Igår åkte jag tåg till den stora staden Göteborg och mitt emot mig i kupén, på andra sidan bordet, satt en medelålders kvinna och knappade på en liten bärbar dator. Jag funderade över vad hon höll på med. Arbetade hon? Bloggade kanske? Tyckte egentligen att jag borde fråga henne eftersom jag var så nyfiken men hon verkade så upptagen att jag inte ville störa henne.
Knattrandet fortsatte mellan ett par stationer men en bekymrad rynka i pannan avslöjade att hon var missbelåten med något. Plötsligt kom mobiltetefonen fram och damen ringde någon och bad om hjälp. Eftersom jag satt så nära kunde jag inte undgå att höra vad som sades och det visade sig att hon hade problem med attestering av några fakturor. "Den som gjort det här programmet måste ha trott att alla användare är civilingenjörer" hördes det därefter. Det tog inte lång tid förrän den uppringde hade guidat henne så att det fungerade och damens slutrepliker var: "Ja, jag vet att jag inte är mycket för att spendera pengar men jag skall köpa mig en ny dator och kanske en iPad också".
Genom att tålmodigt avvakta fick jag reda på vad hon sysslade med, att hon var ekonomiskt lagd och vad hon hade för framtida inköpsplaner. Inte illa!
En civilingenjör skulle inte komma långt med ett redovisningsprogram kan jag avslöja...
SvaraRaderadet är krut i tanter :)
SvaraRaderaJajamensan. Skam den som ger sig. Välkommen till min blogg förresten.
SvaraRadera