna gör.

I vintras inhandlades en fälla så att vi kunde lämna tillbaka den vi hade lånat av grannen och jakten började. Det skall tillstås att vi inte har varit några intensiva jägare men för några dagar sedan plockades fällan fram igen, eftersom allt fler jordhögar dök upp och alldeles nyss såg Stora O att fällan hade rört på sig. När vi fulla av spänning vittjade fällan fick vi klart bevis på att det var mullvaden som varit i farten.

Trots att jag retat mig på alla jordhögarna blev jag ledsen vid åsynen av den strävsamma mullvaden med sina skovelliknande tassar (som såg ut som händer), som grävt så flitigt. Ögonen var slutna och det var förståeligt, för det går ju inte att se i de mörka gångarna ändå. Dessutom hade det varit ofrånkomligt att den fått jord i ögonen om de varit öppna.

Nu hoppas vi att det inte finns några fler mullvadar så att vi slipper vara med om det här någon mer gång. Jakt är inget för oss, absolut inte!

Mullvaden skall ha tack för uppslaget till dagens blogginlägg.

lördag 2 juni 2012

REGINA MARIS CRUISE JOURNAL


2004 kom med posten en bok som en kvinna, som jag var barnflicka åt i USA i min ungdom, har sammanställt och givit ut till minne av sin bror, som dog i en bilolycka i januari 1980. Boken är en loggbok som brodern, Clive, förde under en resa med den tremastade barkentinen REGINA MARIS under perioden maj till november 1979, då han arbetade som förstestyrman under en resa från San Diego till Alaska på USA:s västkust. REGINA MARIS tjänstgjorde då som forskningsfartyg och uppgiften den här resan bestod i att samla in fakta om valarnas förflyttning norrut.

I epilogen står att REGINA MARIS därefter gjorde flera resor men att hon slutligen hamnade i Glen Cove på Long Island, N.Y., där ett försök att samla in pengar till reparation av fartyget misslyckades. Så småningom bröts REGINA MARIS itu av en storm och sjönk.

För en del år sedan, när vi hade besök av ett par goda vänner från Tjörn, berättade jag om boken jag fått, eftersom jag visste att de var intresserade av segelfartyg. Efter att ha lyssnat ett tag och tittat på bilder talade vår manlige vän om för oss att skeppet under perioden 1930-1963 hade ägts av tjörnbor och då hette REGINA. Detta var ett märkligt sammanträffande som jag skrev till Clives mamma om. Hon hade varit och hälsat på oss på Tjörn vid ett par tillfällen och blev glad över att få höra om kopplingen Clive - Tjörn via REGINA/REGINA MARIS.

Den här lilla boken är en riktig pärla med berättelser och fotografier från livet ombord, ritningar och teckningar. I slutet finns texten till sången Spanish Boots of Spaniish Leather liksom en CD-skiva på vilken Clive sjunger och spelar gitarr. En vacker dikt av Henry Van Dyke återges också. Dikten heter Gone From My Sight och den slutar så här: .......and just at the moment when someone at my side says: "There she is gone!" there are other eyes watching her coming and other voices ready to take up the glad shout "Here she comes!"

And that is dying.



För mig var det glädjande att läsa om vad Clive varit med om under sitt sista levnadsår. Mina minnen av honom går tillbaka till den tid då han var sex år gammal och genom den här boken fick jag tillfälle att något lära känna den man han hade blivit. Men, trots att han vid bokens utgivning skulle ha varit 50 år om han hade levat, är Clive för mig fortfarande en sexårig gosse med dinosaurier som största intresse och som jag fick "goa" kramar och plaskvåta pussar av.




fredag 1 juni 2012

FETT RECEPT


Nu skall jag bjuda på ett recept som borde tilltala alla som satsar på LCHF-dieten, d v s mycket fett och lite kolhydrater. Fettmängden i det här receptet är väl tilltagen och resultatet är en jättegod kycklinggryta som rekommenderas även till dem som har andra preferenser. Det går säkert bra att minska på smöret, t ex.

Smidig kycklingfilé (6 personer)

1 kg kycklingfilé

Tina filéerna, salta, peppra och lägg dem sedan på en bakplåt klädd med bakplåtspapper. Stek i 175-gradig ugn i ca 30 minuter.

Sås

150 g smör
1 msk fransk senap
3 msk kinesisk soja
1 msk grönpeppar (krossad)
1 paket Bonjourost med soltorkade tomater (200 g)
3,5 dl matlagningsgrädde
grön paprika

Blanda allt till såsen, koka upp och låt sjuda en stund.

Skiva filéerna, lägg dem i såsen och låt dra till nästa dag.

Man kan med fördel lägga i lite extra soltorkade tomater och eventuellt en aning råsocker i såsen om man så tycker.

Kycklinggrytan serveras med ris och en grönsallad till. För LCHF-are gäller enbart grönsallad.

Lycka till!