fredag 28 november 2014

GULDBRÖLLOP




Det strävsamma gamla paret för ca 10 år sedan.

Idag har Stora O och jag varit gifta i FEMTIO år. Det är nästan ofattbart att så många år har förflutit sedan vi knöt banden. Vädret på vår bröllopsdag var lika grått och regnigt som det har varit större delen av november i år, men det lär ju bringa lycka när det regnar på brudparen sägs det. Och lyckliga har vi varit mest hela tiden, fast den första himlastormande kärleken nu har övergått till att vara mer stillsam och begrundande.

Till läggningen är vi diametralt olika. Stora O lugn och eftertänksam och jag mer spontan och utåtriktad, ofta tanklös. Dessa motsättningar har för det mesta varit positiva, för vi har kompletterat varandra. Jag har ofta stått för idéerna medan Stora O, som är uthållig, har sett till att de blivit genomförda.

Vi har haft - och har - ett bra liv. Allra gladast är vi över våra fina söner, svärdöttrar och de tre barnbarnen som vi älskar över allt annat. Omkring oss har vi dessutom haft förmånen att ha haft föräldrar som stöttat oss och velat oss väl, syskon och deras familjer, övriga släktingar samt en massa goda vänner.

Det är mycket som poppar upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den här dagen, men det är mycket som har försvunnit ur minnet också. Efter att ha varit och friserat och klätt mig på en salong på Park Aveny i Göteborg hämtade Stora O mig i sin nya Amazon. Han hade då varit och hämtat brudbuketten, som bland annat bestod av vallmoblommor. Vi vigdes i Lundby gamla kyrka av min konfirmationspräst och festen hölls därefter på Margaretaskolan vid Heden. Det jag tydligast minns därifrån är slutklämmen på min pappas tal - "Så lätt är det, och så svårt" och att det simmade en svan (bakverk) i soppan.

Den här dagen i november 1964 skulle jag kunna skriva mycket mer om men det får bli en annan gång. Jag skall bara avrunda med att vi med åren har blivit mer och mer lika varandra och att jag nu har lugnat ner mig något.

Innan vi gifte oss längtade vi efter att få vakna upp tillsammans på morgnarna. Även om uppvaknandena inte längre har nyhetens behag, kvarstår samma önskan, dock numera förknippad med ett visst vemod.

Jovisst ja, vi sjöng ofta och mycket. En av våra favoritsånger kan ni lyssna till här.

Lundby gamla kyrka


tisdag 25 november 2014

EFTERLÄNGTAD OCH VÄLKOMMEN


Nu har han kommit, nu är han här
och Margit äntligen en farmor är!


STORT GRATTIS till de nyblivna föräldrarna 
och till farmor. (Det gäller morföräldrarna också, förstås.)

Den lille gossen hälsar vi välkommen till världen!

lördag 22 november 2014

SOLSKEN HELA DA´N



I morse vaknade vi upp och fick till vår glädje se solen, som har lyst med sin frånvaro så länge.

Cecilia, som har namnsdag idag, gratulerar vi med den här bilden på soluppgången.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN
och
STOR KRAM FRÅN ERIKSBERG!





torsdag 20 november 2014

HEJ ALLA BARN, STORA SOM SMÅ!


Idag, den 20 november, är det Barnens Dag, då ni alla uppmärksammas genom att den Internationella barndagen firas.

I Sverige anordnades Barnens Dag första gången den 13 maj 1905 i Stockholm. Den svenska välgörenhetsorganisationen Barnens Dag grundades 1967 och tog upp en satsning från 1884 på barnkolonier, för att fattiga barn skulle få möjlighet att komma ut på landsbygden i Roslagen på sommaren. Denna verksamhet utvecklades därefter och andra föreningar bildades, som också arrangerade festligheter och aktiviteter för att få pengar till sommarkolonier på andra platser i Sverige.

Jag ser att datum för firandet varierar, och, efter att ha googlat, verkar det som att man firar er dag precis när som helst. Om syftet är det ursprungliga, att samla in pengar till sommarkolonier, vet jag inte men oavsett vilket är ni alla väl värda en fest.

Från min egen barndom har jag nästan inga minnen alls av dagen ifråga, bara diffusa bilder av pappersflaggor. Att dagen fanns kände jag till men i min familj gjorde vi aldrig något speciellt den dagen. Kanske i skolan, men det låter jag vara osagt. Det är inte bara jag som har vaga minnen från barndomens Barnens Dagar. Stora O kunde inte bidraga med något och av goda vänner och släktingar fick jag reda på att någon med skolklassen hade tågat från Götaplatsen i Göteborg (glatt?) viftande med svenska flaggan. Någon annan påminde sig att små stånd sattes upp, varifrån försäljning till förmån för barn vars familj inte hade så gott ställt skedde. Min svägerska från en kranskommun till Göteborg kom också ihåg att skolbarnen marscherade och viftade med pappersflaggor på träpinnar. Hon tyckte att det var viktigt att understryka att pinnarna var av trä, för plast fanns inte på den tiden. Det var också troligt att de marscherade till musik av något slag. 

Barnens dagsfirande i Göteborg 1946.

Att jag och mina jämngamla vänner har så svaga minnen från Barnens Dag beror nog på att dagen inte utmärkte sig speciellt för oss. MEN, om jag som femåring hade varit med på Avenyn i Göteborg, där jag då bodde, hade jag nog aldrig glömt kamelerna, dromedarerna och elefanterna, som jag bara hade sett i böcker tidigare och kanske på cirkus.

(Fotografierna har jag hämtat från Google)

måndag 17 november 2014

UPPSKATTAT BESÖK

J och Stora O

Vi har haft kärt besök i helgen som gått, då vårt äldsta barnbarn, J, gladde oss med sin närvaro. Det är en gudagåva att i lugn och ro hinna med att gå igenom vad som har hänt sedan vi talades vid senast och resonera om både det ena och det andra.

På lördagsförmiddagen gjorde vi en utflykt till Crea Diem Bokcafé i Od, där vi, trots att de egentligen inte öppnade förrän kl 13, blev insläppta redan kl 11. Innan vi fikade djupdök vi i deras stora utbud av böcker m m. Sedan serverades vi kaffe och en jättegod toscakaka, imponerande hög och med äpplen i, som jag skall försöka efterapa. Under tiden vi fikade funderade vi på om musikinstrumentet som fanns i den vackra glasverandan var en spinett eller ej. Man behöver ju sällan leva i ovisshet någon längre tid numera och via J:s smartphone fick vi snabbt en utförlig beskrivning av hur en spinett fungerar. Detta till trots var vi inte övertygade men fick senare veta att det istället var en taffel och att tafflar tillverkades under andra hälften av 1800-talet. Alltid lär man sig något nytt.

Stora O med taffeln i bakgrunden.


Åter i Eriksberg spelade vi TP efter middagen. Vi "flickor" hade till en början övertaget men Stora O kom sig på slutet - och vann, vilket förmodligen var tur. Nu gör jag ett tankeskutt - Det var säkert ovant för en storstadsbo som J med mörkret och den totala tystnaden här på landet, men förhoppningsvis skönt också som omväxling till Malmös ljus och brus.

På söndagsförmiddagen hann vi med en promenad innan A och M kom och hämtade J, som skulle praktisera på Kammarrätten i Göteborg den här veckan. Det var skönt att få frisk luft i näsan och röra lite på sig. Jag, som har börjat få känning av artros i ett knä, gladdes åt att jag inte kände av eländet när vi var ute och gick, fast det skulle jag inte ha gjort, för på kvällen satte värken in rejält och har hållit på sedan dess. Men glädjen över att ha haft besök av våra söner med familjer två helger i rad väger förstås upp det hela med råge. Så, nu får det vara slutgnällt för den här gången!






söndag 16 november 2014

VIVEKA/VIVECA


Dagens namnsdagsbarn heter Viveka. Namnet kommer från tyskans Vibeke, som i sin tur härstammar från ordet wib = kvinna och har använts här i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Vanligast är det bland de som är födda under 1940-1960-talen.

Den Viveka som vi främst tänker på idag stavar sitt namn med c.

Så, till vår Viveca skickar vi ett glatt hurra.
Hoppas du i nya bostaden får det riktigt bra!

STOR KRAM från Eriksberg

torsdag 13 november 2014

HISTORISK DAG


Den här veckan har Telias gamla kopparnät bytts ut mot ett fiberdito för medlem-marna i Eriksbergs Fiberförening och det finns de som påstår att detta är lika revolutionerande som det var när elektriciteten kom till byn. Om det stämmer får dock framtiden utvisa.

Hos oss skedde installationen idag och för Stora O var det rena julaftonen. Han har verkligen väntat på detta ögonblick och varit speciellt spänd på om TV:n skulle fungera trådlöst, så att vi skulle slippa dra ledningar genom huset. Sändare och mottagare (jag tror att de kallas så) var inköpta i god tid och, tänk, TV-apparaterna fungerade utan strul på båda våningarna. 

Det som jag mest har sett fram mot har varit just det trådlösa, som jag har trott är detsamma som sladdlösa - men sladdar behövdes minsann, se bara på bilden. Lite prydligare skall det nog gå att få till det. Helst skulle jag vilja bygga in "apparaterna" i ett skåp, så att vi slipper se både dem och sladdarna men det har jag inte propsat på ännu. Man får välja tillfällena!

Så här ser det ut när det är mörkt. Mysljus?



Slutligen vill vi tacka styrelsen i Fiberföreningen för allt arbete de har lagt ned för att få fibernätet till stånd. STORT TACK!





lördag 8 november 2014

GARDERA MED X



Med mina begränsade fotografiska kunskaper knäppte jag något för sent på dagen kortet på dessa två hästskor som står uppställda i det lilla fönstret ovanför den gamla dörren i farstun. Eftersom jag inte var säker på hur hästskorna skulle placeras för att vara lyckobringande har jag garderat med X, d v s vänt den ena med öppningen uppåt och den andra med öppningen nedåt.

Att ha öppningen nedåt säger vissa betyder otur, eftersom lyckan då rinner ut. Själv tycker jag att man istället kan se hästskon som en port som lyckan kan stiga in i, välkomnande alltså. När öppningen däremot är uppåtvänd sägs hästskon likna en bägare som samlar upp lyckan och det verkar ju också rimligt.

Oavsett vilket, hästskor kastar en skrockfull inte bort hur som helst. Är det förresten någon som vet ur en hästsko skall placeras för att lyckan skall bestå?

tisdag 4 november 2014

FÖDELSEDAG


Jubilaren med hustru L


Stor kram till D på födelsedagen.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!


Välkomna på söndag.


Mamma och Pappa


måndag 3 november 2014

GRATTIS HUGO!


Idag gratulerar vi Hugo på namnsdagen. Hugo är ett fornnordiskt namn som kom till Sverige på 1600-talet och är en kortform av namn som börjar på "hug" i betydelsen "håg".

Hug betyder ju också kram på engelska och här kommer nu en riktigt go kram från farmor och farfar.

lördag 1 november 2014

ÅNGERFULL


Ångerfull det är vad jag är för vad som hände igår kväll, då två Halloweenfigurer knackade på dörren och ropade bus eller godis när jag öppnade. För att överhuvudtaget kunna se dem fick jag tända ytterbelysningen, för de var båda svartklädda, den ene med dödskallemask för ansiktet. Givetvis bjöd jag in dem och började förtvivlat leta efter godis, som jag visste var en bristvara i huset. Jag hade helt enkelt inte tänkt på att någon skulle ta sig hit i mörkret men lyckades till sist hitta en påse med Ahlgrens bilar och några chokladbitar som de fick med sig plus en kram var.

Inte förrän en lång tid efter att de hade gått slog det mig att påsen med godisbilarna säkert var flera år gammal. Eftersom jag inte vet vilka besökarna är kan jag inte nå dem, utan får nu bara hoppas att det är lång (jättelång) hållbarhetstid på bilarna, så att inte barnen blir sjuka. 

Nästa år måste jag komma ihåg att ladda upp med godis till Halloween, ifall några häxor, spöken eller andra "skrämskott" skulle dyka upp. Om inte, lär godiset gå åt ändå!