onsdag 30 november 2011

HAR DU SVÅRT ATT HITTA RÄTTA ORDET?


Vi har en underbar poesibok av Bertil Svensson, som tidigare har varit lärare och skolledare i Göteborg och numera är pensionär. Boken, vars titel är "En dikt är ett skrin med en tanke i. Öppna det och släpp tanken fri!", fick stora O och jag av våra goda vänner M och M vid ett av deras besök hos oss.

Den lilla boken innehåller dikter av varierande slag. Den här tycker jag är rar, varför jag gärna delar med mig den till er:

Outsagt
Du söker rätta ordet som
skall säga att du tycker om
mycket, mycket, mera, mest!
Säg vilket ord är bäst?
Det ordet hittar du ej lätt.
Men man förstår dig ändå rätt,
om det får osagt dallra:
Du är min allra, allra ........

Det är många som inte kan få fram det rätta ordet men låt det dallra, det blir bra.

tisdag 29 november 2011

BRA FÖRFATTARTIPS!

Min samlarbok

Jag läste på farmorsbloggen, vars skribent, Katinka, befinner sig på Kanarieöarna för att i lugn och ro skriva på en bok. Med sig i bagaget har hon två böcker, "Konsten att döda" av Sören Bondesson, handbok i konsten att skriva kriminalromaner, och "Kapten Corellis Mandolin" av Louis de Bernieres för läsglädjens skull. En av Sören Bondessons rekommendationer är att samla på meningar för framtida bruk under passande rubriker, meningar man läst och hört men också de man kommit fram till själv.

Det tipset har Katinka tagit fasta på och det tycker jag också är en utmärkt idé, även om man inte har för avsikt att skriva en bok. Själv har jag ända sedan mina barn och barnbarn var små antecknat vissa saker de sagt för att inte glömma. Likaså har jag noterat andra uttalanden som jag tycker är minnesvärda. Senast häromdagen fick jag  följande "sanningspärla" av min svägerska att lägga till samlingarna:

"Motgång är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet för den ger dig styrka och klokskap".

måndag 28 november 2011

BRÖLLOPSDAG

Lundby gamla kyrka

För fyrtiosju år sedan vigdes Stora O och jag i Lundby gamla kyrka på Hisingen i Göteborg och det firar vi lugnt och stillsamt hemma idag med mys framför brasan i kakelugnen, glögg och en god middag med vin. Bättre kan vi inte ha det.

Fyrtiosju år är lång tid och mycket har hänt under de åren. Det bästa vi har är våra två söner och deras familjer. 

SNIGELPOST



E-post, kommentarer på bloggen och facebook i all ära men inget går upp mot att få ett vanligt brev med posten. Särskilt nu för tiden när det händer så sällan. I brevlådan kommer ju nästan bara räkningar och reklam, ytterst sällan ett riktigt brev.

Fördelen med it-korrespondens är att det går snabbt och att man inte behöver väga, förse meddelandet med porto och därefter posta det. Quick fix!

Men det är en ren njutning när man hittar ett riktigt brev i brevlådan. Särskilt ett som man längtat efter och som har färdats långt. Jag brukar ha det liggande ett tag innan jag öppnar det, för att dra ut på njutningen. Häromdagen fick jag ett 6 sidor långt brev från en äldre engelsman som jag brevväxlar med. Han är mycket artig och håller på att det skall vara snigelbrev. Inlednings- och avslutningsfraser skriver han för hand. Tidigare skrev han breven i sin helhet för hand men har nu övergått till att skriva på dator. Nämnde jag att han var engelsman?

Jag har nu fått höra om hans och hans familjs förehavanden. De står mig alla nära och är egentligen min familj också, efter att jag har bott hos dem i USA i över ett år i min ungdom.Till min stora glädje skrev han att han planerar att komma och hälsa på oss nästa gång han reser till England för att besöka en av döttrarna. Han bor sedan ungdomsåren i Amerika och  är hjärtligt välkommen närhelst det blir av.

Kära vänner på blogg, e-post och facebook, tro för all del inte att jag inte uppskattar era kontakter, för det gör jag verkligen. Men, håll med om att det är något särskilt med ett brev som kommer med posten. Kanske för att det händer så sällan?

söndag 27 november 2011

FÖRSTA ADVENT


Stora O och jag önskar alla en riktigt lugn och skön Första Advent, trots att det mer eller mindre stormar utomhus.

I min ledighetskalender från 2005 står att läsa att Advent är en förkortning av Adventus Domini, som betyder herrens ankomst.

Idag är det också Thanksgiving Day i USA, som är en stor familjehögtid där.

lördag 26 november 2011

ADVENTSFIRANDE MED ÄGGOST

Lyckad äggost

I tio ärs tid har vi firat första advent tillsammans med våra grannar och vänner. Det har blivit en tradition som inte någon av oss vill vara utan och som vi upplever som början på julhögtiden. För oss som anordnar det hela är det faktiskt riktigt bra, för på så sätt kommer vi igång med förberedelser i god tid och tiden fram till jul blir därför lugnare på något vis.

I år firade vi på grund av olika anledningar redan dagen innan, alltså idag, lördagen den 26 november, men det gick bra det också. Förutom den sedvanliga glöggen med pepparkakor, russin och mandlar bjöd vi västgötarna på äggost, en rätt som vi lärt oss att älska när vi bodde på Tjörn. Jag har lagat äggost flera gånger, med mer eller mindre lyckat resultat men den här gången blev den riktigt bra och jag brände inte vid mjölken. Om man gör det smakar äggosten inte gott kan jag lova.

Receptet tog jag ur kokboken "Sveriges Nya Landskapsrätter" (ICA) och dubblade satsen eftersom vi var 11 personer.

Här kommer receptet ifall ni vill pröva. (Gäller för 6 personer.)

2 liter mjölk (3%)
6 ägg
2 dl filmjölk
1/2 dl socker

Gör så här:

Värm mjölken till 60 grader C.

Vispa ihop äggen med filmjölken. Vispa ner blandningen i den varma mjölken. Fortsätt att värma på medelvärme i 30-60 minuter tills den skär sig. Rör sakta då och då. Det är viktigt att mjölken inte kokar. Ta kastrullen från värmen, låt svalna med lock på ca 20 minuter.

Lägg en silduk/kökshandduk i ett durkslag (eller en äggostform med hål i).

Ös försiktigt upp ostmassan med en hålslev. Lägg först ett lager ostmassa, strö sedan över lite av sockret. Upprepa detta tre gånger.

Låt äggosten stå kallt några timmar (gärna över natten) tills all vassle runnit av.

Stjälp upp äggosten och servera med färska björnbär eller björnbärssylt.

Eftersom vi har en så vacker äggostform i trä, som en Tjörnbo har tillverkat åt oss, använde jag den förstås. Vanligtvis hänger den som en dekoration på köksväggen.

I vårt adventsfirande ingår också en tävling eller lek av något slag. Idag var utmaningen att besvara olika frågor som rörde julen. Alla fick pris, den som hade flest rätta svar ett något finare sådant.

När firandet var över såg vi våra vänner försvinna ut i novembermörkret, där marschaller och ljuslyktor lyste upp trädgården. Nu har vi firat första advent och kan se fram mot julen, men innan dess skall vi göra sylta och korv, för det tror vi inte att vi kan klara oss utan. Baka också, för det blev mycket vassle kvar efter äggosten att ha som degspad. Men, det är bara roligt!

fredag 25 november 2011

SMÅSKOLAN FÖRR OCH NU

Tuppen som värpte

När jag tagit del av bloggen med namnet Rymdresan, som eleverna i en klass 2 tillsammans med sin lärare har startat upp, kan jag inte låta bli att imponeras och framför allt att glädjas för barnens skull. Gå in själva och se vad de har för sig. Första temat är rymden och barnen berättar med ord, teckningar och film vad de undrar över, vad de tror och vad de kan när det gäller den stora, oändliga rymden. Jag kan föreställa mig att de tycker att de är med på ett riktigt häftigt äventyr genom detta projekt.

Det var inte utan att jag gärna skulle ha varit en liten åttaåring och ha en så engagerad och inspirerande lärare men det går ju inte. Jag började istället fundera över om jag själv hade upplevt något riktigt roligt och spännande i småskolan, men trots att jag är ganska bra på att komma ihåg gick det trögt.

Vi hade roliga timman på lördagar men jag minns bara att vi sjöng och framförde små sketcher. Högläsning också, förstås, och ibland lyssnade vi på ett radioprogram. Trevligt men inte så kul att det satt några speciella spår i minnet.

Så hade vi ju bokstavsplanscherna, planscher i A4-format för varje bokstav, som hängdes upp på väggen vart eftersom bokstäverna lärdes in. Dessa planscher fick hänga uppe hela terminen, eller kanske till och med hela läsåret ut.

Att få följa med till materielrummet och hämta stora planscher på växter och djur som förvarades där var roligt, Sedan berättade fröken om motivet på planschen  för oss.

Läseboken med tuppen uppflugen på en kista på framsidan minns jag också med glädje. Förutom att det fanns mycket intressant att läsa i boken var den spännande, för ibland, om man hade varit flitig med läxläsningen eller om man fyllde år, hände det att tuppen hade värpt under natten. Oftast låg där en liten peng i boken men jag minns särskilt när tuppen hade värpt ett vackert, skotskrutigt hårband. Då blev jag glad. Värpandet hade ju skolan inget att göra med förstås, och tur var väl det, för tuppar värper ju faktiskt inte!

När jag summerar mina minnen från lågstadiet står de sig ganska slätt mot allt spännande och intressant som skolbarnen idag får vara med om. Det har ju hänt så mycket sedan jag gick i småskolan främst inom teknik och pedagogik. Men dessa förändringar förslår ändå inte om det inte finns en engagerad och fantasifull lärare med i bilden.

Än en gång, gå in på Rymdresebloggen och se vad dessa åttaåringar har åstadkommit med hjälp av sin fröken genom att klicka här.

onsdag 23 november 2011

BETRAKTELSE PÅ TÅG


Igår åkte jag tåg till den stora staden Göteborg och mitt emot mig i kupén, på andra sidan bordet, satt en medelålders kvinna och knappade på en liten bärbar dator. Jag funderade över vad hon höll på med. Arbetade hon? Bloggade kanske? Tyckte egentligen att jag borde fråga henne eftersom jag var så nyfiken men hon verkade så upptagen att jag inte ville störa henne.

Knattrandet fortsatte mellan ett par stationer men en bekymrad rynka i pannan avslöjade att hon var missbelåten med något. Plötsligt kom mobiltetefonen fram och damen ringde någon och bad om hjälp. Eftersom jag satt så nära kunde jag inte undgå att höra vad som sades och det visade sig att hon hade problem med attestering av några fakturor. "Den som gjort det här programmet måste ha trott att alla användare är civilingenjörer" hördes det därefter. Det tog inte lång tid förrän den uppringde hade guidat henne så att det fungerade och damens slutrepliker var: "Ja, jag vet att jag inte är mycket för att spendera pengar men jag skall köpa mig en ny dator och kanske en iPad också".

Genom att tålmodigt avvakta fick jag reda på vad hon sysslade med, att hon var ekonomiskt lagd och vad hon hade för framtida inköpsplaner. Inte illa!

måndag 21 november 2011

AUGUSTPRISET

 
Foto: Sara Mac Key


Hatten av för Tomas Bannerheden som av svenska förläggarföreningen tilldelats årets Augustpris i den skönlitterära klassen för sin debutroman "Korparna". Det är en mycket speciell och välskriven bok som betraktas som en modern statarroman.
Välförtjänt pris. Stort grattis!

söndag 20 november 2011

SNART DAGS FÖR ÅRETS JULKALENDER


Nu är det bara en vecka kvar tills det är dags för årets julkalender i radion och på TV. Du kan läsa om Sara Kadefors pjäs "Allt du önskar" om du klickar på radion. TV verkar inte ha med något om årets julkalender ännu men uppdateringen är nog inte långt borta. Både på SRs och SVTs hemsidor finns en hel del att läsa om tidigare julkalendrar och där finner du också diverse spel och tävlingar.

Trots att mina barnbarn är stora (nästan tonåring, tonåring och just passerat tonåren) fortsätter jag att köpa julkalendrar till dem, som jag har gjort tidigare år, och när jag frågar är de snälla och svarar att de gärna vill ha dem också i år.

Huvudrollerna i "Allt du önskar" spelas av Mathilda Lindström (Elvira) och Samuel Ram (Sebastian). Julkalendern lär i år handla om konsumtionssamhället och jag tror mig förstå att budskapet är att allt inte går att köpa för pengar´, vilket ju stämmer.

lördag 19 november 2011

ÄN FINNS DET HOPP


När jag fyllde år nyligen fick jag flera orkidéer.Två av dem blommar fortfarande rikligt men växten på bilden har tappat alla sina blommor utom en. Tråkigt men inte helt förvånande, för jag har otur med just orkidéer.

Den här sista blomman har dock ensam klamrat sig kvar på sin stängel i över en vecka och när jag tittade lite närmare på den idag fick jag se knoppar på båda stänglarna, så nu kanske lyckan har vänt. Jag skall verkligen göra allt jag kan för att de små knopparna skall trivas och utvecklas till blommor. Än finns det hopp! 

fredag 18 november 2011

MINNEN FRÅN AUSTRALIEN

Foto: Ulla Olofsson

Den här lilla koalabjörnen tillverkad av ädelstenen opal fick jag av en kär vän på Tjörn när hon kommit hem efter en resa till Australien. Jag har varit så rädd om den fina lilla björnen att den har fått ligga kvar i sin ask utan att jag använt den som sidmarkör men nu har jag bestämt att jag skall använda den i böckerna jag läser. På så sätt får jag glädjas åt den många fler gånger än om den skulle ha legat i en låda. Så, från och med nu skall den lilla koalan brukas till det den är avsedd för.

Foto: Ulla Olofsson

Jag fick en present till av S efter hennes australienresa. Det var en tygpåse för förvaring av bärkassar och den har däremot verkligen fått bekänna färg. I många år nu har vi stoppat påsar i den och vi tycker att det är jättepraktiskt att ha ett särskilt ställe att förvara dem på.




Australien, ja. Dit skulle vara roligt att komma. Något att drömma om.

torsdag 17 november 2011

FÖRSTA ISEN

Foto: Ulla Olofsson

I förrgår fick dammen sitt första vinteröverdrag, en tunn, skir hinna av is.

Än så länge hoppar regnbågsforellerna i en öppen vak, särskilt vid matdags. När istäcket blir tjockare ser vi dem inte förrän till våren, då vattnet blivit varmare igen. Guldfiskarna har vi inte sett till på länge. De har nog gått i dvala nere på botten.

Vem vet, det kanske blir blankis så att vi kan prova ifall vi fortfarande kan åka skridskor i vinter?



onsdag 16 november 2011

HÄLSOSAM SÅS



Nu har jag tagit till en nödlögn igen. Befogad sådan tyckte jag när jag igår av misstag och av tankspriddhet hällde hostmedicinen Bromhexin i såsen istället för kalvfond. Båda flaskorna stod bredvid varandra på en hylla i kylskåpet och vips var misstaget gjort.

Jag märkte direkt att något var fel, för hostmedicinen var mycket tunnare och ljusare än kalvfonden, och fort som attan öste jag upp en stor slev med sås som jag kastade bort.
(Såsen alltså, inte sleven.) För att dölja fadäsen kryddade jag lite extra och väntade spänt på eventuella kommentarer från Stora O. Inget hördes men till slut kom det - "Det smakade bra det här, fast det kanske inte är så nyttigt med sås, förstås," "Jodå, det är det visst" svarade jag som annars mässar om att man gott kan avstå från sås. "Har du haft honung i såsen?" undrades det slutligen. Det är nu nödlögnen kommer in i bilden. "Nej, men jag tog i lite lingonsylt. Det kanske är den du känner?"

Såsen åts med god aptit och inte förrän idag berättade jag om hostmedicinen och anledningen till att jag varit så snar att hävda att det var en nyttig sås, för nyttig måste den ju vara med Bromhexin som extra ingrediens. Åtminstone om  man har kortvarig hosta och segt slem.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN



Idag har Viveca namnsdag och vi gratulerar hjärtligt på bemärkelsedagen med stor kram, bild på blommor och det här fina hjärtat som du säkert känner igen.

FRIDA KAHLO

Självporträtt av Frida Kahlo


Igår fick jag av kära vänner en bok om den mexikanska konstnären Frida Kahlo som jag blev riktigt glad för. Boken återger Frida Kahlos dramatiska liv (1907 - 1954) och innehåller mängder med bilder av hennes målningar.

"Porträtt av Luther Burbank" 1931

När jag fick syn på porträttet av Luther Burbank kom jag att tänka på min mormor, som skrev följande i min lillebrors poesibok:

"H, i din faders fotspår träd.
Nytt skott på gammal stubbe."

Det rimmade inte och liknande för övrigt inte något annat som skrivits i poesiboken men mormors tanke stämde överens med Frida Kahlos älsklingstema - uppkomsten av nytt liv efter döden.

Tack snälla G och G för den mycket uppskattade boken. Jag förstår att ni har varit och sett utställningen på Konstmuseet i Göteborg.

tisdag 15 november 2011

SMS



Dagens första sms-meddelanden var extremt korta men desto mer betydelsefulla:

"God morgon trollet."

Svar: "God morgon råttan."

TJECKIEN

Karlsbron, Prag

Av statistiken såg jag igår att läsare från Tjeckien har dykt upp på min blogg och jag tror mig veta vilka ni är. Hoppas att ni har det riktigt härtligt i Prag. Hälsa alla så gott från Stora O och mig.

Vi får höras av när ni kommit hem igen.

måndag 14 november 2011

ÅTERINVIGNING AV PRÄSTGÅRDEN

 Prästgården i Eriksberg

På lördag är det dags för återinvigning av Prästgården, som i ett års tid har varit uthyrd till Herrljunga kommun och använts som tillfällig skola medan en splitter ny skola har uppförts tvärs över vägen.

Att använda Prästgården som temporär skolbyggnad har varit en bra lösning medan den nya skolan byggdes, men nu skall det bli roligt att Eriksbergs Kultur- och Intresseförening åter skall kunna utnyttja byggnaden för sina aktiviteter. På lördag kväll samlas vi medlemmar, som sagt, för att fira med god mat och underhållning.

söndag 13 november 2011

FARS DAG

Stora O, glad pappa i Prag
Foto: Ulla Olofsson

Idag firar jag minnet av min egen far som har betytt oerhört mycket för mig. Han, liksom Stora O för våra söner, har varit goda förebilder, vilket resulterat i att M och D har blivit jättebra pappor åt sina barn.

Vän av ordning kan nu tänka att det inte är min sak att lyfta fram make och söner på fars dag, eftersom inte någon av dem är min pappa, men jag gör det ändå, för jag vet hur mycket de betyder för våra barn och barnbarn, och givetvis för mig.

Vad innebär det då att vara en god far? Enligt min erfarenhet är det att ha en uppriktig vuxen människa i sin närhet som alltid finns där just för mig, som delar mina funderingar, problem och glädjeämnen och som jag kan lita på i alla lägen. Det finns säkert många fler egenskaper som en god far kan tillgodoräkna sig och alla dessa sammanlagda bidrar till en stabil grund att stå på inför framtiden.

Torbjörn Flygt har i sin senast utkomna bok "Outsider" låtit romanens huvudperson, Johan Kraft, skapa sin egen papparoll, eftersom han växte upp utan far. Det måste vara betydligt svårare än att ha en förebild. Själv aktar sig Torbjörn Flygt för att låta arbetet gå före kontakten med barnen, som ofta var ett misstag som tidigare generationers fäder gjorde. TF var oftast ensam om att vara ute med barnvagnen när han själv var småbarnsförälder men har noterat att det har skett en förändring i mansrollen sedan dess och att man nu ser unga pappor i grupp ute och promenerar med sina barnvagnar. Det är han nog inte ensam om att glädjande ha noterat.

Min pappa, vill jag påstå, var föregångare när det gäller att ägna sig åt oss barn. Redan på 40-talet var det helt naturligt för honom att t ex laga mat och ta med oss ut på en promenad på söndagsmorgonen så att mamma skulle kunna få sova ut, detta trots att han steg upp klockan 5 för att hinna till sitt jobb alla dagar utom just på söndagen, då han var ledig.

Stort grattis till alla pappor, särskilt de som är närvarande för sina barn. Jag är glad och stolt över att min man och mina söner är av den ullen.

fredag 11 november 2011

SNART 50 ÅR MED PERSTORP

Foto: Ulla Olofsson

Vårt köksbord har vi haft i snart 50 år. Bordet köpte vi på auktion för en krona. Svärfar limmade på en Perstorpsskiva, som har varit helt fantastisk. Sedan 1964 har vi dagligen använt bordet. Utöver alla måltider som vår familj under dessa år har intagit vid köksbordet har jag också använt det som bakbord, och bakat har jag gjort mycket.

Detta är en hyllning till bordet och till Perstorpsplattan som har stått rycken så länge och som vi förmodligen kommer att behålla vår livstid ut, eftersom vi tycker att det är fint och för att vi har så många positiva minnen förknippade med måltiderna kring bordet.

Visst har det funnits tider när jag varit mer förändringsbenägen och det skall erkännas att jag mer än en gång antastat maken och bett honom byta ut Perstorpsskivan mot en skiva av trä. Stora O har envist nekat mig denna tjänst med motiveringen att hans far hade limmat på skivan och att den därför skulle vara kvar. Varenda gång ämnet har varit uppe till diskussion har det argumentet plus det faktum att det är mer hygieniskt att baka på Perstorpsskivan vägt tungt i slutändan.

Numera är jag bara helt förundrad över att bordet har hängt med i så många år, och, inte för att jag bryr mig om vilket, nu har Perstorpsplattor blivit moderna igen. Coolt, som nutidens ungdomar skulle uttrycka det!

torsdag 10 november 2011

MORS LILLA OLLE


De här små skorna hade Stora O när han var en liten gosse. Hans pappa, Adolf, målade dem med guldfärg och gav till honom när han fyllde 50 år med en sedel nedstucken i vardera skon. Från början var nog skorna bruna.

Jämfört med våra barns första skor är dessa smalare och hårdare. Kanske inte fotriktiga med dagens mått mätt men säkert stadiga på foten.

Roligt att ha dem kvar.

onsdag 9 november 2011

DAGENS MÅL



Här på Lilla Solberga är inte våra mål så högt satta nu för tiden och vi tillhör de lyckligt lottade som har möjlighet att välja vad vi vill syssla med. Ribban har sänkts sedan vi var i full sving under arbetslivstiden och kanske just det är meningen med pensionärslivet - att trappa ner och att kunna välja sina aktiviteter,

Vilka är då våra mål? Givetvis inte att göra fotbolls-, handbolls- eller ishockymål. Usch nej, det skulle ha varit alldeles för påfrestande för kroppen. Nej, våra mål för dagen är (just idag):

Motionsmål

Om vi är hemma försöker vi att ta en promenad varje dag. Stora O vill gärna att vi kommer iväg på förmiddagen och det brukar bli så. Jag har kommit på att det är skönt att få promenaden undanstökad, så att man kan ägna sig åt annat på eftermiddagen. Men innerst inne är jag motståndare till rutiner och tycker att man skall göra saker när andan faller på, om man har möjlighet. Motionsmålet har vi uppfyllt idag genom vår promenad till bron i Bro och tillbaka. Det är Lidan som flyter under bron. Underbar promenad i rask takt i strålande solsken.

Arbetsmål

Så här på höstkanten slår vi av på takten men vi försöker att få något uträttat varje dag. Idag, t ex, har jag i eftermiddag strukit och skall baka innan jag slår mig ner för att sticka färdigt en mössa som jag håller på med. Stora O har klippt gräs en sista gång, mest för att klippa sönder de sista löven som fallit ner. Han har också utfordrat våra ulliga och gulliga. Utöver de vanliga hushållssysslorna blir det inte så mycket mer gjort, men det duger gott, tycker vi.

Måltider

Frukost, 11-kaffe, lunch, 3-kaffe, kvällsmat och frukt som mellanmål. Jag tror att vi lever ganska sunt faktiskt, för vi har tid att laga mat av goda råvaror. Kaffet på förmiddagen och eftermiddagen kanske inte är så hälsosamt, eftersom vi då ofta (snudd på alltid) unnar oss en bulle eller kaka av något slag men, å andra sidan, får vi en anledning att slå oss till ro en stund.

Önskemål

Just nu har vi bara ett önskemål och det är att vi alla skall få må bra.

tisdag 8 november 2011

100-ÅRING



I år firar klassikern Nivea-creme 100 år. Hudkrämen lanserades alltså 1911. Forskarna hade då upptäckt emulgeringsmedlet eucerit och man kunde för första gången blanda vatten och olja i en emulsion. Med fuktgivande lipider, oljor och milda essenser som tillsatser blev resultatet denna hudkräm som skyddar mot sol, vind och kyla.

Nivea har följt mig genom hela mitt liv. Som liten smordes jag, liksom de flesta barn, in med Nivea och som vuxen har jag blivit Nivea trogen, trots alla fantastiska produkter som lovar att ta bort rynkor och hålla oss utseendemässigt evigt unga. Efter alla års användning har jag vant mig vid konsistensen och den svaga väldoften och genom att, för det mesta, inte ha låtit mig ryckas med av lockande reklam för andra hudkrämer har jag sparat mycket pengar. Visst syns det att jag inte är ung längre men skyddad mot sol, vind och kyla har jag varit i alla fall.

1935 kostade en burk Nivea 50 öre och 1959 tillkom logotypen med den karaktäristiska "creme" på burken, som ser likadan ut än idag. Huvudkontoret ligger i Hamburg och det svenska företaget Beiersdorf AB i Göteborg. 

måndag 7 november 2011

COWCAM

Kor
Bild lånad av Arla

Jag läste i tidningen Land att det finns ett datorprogram som heter cowcam som verkar vara ett fantastiskt bra hjälpmedel för djuruppfödare. Kameror är uppsatta i ladugården och bönderna kan från bostaden kontrollera sina djur och behöver inte längre gå ut för att titta till djuren titt som tätt när korna skall kalva till exempel.

Själva har vi inte några kor och således inte någon anledning att skaffa cowcam, men, eftersom vi bor på landet, följer vi och gläds åt uppfinningar som underlättar för bönderna i vår närhet.

Är du intresserad av hur det fungerar kan du läsa mer genom att klicka på cowcam på översta raden.



söndag 6 november 2011

BÄTTRE FÖRR?

Det gamla bussgaraget i Eriksberg



För länge sedan, på 1930-talet, fanns det en daglig bussförbindelse på sträckan Eriksberg-Floby-Falköping. Mannen som startade busslinjen kallades "Buss-Nilsson" och busstrafiken på denna linje fick en stor betydelse för befolkningen i de byar som ej låg utefter järnvägslinjerna. För invånarna i den östra delen av Herrljunga kommun är Falköping närmaste stad och ett naturligt resmål.

Bussgaraget uppfördes i början av 1930-talet och har, enligt en kulturhistorisk byggnadsinventering gjord 1990, ett visst kulturhistoriskt värde. Det som  förvånar mig är storleken på det numera förfallna bussgaraget, som lär ha haft plats för två bussar när det var i bruk. Begreppet minibussar hade väl inte myntats på den tiden men bussarna måste ha varit jättesmå för att få plats där,

Idag finns ingen buss som trafikerar Eriksberg, annat än skolbussarna, och för ett par veckor sedan, när Stora O skulle lämna in bilen på reparation i Falköping, undersökte vi möjligheterna till att kollektivt ta sig från Falköping till Eriksberg. Efter att ha rådgjort med en tjänsteman på kommunkontoret fick vi reda på att kommunen erbjuder ett slags resetjänst som innebär att man två dagar i veckan kan få resa till centralorten Herrljunga och till ytterligare ett par orter inom kommunens gränser, förutsatt att man beställer resan dagen innan.Tiden för avresa och hemresa är fastställd. Från Falköping fanns möjlihet att ta sig med både buss och tåg till Floby och därifrån vidare med taxi till Eriksberg. Problemet var "bara" att Herrljunga Taxi hänvisade till Taxi i Falköping, som upplyste om att de skulle debitera för framkörning, vilket innebar att notan skulle sluta på 700-800 kronor för en sträcka kortare än två mil. Lite väl saftigt. Vår snälle granne kom då till Stora O:s undsättning.

Idag när de flesta är bilburna förstår man att det skulle vara olönsamt att driva busslinjer på vissa sträckor men, som ett alternativ, skulle kommunen kunna ha en service för transporter vid speciella tillfällen. Vi har bott här permanent i över åtta år nu och det är första gången vi har behövt använda oss av allmänna kommunikationsmedel och jag hoppas att det dröjer länge tills det blir aktuellt nästa gång. Det kan kanske vara idé att ta upp frågan om "nödtransporter" med kommunen, för det är ju inte alltid man kan planera in en resa på en tisdag eller torsdag. Det är ju inte heller alla som har en hjälpsam granne till hands.


lördag 5 november 2011

UR LED ÄR TIDEN



På väg hem från kyrkogården, där vi hade tänt ljus och gjort fint på den gamla familjegraven, plockade jag de här vackra sommarblommorna - rödklöver, maskros, hundkex och blåklocka.
De skall ju normalt inte blomma i november men har väl lurats till det av det milda vädret. Jag undrar just om de kommer att blomma igen nästa sommar eller om de hoppar över en säsong nu när de har lyst upp tillvaron två gånger i år?

Alla helgons dag blev helgdag här i Sverige så sent som 1953 och infaller lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november och skall inte förväxlas med allhelgonadagen som alltid infaller den 1 november.

Kelterna, på sin tid, firade samhain den 31 oktober som början på vinterhalvåret. Det var en dag när de trodde att dörren mellan de levande och döda stod lite på glänt. Det stämmer bra även för oss att vintertiden börjar då, för sommartiden slutar ju den 30 oktober, men hur det är med dörrarna undrar jag. Kanske bäst att de står lite på glänt?


fredag 4 november 2011

GRATTIS

 


Med den här lilla blomman som nog tror att det är vår,
vi hjärtligt gratulerar när idag du fyller år. 
                                                   
                                                             
Kram från mamma och pappa

torsdag 3 november 2011

ÄRTMJÖL





l Idag läste jag "Jag kommer ihåg hur det var" av Stig Hansén. I boken berättar ett hundratal göteborgare, kända som okända, om sina minnen från nittonhundratalet.

En kvinna, född 1906, skrev om vad som serverades i hennes hem när hon var liten. Kålrötter och åter kålrötter. Stuvade, stekta eller kokta. Ett alternativ var pannkakor bakade på ärtmjöl och de pannkakorna tyckte hon inte smakade gott. Förmodligen var det mest ärtmjöl i dem och då blir smaken besk.

Jag kom då att tänka på min svärmor som brukade steka pannkakor med ärtmjöl i. De var då verkligen goda, och för ett par år sedan försökte vi oss på att själva laga till dessa, i mitt tycke, delikatesser. Ärtmjöl hade vi inget, men Stora O körde hårda gröna torkade ärtor i den elektriska kaffekvarnen, som väsnades så att vi trodde att den skulle gå sönder. Lite ärtmjöl blev det. Om det var av den rätta sorten vet jag inte men det fick duga. Jag använde samma recept som till vanliga pannkakor men tillsatte lite av ärtmjölet. Vi tyckte att pannkakorna blev goda, fast inte lika frasiga som svärmor Hertas.

Om någon har lust att pröva finns ärtmjöl ibland att köpa på marknader. Jag har googlat på ärtmjöl och funnit att det också säljs hos Larsbo Lantgård och Dalsviks Kvarn.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN


H i sitt rätta element


 
Stor grattiskram från farmor och farfar



onsdag 2 november 2011

MORMORSRUTOR

Mormorsrutor
Foto: Ulla Olofsson


Idag går det trögt! Efter de vanliga morgonsysslorna tog Stora O och jag en stärkande promenad i det härliga höstvädret. På eftermiddagen började vi att städa, Stora O på övervåningen och jag på undervåningen men när det var dags för kafferast enades vi om att vi gott kunde skjuta upp städningen tills i morgon.

Själv körde jag fast när jag rensade upp i läshögen på golvet intill min säng. Det var en hög med blandat innehåll skall ni veta, för jag har många läsprojekt på gång samtidigt. Jag måste kunna välja så att det jag läser passar min sinnesstämning. Det är viktigt men ibland vet jag inte vilken den (sinnesstämningen) är och då tar jag till ett korsord. Som alltid när jag städar i närheten av en bokhylla eller en läshög på golvet börjar jag att läsa och då är det kört med städningen.

Så vad händer nu när vi bestämt oss för att resten av dagen skall vara en "slinkedag?" Jo, jag skall i alla fall slå mig ner i en bekväm fåtölj vid brasan och virka mormorsrutor. Jag började med virkandet igår, då jag virkade fem rutor och bestämde mig för att rutorna skall bli en babyfilt. Mormorsrutor! Vad håller jag på med? Jag är ju farmor och kan omöjligt bli mormor, men förhoppningsvis kommer det att finnas något litet pyre som kan snusa under mina "farmorsrutor" när filten är klar. 


tisdag 1 november 2011

SKOGSSKAFFERIET

Norsk näverlav, Värmlands landskapslav
Foto: Svante Hultengren


I senaste numret av tidningen Land läste jag om en man som har bytt ut sitt tidigare storstadsliv mot livet på landet för att gardera sig mot sårbarheten i det moderna samhället. Han bor numera på en gård i Jämtland och slipper beroendet av civilisationen. Där hämtar han t ex gourmetmat direkt ifrån skogen.

Dessa delikatesser tillvaratar Peter, som överlevnadsmannen heter, från naturen:
  • Rötter (kvickrot och kvannerot)
  • Lavar (renlav och näverlag)
  • Färska skott av det mesta (ormbunke, gran och humle)
  • Björksav
  • Björk- och blomblad till te
  • Sniglar (de som har skal)
  • Fisk
  • Måsägg
  • Bär
  • Svamp

    Av vinbärssnäckans ägg tillagar Peter snigelkaviar, som lär vara en delikatess, liksom ormbunkarnas stjälkar om våren, just när bladen skall till att rullas ut. Peter levererar lavar, björksirap och andra naturprodukter till lyxkrogar.

    Lavar ligger mig varmt om hjärtat av någon outgrundlig anledning, så jag tog genast fram min kära bok "Svenska Landskapslavar" och kontrollerade så att inte någon av de i artikeln nämnda lavarna är fridlysta, åtminstone inte var det 2005, då boken gavs ut. Det var de inte, men om näverlaven är den norska näverlaven är den rödlistad. Norsk näverlav är Värmlands landskapslav men finns i Sverige, förutom i Värmland, även i västra Dalarna och Jämtland. Den norska näverlavens utbredning är begränsad till Skandinavien,Skottland och Nordamerika, varför vi har ett stort ansvar för arten.

    Peter verkar som tur är vara mån om lavarna. Han vet precis var han skall hitta de mest åtråvärda trattlavarna men är noga med att inte plocka för mycket på samma ställe utan att laven har möjlighet att återhämta sig. Det innebär ibland långa vandringar men det ser han enbart som rekreation.

    Man skulle kunna tro att skogsmannen Peter är en enstöring men det är han inte alls. Han är en s k soffsurfare, vilket innebär att han ingår i ett internationellt nätverk av människor som gratis upplåter sin soffa till någon som behöver tak över huvudet. Genom åren har han haft ca 40 gäster, bl a från Japan, Iran och USA och många av dem har tyckt att det varit exotiskt att komma till gården, där de fått gå på utedass och hämta vatten i bäcken.

    På landsbygden pågår just nu en intensiv satsning på närproducerad mat och det verkar som att fantasin när det gäller tillredning av råvarorna är outsinlig. Att lavar går att äta och dessutom är en delikatess visste jag däremot inte tidigare. Man lär så länge man lever. Måste testa!