lördag 29 mars 2014

HÄRLIG HELG

Te från Paris

Äntligen hade vi kommit till skott och igår kväll bjudit hem Stora O:s bror med sambo samt våra goda vänner A-M och J. Vi hade, om jag får säga det själv, en riktigt trevlig kväll och gästerna uppskattade maten som jag ägnat lite extra tid och omsorg åt dagen till ära. Fiskgratängen, enligt Mannerströms recept med räkor och torsk som yngste sonen egenhändigt fiskat, uppskattades och jag lovade att hälsa D att det märks skillnad på fisk och fisk.

Matlagning och recept diskuterar jag ofta med sönerna, som är riktiga fenor på att laga mat, gourmeter faktiskt. Länge har jag trott att jag har ett försprång när det gäller denna sysselsättning men ibland undrar jag om det stämmer längre. Mannerströms stora kokbok fick jag i present av D med rådet: "Gör bara som han (Mannerström) skriver så blir det bra!"

H och I sov över och, morgonpigga som vi alla är nuförtiden, hade vi ätit frukost och var ute och promenerade i det vackra solskenet strax efter klockan nio. Redan då var det så varmt (och vindstilla) att jag fick ta av mig jackan.

Ikväll har jag varit i Prästgården, där vår kultur- och intresseförening anordnat Bingokväll. Fullt med folk. Roligt att så många dök upp och, som jag tror, kanske mer för att umgås än för Bingospelets skull. Särskilt roligt att så många barn var där. Med risk för att ha blivit en glädjedödare hade jag tänkt påminna om nedsläckning av ljuset kl 20.30 (Earth Hour) men det glömde jag (och alla andra också) bort. Vi är alltid noga med att inte ha onödig belysning tänd här hemma men skall, för att kompensera för kvällens glömska, släcka ned helt en annan kväll.

Fredag och lördag har varit helt lyckade och i morgon ser vi fram mot att M kommer hit och hälsar på. En superbra helg på alla sätt!

tisdag 25 mars 2014

TIDIG MOROTSSKÖRD





Idag grävde jag färdigt grönsakslandet och rensade det från ogräs. Då upptäckte jag till min förvåning morötter som hade övervintrat. Fina var de också, inte mjuka och halvruttna som man skulle kunna tro efter att de hade tillbringat vintern ute. Morötter skall ju skördas undan för undan på sommaren och resten i september - oktober. Att vi hade tagit upp alla morötterna i höstas trodde jag alldeles bestämt men det var tydligen fel. Jag drog mig till minnes att jag hört att man kan förvara morötter i jorden utomhus (stuka?) eller förvara dem i en låda där man varvar morötterna med fuktig sand. Om man förvarar dem i landet skall man gräva ner dem så att de inte skadas av frosten. Vintern som gått har ju varit ovanligt mild och det är säkert därför som våra morötter har klarat sig så bra utomhus.

Medan jag grävde och rensade funderade jag på både det ena och det andra. Till exempel på vad jag höll på med. Vårbruk, vilket vackert ord. Bruka jord är nog detsamma som att odla jord. Vårbruk = att göra jorden brukbar på våren. Viktig uppgift faktiskt. Solen sken och Stora O rensade runt "fötterna" på sparrisen och björnbärs- och blåbärsbuskarna och gjorde ärtlandet klart. Mysigt att vara två när man förbereder för vårsådd. Undrar just om vi skulle fortsätta med odlandet om någon av oss skulle dö. Kanske, kanske inte. Jag sa´ inget om den sista funderingen, för jag ville inte förstöra den fina stunden med ledsamma tankar. Istället frågade jag Stora O om han grunnade på något medan han jobbade. "Jajamensan, det fladdrar hela tiden" fick jag till svar. "Något du kan dela med dig av?" Det visade sig att han bland annat tänkte på mat. "Skall vi fira våffeldagen med våfflor efter ärtsoppan vid lunchtid eller till eftermiddagens trekaffe?"

Våfflorna åt vi till trekaffet. I Radio Skaraborg ombads vi på FB tala om vad vi tyckte om att äta till våfflorna. Svaret kommer här på bloggen istället - idag åt vi lingon- och blåbärssylt till dem. Jag provade dessutom hemmagjord pesto och Philadelphiaost. Ingen grädde!

ÅRETS PELARGONIA


I morse läste jag i tidningen att Moonlight Katy 13 hade utsetts till Årets Pelargonia och när vi senare på dagen var i handelsträdgården för att köpa såjord fick jag se några nyinkomna pelargonier på översta hyllan av en vagn. Det visade sig att det var just Moonlight Katy 13 och så här ser den ut. Hoppas att den är tålig.


PS. Med ålderns rätt envisas jag med att kalla dessa blommor för pelargonier medan de flesta säger pelargoner numera. Kanske dumt av mig att streta emot, för det finns ju viktigare språkfrågor att "protestera" mot.  

söndag 23 mars 2014

TÄNT VAR DET HÄR


I år eldades rishögen, som egentligen skulle ha blivit påskbrasa, upp redan idag. På bilden ser Stora O ensam ut med denna uppgift och det var han också. Det enda jag gjorde i sammanhanget var att gå ut och ta några kort. För övrigt bestämde jag mig för att hålla mig inomhus, för jag är så vettskrämd och sjåpig när det gäller eldning och är i mitt skärrade tillstånd mer till besvär (eller förtret snarare) än till nytta.

Nu är faran över för i år och i påsk får vi försöka hålla oss varma utan brasa.

fredag 21 mars 2014

VÄLKOMMEN


Welcome to the world Calvin!

I förrgår föddes den här lille killen i Vermont och vi gläds med hans närmaste och önskar honom varmt välkommen till jorden.

tisdag 18 mars 2014

STORA UPPTÄCKTER



Tidigt i morse, när jag var på väg för att hälsa på en liten kalv som föddes för drygt en vecka sedan, hörde jag på nyheterna talas om att en stor upptäckt med hjälp av ett teleskop vid Sydpolen hade gjorts av försvinnande små gravitationsvågor efter Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och att teorin om Big Bang genom detta skulle vara bekräftad. Universums utveckling påstås ha påbörjats endast triljondelar av en sekund efter den stora smällen och ett nobelpris var troligen att vänta för de amerikanska forskare som gjort fyndet. Det fantastiska beskrevs för mig i svårförståeliga ordalag men innan jag steg ur bilen och gick in i ladugården, där I och S höll på att utfordra sina djur, hann jag uppfatta "det lilla i det stora".

Inne i ladugården hördes det lugna och rofyllda ljudet av kossorna som tuggade i sig kross blandat med vitaminer och mineraler innan de serverades hö. Den lilla fina nyfödda kalven var så trygg hos sin mamma, som höll ett vakande öga på mig, för hon undrade nog vad jag skulle ta mig till med min kamera.

Förra årets tvillingkalvar, en tjur- och en kvigkalv, väntade i sina bås på att bli utfodrade och när så skedde gick tjurkalven ner på knä och åt och strax därpå gjorde hans tvillingsyster likadant. De hade väl kommit på att det var lättare att komma åt att äta om de gjorde så, men beteendet var lustigt att se och det avvek från de andra fjolårskalvarnas.




När dörren till ladugården stängdes efter mig tänkte jag att här kan man tala om det stora i det lilla men det kanske är detsamma som det lilla i det stora. Underverk i båda fallen!



måndag 17 mars 2014

GULT ÄR FULT?


Visst har man hört det förut - att gult är fult - utan att direkt fundera på om det verkligen är så. Läste i morse ett kåseri av Pia Naurin i Världens Gång i GP. Under rubriken "Usch, inte gult!" reflekterade hon över varför den gula färgen provocerar en del, efter att ha hört en kvinna i färd med att köpa blommor på torget utbrista: "Nej, usch, inte gult!", "jag hatar gult" och "jag avskyr gula blommor" när blomsterhandlaren ville sticka en kvist mimosa i hennes bukett. "Gult är fult" blev kundens slutreplik samtidigt som hon föraktfullt sneglade på påskliljorna.

PN, som var mycket förtjust i mimosa och tagetes, försökte reda ut varför just den gula färgen provocerar en del människor och via en historiskt bevandrad person blev hon påmind om att pestflaggan förr var gul, att, enligt en artikel i Metro, mer solsken innebär fler rån i Göteborg och att gult lär vara en instabil - men också spontan färg med inslag av optimism, glädje och energi.

När jag rannsakade mig själv var jag tvungen att erkänna att jag inte i första hand väljer gula blommor i blomsterhandeln och när jag frågade Stora O vad han tyckte om färgen svarade han klokt som en pudel: "Det beror på vad det är". Till exempel tyckte han om tussilago och det gula korset i den svenska flaggan och det håller jag gärna med honom om. Praktlysingarna, som tar över i våra rabatter, smörbollar, vintergäck, gul prästkrage och många andra gula blommor är ju också riktigt vackra.

Praktlysing

På vår förmiddagspromenad fortsatte jag att grunna på mitt förhållande till den gula färgen och kom då att tänka på att jag vid en färganalys för många år sedan hade blivit avrådd att använda gult. Märkligt nog drogs jag därefter som en magnet till just gula kläder och en sommarklänning, som jag köpte då och är så förtjust i, finns fortfarande kvar i garderoben efter alla dessa år. Så mycket var den färganalysen värd.

På grusvägen mot Björnarp körde en gul bil förbi oss och Stora O och jag var rörande överens om att gult var en ful färg på en bil - fast, det är ju en bra färg på postbilar förstås, för färgen gör att de går lätt att känna igen. Svår färg, gul. Ibland vacker och ibland ful. Instabil?


söndag 16 mars 2014

90-MILAVANDRING


Idag har I och jag varit i Varola och hört bröderna Fredrik och Jonas Eriksson berätta om sina upplevelser från vandringsleden Camino de Santiago. Äldste brodern, Fredrik, 2012 och lillebror Jonas året därpå. Den 90-mil långa vandringen gick genom norra Spanien med dagsetapper på 2,5 - 3 mil och pågick i ungefär en månad.

Anledningen till att så många vallfärdar till Santiago de Compostela, som av vissa kallas det västliga Jerusalem, är att Aposteln Jacob (pilgrimernas skyddshelgon) ligger begravd där. Vandringen startade i södra Frankrike, där pilgrimsvandrarna blev inskrivna och fick pilgrimspass som sedan stämplades i kyrkor längs vägen. Efter uppvisande av fullstämplat pass vid framkomsten till Santiago de Compostela, erhöll vandraren sedan ett intyg på att han eller hon hade klarat den långa vandringen.


Certifikat efter genomförd vandring och längst bak i bild pilgrimspass.
Snäckorna bars för att visa att man var en pilgrim.

Första etappen gick över Pyrenéerna och var på grund av den branta terrängen en tuff start. Av de många bilder som visades framgick att leden erbjöd otroligt vackra naturupplevelser. Folket i de små byarna som passerades var för det mesta självförsörjande, varför det i dessa byar ofta inte fanns några affärer. Intressant var också att höra att pilgrimsledens sträckning då och då ändrades för att fler byar skulle få draghjälp av pilgrimsrörelsen, som var en stor inkomstkälla för byborna.


Cruz de Ferro

Cruz de Ferro som visas på bilden ovanför är den högsta punkten på hela vandringen (1 505 m ö h) och seden bjöd att man skulle ha med en sten från sin hembygd och lägga vid monumentet. Bland alla andra stenar ligger där nu två från Varola.

Utöver alla bilder med vackra landskapsmotiv, kyrkor, byar m m fick vi också en del praktiska tips om någon av oss åhörare tänkte vandra längs Camino de Santiago. Det allra viktigaste var att ha bra och väl ingångna vandringsskor. En vandringsstav var också en nödvändighet att ha att bromsa med i utförsluttningarna, som var särskilt påfrestande för knäna. Önskvärd vikt på ryggsäck var 10% av vandrarens kroppsvikt och silke (lakan och örngott) skyddade mot vägglöss på de övernattningsställen, där sådana otäckingar förekom.

Det var intressant att höra de båda bröderna berätta om sina äventyr längs vandringsleden men jag tror inte att det var många av oss i publiken som kunde tänka sig att göra om bravaden. Däremot finns det ju många pilgrimsleder här i Sverige som man kan ge sig i kast med. Till exempel har andra hälften av pilgrimsleden genom Herrljunga kommun iordningställts och kommer att invigas senare i vår.

Jag glömde säga att det fanns de som cyklade utmed leden i Spanien och tyvärr var de ofta ganska hänsynslösa, så det gällde för de vandrande pilgrimerna att snabbt hoppa undan när cyklisterna kom farande.

Klassiska pilgrimsattribut: Pilgrimssnäckan, vandringsstaven, hatten och kalebassen.

Sju begrepp i centrum för pilgrimsvandraren: Frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet, delande.

Stor behållning var mötet med nya människor och sällskap på vandringen enligt Fredrik och Jonas. Själv tackar jag I för ressällskapet idag. Med hennes hjälp gick det lätt som en plätt att hitta till Varola.


fredag 14 mars 2014

TREVLIG HELG


Med denna John Bauerskogsliknande bild tagen vid förmiddagens promenad önskar jag er alla en riktigt trevlig helg.

Det var så lugnt och skönt tidigare idag men blåsten tilltog mer och mer och på eftermiddagen när jag hängde ut tvätt så var det vind i seglen vill jag säga - lakanen stod rakt ut från klädstrecket.

I natt kommer vi att sova extra gott för alla våra sängkläder, inklusive madrasser, har piskats och vädrats utomhus på gammaldags vis. Mammas gamla mattpiska kom till heders för ovanlighetens skull. Annat var det när hon höll i skaftet. Då svingades den titt som tätt.


torsdag 13 mars 2014

GRATTIS GAIS


Bättre sent än aldrig. Den 11 mars var det 120 år sedan GAIS bildades och gaisarna har under dessa år upplevt segrar, förhoppningar och glädje men också förluster och kriser. 120-årsdagen firades i ett fullsatt Kajskjul 8 i Göteborg står att läsa i GP, liksom att klubben efter ett krisande 2013 ser framåt med optimism - och bakåt med stolthet.

Jag har, som jag tidigare berättat, varit gaisanhängare ända sedan barndomen. Mycket ljumt intresserad supporter egentligen och kanske mest som motvikt till övriga familjen som alla är IFK-are.


Efterlysning

Förutom att gratulera GAIS vill jag passa på att efterlysa en gaisare i förskingringen (förskingringen = Bergen). Om SN läser detta vill jag gärna att du hör av dig, för jag har varken ditt telefonnummer eller snail-/mailadresser kvar.





onsdag 12 mars 2014

GAMLA UVAR


En gång i tiden var vi unga örnar men numera är det mer likt sanningen att kalla oss gamla uvar. MEN icke för ty, i sinnet är vi lika pigga (nåja) som när vi var unga. Idag träffades vi, tio vänner sedan ungdomens dagar, i Hjällbo för att äta lunch, sopplunch, för man får ju anpassa sig till pensionärsförhållandena, både vad gäller ekonomi och tid på dygnet.

Förutom lekamlig spis hann vi med att dryfta vad som hänt sedan förra gången vi möttes plus allt mellan himmel och jord dessutom. Inte en tyst sekund!


Bland samtalsämnena som förekom var bl a barn- och ungdomsminnen, barn och barnbarn, miljö, kravmärkt och närproducerad mat, diverse olika intressen och, det nu för tiden nästan oundvikliga - sjukdomar.


Unga örnar eller gamla uvar - vi hänger med. Eller vad sägs om B som här är i farten och fotograferar med sin "padda"?

tisdag 11 mars 2014

VÅRFÄGRING

Dagens skörd av vårblommor. Färgen på krokusarna som sticker upp ur gräsmattan har bleknat så därför brydde jag mig inte om att fotografera dem. 

Den lilla tusenskönan blev jag förvånad över att se. Trodde att denna blomma inte var aktuell förrän någon gång i som-mar. Våren har definitivt kommit, åtminstone på dagen då det är varmt och skönt och vi har nu fikat ute två dagar i sträck.

Välkommen härliga vår!



KÄRLEK SOM HETER DUGA


I kväll var jag på Kulturhuset i Herrljunga och lyssnade på ett föredrag om Indien och en enastående kärlekshistoria mellan en indier och en svensk kvinna. Föredragshållare var Pikej, som kom från en fattig familj i en liten by i djungeln i östra Indien och som genom en profetia skulle gifta sig med en musikalisk kvinna från ett annat land, född i Oxens tecken. Vi fick höra Pikej berätta om sitt fantastiska levnadsöde och hur han, många år senare, i New Delhi träffade en kvinna från Borås, som stämde in på profetian och som han gifte sig med. Lotta, som hustrun heter, åkte tillbaka till Sverige och efter en tid cyklade Pikej, som inte hade råd att flyga, hela vägen från Indien till Borås, där han bor med sin familj sedan trettio år tillbaka. Är det inte kärlek, säg? Vi fick många goda skratt, då han på ett humoristiskt sätt berättade om sina språkförvecklingar när han skulle anpassa sig till de nya, svenska förhållandena.

Genom Pikej fick vi en inblick i hur det var att komma från en familj på kastsamhällets botten medan den andre föredragshållaren, Per J Andersson, bl a journalist, frilansreporter för TT i Indien och författare till boken New Delhi - Borås, berättade om Indien från ett utifrånperspektiv och visade bilder som han hade tagit. Mycket intressant och lärorikt.


lördag 8 mars 2014

VÅR DAG



Denna vackra vårdag har vi två goda anledningar att fira, nämligen att det är Internationella Kvinnodagen och att Siv har namnsdag.

Siv (eller Sif) betyder enligt nordiska mytologin släktskap, svågerlag eller äktenskap. Siv var hustru till asaguden Tor och om man önskade en livskraftig avkomma skulle man åkalla Sif.

Hurra för alla kvinnor och för namnsdagsbarnen speciellt!
                           














                          

fredag 7 mars 2014

SKOLAVSLUTNING

Skolavslutning 1948 (Karl Johansskolan, Göteborg)

Det är långtifrån dags för skolavslutning men igår hörde jag en äldre dam berätta på radion hur hon hade ställt sina, i god tid inhandlade, examensskor under sängen och tog fram dem då och då och njöt när hon tänkte på hur fin hon skulle vara när hon gick iväg i dem till sin första skolavslutning.

Då började jag fundera på hurdana skor jag hade på min första examen men minnet var blankt på den punkten. Däremot minns jag att jag tjatade på min mamma tills hon satte på sig ett par vinröda högklackade skor i ödleskinn, som jag tyckte var så fina. Dessutom att jag, som hade självlockigt hår, ändå absolut ville bli lockad med locktång den stora dagen till ära. Locktång på den tiden såg ut som en sax fast utan vassa eggar förstås. Tången värmdes upp på spisen och, för att inte håret skulle brännas, testade man på tidningspapper några gånger innan själva friseringen påbörjades.

Resultatet kan ni se av bilden. Den bestämda unga damen till vänster om killen med skolmössa det är jag. Klänningen av citrongult tyg med broderade klöverblad hade min snälla mamma sytt. Stackars mamma, enveten dotter, röda ödleskor och hårkrusning - vad gör man inte för sina barn?

Locktång, självfallet!



tisdag 4 mars 2014

GRANNSAMVERKAN


I Eriksberg råder för närvarande febril aktivitet. Föreningar bildas och studiecirklar startas. Bland annat har vi utbildats i att grannsamverka. Vårt lilla samhälle har delats in i "distrikt", som vart och ett har sin kontaktperson. Möten har hållits och samarbete med grannsocknar om bevakning på nätterna har inletts. Att grannsamverkan mot brott är angeläget står utom allt tvivel, för aldrig tidigare har så många deltagit i möten och visst är det jättebra att folk är uppmärksamma och rapporterar ifall något verkar skumt. Bra också att kunna hjälpas åt att hålla ett vakande öga på varandras hem då någon reser bort.

Men, jag skulle vilja utvidga begreppet grannsamverkan till att också omfatta att bistå någon som behöver hjälp, till exempel vid läkarbesök m m. En annan form av grannsamverkan tycker jag också att aktiviteter för daglediga är. Ja, över huvud taget när man ställer upp för varandra.

Så, helt klart - fram för grannsamverkan!



PS. Glöm inte att äta semla idag.



lördag 1 mars 2014

GRATTIS VIPPAN


Idag har Elvira namnsdag och min storasyster Elvira med smeknamnen Viran och Vippan gratulerar vi alldeles särskilt.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA på din alldeles egen da' !