fredag 30 juni 2017

LILLE CASPER


Casper på grönbete

I några dagar den här veckan har vi haft besök av vår yngste son och hans familjs nytillskott, Casper. Stora O och jag har väntat på att få träffa Casper, som är av rasen Bichon Havanaise, och nu har "vårt nya barnbarn" alltså varit här. Det gick över förväntan bra. Han är en lagom pigg liten krabat, jättesöt och kärvänlig. 

Eftersom vi bor som vi gör med stor trädgård och en bra bit från landsvägen, kunde vi ha dörren öppen så att Casper kunde gå ut och in som han behagade. Han fick vara lös hela tiden han var i Eriksberg, för han sprang inte iväg så långt, utan höll sig i närheten av oss. Här fanns mycket för honom att titta på. Fåglarna som flög mellan träden och fågelbordet var han till exempel väldigt intresserad av. I och med att han kunde kila ut och in som han ville hände inte en enda liten olycka inomhus, trots att han egentligen inte var rumsren ännu.

Det tog inte lång stund innan den charmiga lilla svarta silkeslena valpen helt hade förtrollat oss och det blev riktigt tomt när han och och hans husse åkte hem idag.

Välkommen tillbaka. Vi är mer än gärna hundvakter!


Caspar i bilen 




ESTHERS DUKAR


I tisdags tvättade jag Esthers dukar som pryder borden i Prästgården i Eriksberg. Det är lycka att se de fina dukarna, som Esther så skickligt har vävt, fladdrande på klädstrecket i vår trädgård. Fållade för hand är de också, en ren fröjd för ögat.

Medan jag beundrade dukarna som hängde och viftade så glatt i vinden tänkte jag på alla dukar, handvävda, virkade eller broderade, som jag sett på loppisar och second hand-butiker, till salu för en spottstyver. Det är sorgligt att kvinnors skapande/arbeten inte är högre värderade.

Men, Esthers dukar är absolut inte förspilld kvinnokraft. De har beundrats av åtskilliga besökare i många år och kommer att fortsätta att göra så en lång tid framöver. För att de skall hålla riktigt länge används dukarna bara vid speciella tillfällen,. 

måndag 19 juni 2017

ENLIGT ÖNSKEMÅL


Den gångna helgen har vi haft kärt besök av min barndomsvän G. Dagarna och kvällarna har varit fyllda med både aktiviteter och att bara finnas till i den vackra försommaren. Eftersom det inte är så ofta vi träffas har vi givetvis haft massor att prata om och vi har avhandlat allt från barndomsminnen till världsproblem, kryddat med en salig blandning av tal om "barn", barnbarn, fåglar, böcker, musik, sjukdomar och mycket annat.

I lördags åkte G och jag till Falköping och shoppade loss. Det var roligt att, som omväxling, ha sällskap av någon som också var intresserad av att gå i affärer. Tro det eller ej men vi handlade bara sådant som vi behövde, och, efter att välbehövligt ha fått vila benen medan vi fikade, återvände vi till Eriksberg riktigt nöjda med våra inköp.

På kvällarna spelade vi TP och kort (Dam och 500). Inget TV-tittande förekom, inte en enda liten handbolls- eller fotbollsmatch.

Rubriken till det här inlägget kommer sig av att G tyckte att jag skulle skriva om hennes besök här på bloggen för att komma igång igen, vilket jag nu har gjort. Det har varit trögt med skrivandet alltför lång tid annars. Får se om jag efter G:s pushande kan få fart på bloggandet framöver.

De fina kopparna på bilden med försvinnande goda karameller (lakritskulor överdragna med choklad) fick Stora O och jag som mycket uppskattad present av G. Tack än en gång.

Idag (måndag) har vi inte gjort många knop - suttit ute och läst i det vackra vädret, rensat lite i rabatter och grönsaksland, där vi också satt upp stöd för ärt- och bönväxter. Badat har vi också gjort, t o m jag. 22 grader varmt i vattnet - nu börjar det likna något!



söndag 4 juni 2017

LILLEBROR


Tänker särskilt mycket på dig idag på din födelsedag.
Saknar dig Henry.