onsdag 30 januari 2013

CAROLINA FALKHOLT

Social Arkitektur, graffitimålning av Carolina Falkholt

I TV-programmet Konstkuppen ikväll fick vi följa Carolina Falkholt som under en veckas tid åstadkom en graffitimålning på en skola i Bengtsfors, där hon tidigare varit elev men aldrig känt sig hemma. CF var nu tillbaka i Bengtsfors och ville med sin utsmyckning av skolhusgaveln ge eleverna något stimulerande att titta på och diskutera. Hon engagerade också skolbarnen, som fick måla egna graffitimålningar som hängdes upp i en skolsal och av deras alster hämtade hon inspiration till sin egen väggmålning. Eleverna fick också hjälpa till att måla på den stora gavelväggen och det gjorde de både energiskt och fantasifullt.

Programledare är Lena Philipsson och det uppdraget sköter hon riktigt bra. Säkert bidrog hennes närvaro också till att projektet uppskattades, särskilt av ungdomarna.


En del vuxna uttryckte sin oro för att "klottrandet" skulle sprida sig i samhället när Carolina Falkholts graffitimålning fått kommunledningens tillstånd att bli permanent men de allra flesta var överens om att det var roligt att det hände något i Bengtsfors och tyckte att målningen piggade upp.

Skillnad mellan graffiti och klotter? Spraykonst används som benämning på graffiti som konstform till skillnad från klotter, som syftar på bild och text i det offentliga rummet som saknar konstnärlig ambition.

Allteftersom målningen på skolväggen tog form tyckte jag att jag kände igen sättet att måla och drog mig till minnes att jag i juni 2011 av misstag råkade komma in i en sal i Konstmuséet i Göteborg, där just Carolina Falkholt tillsammans med några andra personer var i färd med att iordningställa hennes utställning som skulle öppna strax därpå.

Om du är intresserad och inte har sett Konstkuppen idag kan du se programmet här.

måndag 28 januari 2013

VILODAG



På Kajsa Ingemarssons blogg läste jag att hon inte ansåg att helger är så heliga när man är författare. Hon har ju möjlighet att ta ledigt mitt i veckan om hon vill och kan lika gärna arbeta en söndag som en onsdag. Fast det gör hon sällan, för friheten förlägger hon oftast till helgerna då övriga familjemedlemmar är lediga. KI menar att det krävs rutiner och disciplin för att hantera den frihet som hennes jobb medför och att det är lika viktigt att avsätta tid till frihet som till arbete.

Som pensionär är man också välsignad med frihet att förhålla sig till och för att få något gjort överhuvudtaget krävs likaså ett visst mått av disciplin. Jag tar mig gärna en "slinke-
dag" emellanåt och har inga som helst problem med att följa KI:s författartips: "Helga vilodagen (som självfallet inte måste vara en söndag!)"

MILJÖTÄNKANDE



Igår fick jag ett uppskattat mail från en god vän och före detta kollega. Bifogat fanns följande artikel om miljötänkande:

"Alla som är kring 50 år eller äldre borde läsa detta, kanske även den nya generationen.

Jag skulle betala i mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön.

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. "Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer." Hon hade förstås rätt i en sak - vår generation hade inte miljötänket på "vår tid".

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg jag vad vi hade.

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren som tvättade och återanvände dem. Så flaskorna var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan hade rätt, vi hade inget miljötänk.

Då tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor och vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade kläderna på vår tid.

Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid av senaste märket. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. TV:n hade en liten skärm, stor som en näsduk ungefär - inte som halva Gotland.

I köket blandade och vispade vi alltid för hand för vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar till att skydda dem med, inte bubbelplast eller styrénkuddar.

Vi startade aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset på den tiden, utan sköt gräsklipparen för hand. Motion fick vi genom att arbeta, så vi behövde inte gå till gym och använda löpband, trappmaskiner m m. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

Vatten drack vi från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när bläcket tog slut istället för att köpa nya pennor och bytte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet blivit slött. Men vi hade inte miljötänkandet då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar). Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening och inte behövde vi ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria.

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur slösaktig den äldre generationen var bara för att vi inte hade miljötänk?"

Artikeln avslutas med en uppmaning att "skicka den vidare till någon annan egenkär äldre person som behöver en lektion i bevarandet av vår miljö eller till någon smarty-pantsungdom."

-----------

Allt som den äldre personen i artikeln radar upp har jag varit med om, så visst har man varit miljövänlig utan att ha känt till ordet miljötänkande. Engångsblöjor fanns förvisso och tack och lov när våra pojkar var små, men att tvätta tygblöjor för återanvändning hade jag dessförinnan varit med om i det förlovade "föregångslandet" USA.

Att ha upplevt tider som de artikelförfattaren beskriver innebär verkligen inte att man kan slå sig för bröstet och tycka att man därigenom är miljövänlig. Nej, utan större svårigheter har vi glidit med på bekvämlighetsvågen och uppskattar nu både elvisp och motorgräsklippare för att nämna några hjälpmedel. Telefon och dator skulle jag tycka vara riktigt svårt att klara mig utan också.

Det är glädjande att den yngre generationen bryr sig om miljöproblemen, som är de viktigaste vi har att tackla, och för att gå iland med den uppgiften behöver vi hjälpas åt, unga som gamla. Det finns mycket att göra.

Glöm inte att ta med tygkasse nästa gång du går och handlar!







fredag 25 januari 2013

FÖRKYLNINGSTIDER


I dessa förkylningstider gäller det att tänka positivt och när näsan rinner som värst, läs den här lilla förkylningsdikten av Louvisa:

Förkylning

En parentes
Som ger mig tid
Att samla tanken

Ett avbrott
Som ger mig möjlighet
Att få distans

Ett tillstånd
Som är oönskat
Men en möjlighet

Kurera dig gärna med en kopp hett vatten med pressad lime (eller citron), honung och färsk ingefära, och vill du pigga upp dig riktigt kan du, om du orkar, baka Maltesercupcakes. Receptet finner du här Jag har inte smakat dem men de ser smarriga ut. Tror att jag skall baka några till oss.

KRYA PÅ DIG!

torsdag 24 januari 2013

RIMFROST

Träd som blommar i rimfrost

Nu har solen strålat i flera dagar i sträck och även om termometern i morse visade 19 minusgrader så är det härligt och uppfriskande promenadväder, alldeles vindstilla.

De rimfrostklädda träden gör det lätt att hitta motiv till fotograferingen. Jag kommer på mig själv med att mest titta uppåt, där trädkronorna sträcker sig upp mot skyn. Någon har sagt: "Kan man inte se bakåt och inte framåt får man se upp". Sådana här dagar ser jag upp mer än vanligt, annars tror jag att jag har förmågan att se både framåt och bakåt också.

onsdag 23 januari 2013

KÅNKEN



Häromdagen hörde jag att M hade skaffat sig en ryggsäck med namnet "Kånken". Det var länge sedan jag hörde det ordet och jag började fundera på olika betydelser. Verbformen kånka i betydelsen bära, släpa på något tungt är nog vanligast använd, så "Kånken " är helt klart ett passande namn på en ryggsäck.

Stora O påstår att kånka också används när någon, kanske på grund av att han/hon inte når upp att sitta på sadeln, står upp och trampar sin cykel. Kånkandet beskriver i detta sammanhang den vaggande eller knyckiga framfart cykeln då får och kanske också att det är jobbigare att stå upp och cýkla än att sitta och göra det.

Ett tredje användningsområde för kånka är att gå i konkurs - "gå i kånken". Kanske har detta uttryck uppkommit med tanke på att en konkursdrabbad är skuldtyngd (släpar på en tung skuldbörda)? Hade det syftat på ordet konkurs borde det ha stavats med o, "konkat", enligt mitt sätt att se det.

Det är vad jag vet/tror mig veta om ordet. Kanske känner du till fler betydelser? Hör gärna av dig i så fall.

FÖRMIDDAGSFIKA



Idag firar vi den här gnistrande vackra vinterdagen med hembakta semlor. Får se nu om vi kan nöja oss med att äta en minisemla var och spara två till kvällen som det var tänkt.

måndag 21 januari 2013

GLÖM INTE


att kramas, framför allt inte idag när det är Kramens Dag som firas för att uppmärksamma kramens betydelse och för att ge oss extra anledning att kramas. Onödig uppmaning egentligen, för man kan gott kosta på sig att kramas varje dag.

Stor kram till er alla!

söndag 20 januari 2013

.....NÄR DIN VANDRINGSFÄRD ÄR ÖVER .....




Cacka Israelsson är död står det att läsa i en liten notis i GP idag. Han blev 83 år och beskrivs som sångare och friidrottare. Som sångare var hans största framgång Gamle Svarten från 1954 och inom idrotten blev han svensk mästare i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Vid OS i Helsingfors 1952 kom han sjua i längdhopp.

Ända sedan oktober 2011 har jag haft en artikel ur Kvällsstunden liggande. Den handlar om Cacka Israelsson och till och från har jag tänkt att skriva ett inlägg om en av mina idoler alldeles när jag var på väg att kliva över tröskeln till tonåren. Guuud så snygg jag tyckte att han var och den djupa basrösten skall man bara inte tala om!

I artikeln av Mikael Forslund läser jag att Cacka är döpt till Karl-Erik men att smeknamnet Cacka fick han i unga år överta efter sin klubbkompis Cacka Andersson i fotbollslaget Ulvarna i Bromma. Hans sportsliga framgångar beskrivs ingående i MFs artikel, men, eftersom jag mest känner honom som sångare och musiker, går jag inte vidare in på detta område. Något som jag däremot väl kommer ihåg och tycker bör nämnas är att det då var populärt att framgångsrika idrottsmän spelade in (eller sjöng in snarare) skivor och Cacka hade där sällskap av Snoddas, Tumba, Ingo och Nacka för att nämna några.

Att Cacka Israelsson var konstnärligt lagd var däremot en nyhet för mig. Han arbetade tidigt på en reklamfirma som reklamtecknare och har gjort många skivomslag, både för sig själv och för andra. I unga år designade han också en helt skotskrutig buss som reklam för den nya uppfinningen tejp (Scotch Tape) som då kommit till Sverige.

Under 1950- och 1960-talen var det fullt upp med framträdanden i folkparkerna. Vissa somrar kunde det innebära upp till ett 90-tal spelningar, en hektisk tid alltså som inverkade på idrottandet som han slutade med 1954. När Cacka spelade in sin sista skiva 1979 hade han spelat in gott och väl 100 skivor och många av låtarna hade han själv skrivit texten till, t ex Innan vi gick i jeans så fanns New Orleans, Låt udda vara jämnt, Åren de går, Hade jag en krona och Fri som en vind.

Han satte också tillsammans med Ragnar Wetter och Git Gay upp revyn Vild Västkustsallad i Göteborg och var "förartist" till Chubby Checker under dennes turnerande i Sverige 1963. På 1970-talet ändrades repertoaren till att även omfatta Dan Anderssons, Evert Taubes och Nils Ferlins visor.

När Cacka blev pensionär flyttade han först till Roslagen och senaste tiden tillbringade han med sin hustru och sångpartner Margit i Uppsala.

Av alla de schlager-, country- och rocklåtar som framförts av Cacka Israelsson blir hans slagdänga Gamle Svarten den som han förmodligen blir mest ihågkommen för. Men repertoaren har varit diger och nedan följer några fler exempel ur densamma:

Kullerullvisan, En sliten grimma, Davy Crockett, Min gula ros i Texas, Kärleksbrev i sanden, Zambesi, Sexton ton och Giddy up a Ding Dong.

lördag 19 januari 2013

LITEN OCH ORÄDD



Idag har vi haft besök av en pytteliten mus, så liten (2,5 cm plus svans) att inte ens jag blev rädd. Stora O gillrade fällan med en ostkant. Musen kom strax och ryckte till sig ostbiten och försökte först att knuffa in den under den röda brädfordringen till höger i bild. Ostbiten var för hård och då ändrade musen taktik. Kröp själv in bakom brädfordringen och försökte sedan dra in ostbiten men det gick inte heller.

Fällan laddades om med en färskare och mjukare ostbit och den lilla orädda krabaten dök strax upp igen och satte sig på råttfällan och mumsade, trots att jag frenetiskt fotograferade, både med och utan blixt. Musen var helt enkelt för liten och för lätt för att fällan skulle slå igen. Vi har nu tagit kaffepaus och funderar under tiden på hur vi skall bära oss åt. Att täppa till springan under brädfordringen och på så sätt stänga inne den lilla stackaren känns inte riktigt bra. Råttfällan har inte varit någon höjdare heller men åtminstone skulle pinan ha blivit kort om den hade fungerat.

Musdramat fortgår alltså. Hoppas att problemet har löst sig tills vi skall lägga oss ikväll, för den här minimusen är tuff skall ni veta och inte att leka med! Stora O tittar på sport i TV och jag tror att han bara är halvhjärtat engagerad, i musproblemet alltså.

VINTERPROMENAD



 
 
Stolta och gnistrande står resterna av fjolårets hundkex i solskenet utefter den lilla skogsvägen där jag nyss promenerade. Nu är skogen avverkad så det är nog mer passande att kalla den vägen genom hygget.

Det var riktigt skönt ute trots att termometern visade på -11 grader, drygt. I morse var det
-18,5 men det kändes inte så kallt eftersom det var (och är) vindstilla.

torsdag 17 januari 2013

TIPS



Idag vill jag dela med mig av några tips som jag läst, fått av en vän och hört på radio.

Tips nr 1

Först ut är gaffeln Hapifork som fått stor uppmärksamhet på årets CES-mässa (Consumer Electronic Show) i Las Vegas. Gaffeln vibrerar om man äter för fort och är till för att ge oss goda ätvanor. Målet är förstås att vi skall äta långsammare, för äter vi för snabbt kan vi nämligen öka i vikt och få problem med magen. Hapifork kommer inom kort att lanseras i USA och förväntas komma till Europa senare i år. Håll utkik efter denna vibrerande gaffel om du inte tror dig om att kunna kalmera dig utan hjälpmedel när du äter. :)

Tips nr 2

Ifall du har svårt att somna eller somna om när du har vaknat på natten, skall du sakta räkna från 100 och nedåt, baklänges alltså. Och långsamt, det är viktigt. Rådet kommer från en kvinna som bl a lärt sig detta på en sömnkurs och som försäkrar att det fungerar. Man blir mer och mer avslappnad och somnar till slut. Detta knep påminner mig om ett annat som går ut på att räkna får som hoppar över ett staket. För egen del är bästa sömnmedlet att läsa en stund.

Tips nr 3

Till sist vill jag slå ett slag för de danska diskborstarna som Stora O:s gode vän, Åke, mycket riktigt lovordade. Deras borst är mjukare och tätare än på de svenska diskborstar jag har att jämföra med. När vi var i Danmark senast köpte vi ett mindre lager så att vi kan "diska mjukt" det som behöver diskas för hand ett bra tag framöver. Köp diskborstar du också när du kommer till Danmark nästa gång, because you are worth it!


onsdag 16 januari 2013

FRI SOM FÅGELN



Jag håller just på och läser Vinterträdet av Ellen Mattson, som jag fick i julklapp. Det är en skildring av Greta Garbo genom Vendela Bergs ögon. Vendela var GBs sekreterare i Hollywood och förmodligen var hon den person som kommit Greta Garbo allra närmast. Handlingen utspelar sig under GBs storhetstid, åren omkring 1930.

När jag, alldeles för tidigt, vaknade i morse, läste jag ett stycke i boken innan jag somnade om. Men det sista jag läste innan jag åter slöt ögonen var att GB, under ett besök i Sverige, funderade på idéer till den kommande filmen om Drottning Kristina som skulle spelas in i Hollywood och bad Vendela anteckna att det i den f d drottningens palats i Rom, dit hon begivit sig efter att ha abdikerat, skulle finnas tavlor på alla väggarrna och att Kristina, i samband med att hon går runt och tittar på desamma med balkongdörrarna öppna mot den soliga trädgården, hör hur fåglarna sjunger i sina burar. Hon öppnar då burarna och låter fåglarna flyga, eftersom hon inte längre vill att någon skall vara instängd. Det som verkligen förvånade mig var att GB och Vendela, som skrev manuset till filmen, hade så mycket att säga till om gentemot filmbolaget.* GB var starkt engagerad i denna film för hon identifierade sig med Kristina som, liksom hon själv, hade en stark önskan att bli fri från sina förpliktelser.

Men det som fick mig att skriva det här inlägget var fåglarna som skulle släppas ut ur sina burar. Mina tankar gick då långt tillbaka i tiden, till första hälften av 1940-talet. På den tiden fanns en stor fågelbur, eller voljär som det också heter, i Slottsskogen i Göteborg. Jag tror mig minnas att jag varit där som riktigt liten och tittat på alla de vackra fåglarna som fanns där, fast det kan också vara att jag hört talas om detta och bara varit där i min fantasi. Det må vara hur som helst med det men sant är att jag hört berättas att min genomsnälle gudfar, som också var djurvän av stora mått, klippte hål i voljären så att fåglarna kunde flyga ut. Jag är övertygad om att han menade väl men man kan ju undra hur det gick för fåglarna ute i friheten. Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på detta. Påminner om när djurrättsaktivister släpper ut minkar, som också ger motstridiga känslor.

I Greta Garbos fall var frisläppandet bara en idé som jag inte ens vet togs med i filmen medan min gudfar faktiskt släppte ut fåglarna, men eftersom det är preskriberat vid det här laget vågar jag nämna händelsen.



Eftersom jag inte har läst ut boken ännu vet jag ju faktiskt inte heller hur det gick med filmmanuset till slut.

tisdag 15 januari 2013

TULPANENS DAG



Idag, den 15 januari, är det tulpanens dag. Tulpanen är en symbol för vår och vi köper därför av förklarliga skäl mest tulpaner per person i hela världen här uppe i norr, i Sverige totalt ca en miljon om dagen.

Det finns ungefär 6 000 tulpansorter i alla möjliga färger och former. Äldre damer lär föredra färgglada tulpaner medan yngre storstadsbor tycker bäst om vita, som nu blivigt trendiga. Själv älskar jag papegojtulpaner. Färgglada eller vita beror på var de skall placeras.

Ordet tulpan kommer ursprungligen från persiskan och betyder turban. Blomman kom till Europa från Mindre Asien i mitten av 1500-talet och handeln med tulpanlökar ökade nästan hysteriskt på 1600-talet då en tulpanlök kunde kosta en tredjedels årslön. "Tulpanbubblan", tulipomani kallad, kraschade 1637 och 1970 tog den kommersiella uppdrivningen av tulpaner fart. Lökarna köps från Holland direkt efter midsommar och fryses sedan för att i rätt tid tinas och drivas upp i växthusen.

Artikeln i dagens GP med rubriken Frossan kan börja, som jag hämtat uppgifter från, kan du läsa i sin helhet här. Där får du också tips om hur tulpanerna bäst skall skötas. 

måndag 14 januari 2013

MOT LJUSARE TIDER

Rosenböna

Nu är julen utstädad. Efter att ljusstakar och julgranar under en längre tid lyst upp i mörkret är det nu dags att släppa in dagsljuset som förlängs lite för varje dag som går. Idag har här visserligen snöat till och från men emellanåt har en blå himmel skymtat fram mellan molnen och vi har till och med kunnat njuta av några solstrålar.

Mer behövs inte förrän tankarna far iväg till årets odlingar och i eftermiddag har jag bläddrat i alla våra trädgårdsböcker och planerat vilka grönsaker vi skall satsa på och var de skall odlas. En odlingskarta ligger nu klar och hänsyn har tagits till växelbruk. Förra året odlade vi i pallkragar och det var riktigt bra, så det fortsätter vi med i år också.

I mars skall purjolöken förodlas och i början av maj knölfänkålen. Förra året köpte jag fänkålsplantor som jag planterade utan att veta att det är skillnad på knölfänkål och fänkål. De plantor jag satte blev jättehöga dilliknande växter och fick "kronor" precis som dillen. Jag kikade förgäves efter knölar men har senare förstått att det var fröna som man skulle ha tagit vara på. Stora O står för potatis och majs som han förgror och förodlar inomhus.

Nytt för i år blir spetskålsodling. För ett tag sedan såg jag den grönsaken första gången i ett av de otaliga matlagningsprogrammen i TV. Formen tilltalade mig, såg lite kaxig ut, så spetskål skall det bli. Kål är ju nyttig mat och jag hoppas att den smakar bra också. För övrigt får det bli de beprövade grönsakerna.

Som klätterväxter satsar vi på lättodlad humle och rosenböna (ny för oss från 2012). Rosenbönan, som bilden visar, pryder bl a en ful antennstolpe i sin strävan uppåt. "Going up, up, up..., som Loreen sjunger.

Planeringen är nu avklarad, så får vi se hur det går med resten.

lördag 12 januari 2013

NALLAR



Nu kan man tro att jag har snöat inne på nallebjörnar men jag läste en intressant artikel i SvD idag som handlade om nallar och som jag skall berätta lite om. På bilden är M:s gamla nallebjörn från 1965/1966, nu med nyare kläder, och min ännu äldre nalle som jag fick av mina vänner när jag begav mig ut i världen 1960.

Tillbaka till tidningsartikeln med rubriken Björnar är alltid björnar. Artikeln är skriven av Erika Hallhagen och handlar om fyra nya björnsagor men också om hur björnar har skildrats i barnlitteraturen genom tiderna - nästan alltid godhjärtade till skillnad från t ex vargar som i sagorna oftast är ondskefulla. Björnkultur har förekommit ända sedan stenåldern och björnar har t ex förekommit som motiv på hällrisningar. Björnen, som beundras för sin styrka, har ibland fått mänskliga drag. Endast i några enstaka fall skildras björnarna som onda i barnlitteraturen som t ex isbjörnen Brummelabb i Snorre säl och Björnligan i Kalle Anka.

Att nallebjörnarna kallas teddybjörnar kom sig av att President Theodore Roosevelt under en jakt i början av 1900-talet inte hade skjutit några djur. För att han inte skulle behöva åka hem utan att ha fällt ett enda villebråd jagade några i jaktsällskapet upp en björn som de band i ett träd. Roosevelt vägrade dock att skjuta den bundna björnen. Ryktet om hans ädelmod spred sig snabbt och leksakstillverkaren Morris Michtom började masstillverka mjukdjur som döptes till teddybjörnar efter presidentens smeknamn Teddy. Till skillnad från många andra leksaker riktade sig teddybjörnarna till både flickor och pojkar.

Många vänliga kramdjur som Nalle Puh, Bamse, Bumbibjörnarna och Paddington, sagor som Guldlock och de tre björnarna, visor som Mors lilla Olle och Teddybjörnen Fredriksson liksom visan/leken Björnen sover har vi fått stifta bekantskap med genom åren. De nya björnsagorna som skrivs om i artikeln och som lär stå sig väl i konkurrensen med sina föregångare är:

Björnens sång av Benjamin Chaud, Barn passar inte som husdjur av Peter Brown, Björnarnas dagis av Katarina Strömgård och Jag vill ha min hatt av Jon Klassen.

Björnarnas dagis tycker jag låter spännande. När jag arbetade på dagis i Eriksberg för en del år sedan lekte barnen med en nalle som hette Brumma. Undrar just om Brumma finns kvar?

torsdag 10 januari 2013

FÖRSÖK


Den här nallen har några år på nacken men är, trots något luggsliten, fortfarande fin. Här med nystickad tröja. "Brumbjörnen", som vi kallade den, fick äldste sonen M (1965/1966, knappt ett år gammal) av sin farmor.

Lillebror D fick också en nalle av farmor Herta men den har han hemma hos sig. Hoppas att nallarna kommer att glädja barn också i kommande generation. Jag tänker då på våra barnbarnsbarn. Oj, det låter något.

Detta inlägg är ett försök att lägga in mina bilder som jag lagrat i datorn. Detta har inte varit möjligt på grund av ett fel som Blogger sedan en vecka tillbaka försöker komma till rätta med. Dataexperten i familjen har nu lämnat utförliga instruktioner hur jag kan göra på ett annat sätt. Får se hur detta går. Håll tummarna!

Lyckas jag skall jag försöka att få lite fart på bloggandet efter att ha legat lågt under helgerna.

tisdag 8 januari 2013

I VÄNTAN PÅ VÅREN

 
 
Nu löser solen sitt blonda hår
 
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.
 
Hon väter det tankfull i svalkande dagg
i blommans fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.
 
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara i vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.
 
Men hennes tanke är borta från allt,
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor, som tusenfalt
förstora det levandes gåta.
 
Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma
och drömmer bland världar, som gått förut
och nya, som längtande glimma.
 
 
Pär Lagerkvist
 
 
 
Regntunga, grå dagar som den här vill man gärna tänka på stundande dagar när man väcks av solens varma strålar. Dagarna blir längre och längre och våren verkar vara inom räckhåll, även om vi får vara beredda på snö och kyla ett tag till. Skönt att kunna njuta av en dikt som denna i väntan på vårsolen.
 
 
 
 

söndag 6 januari 2013

BARNFÖRBJUDET



När jag var fjorton år gammal övertalade jag min mamma att följa med mig och min kompis på biografen Gnistan på Hisingen för att se filmen Afrikas Drottning med Katharine Hepburn och Humphrey Bogart i huvudrollerna. Anledningen till att jag var så angelägen om att mamma skulle gå med var att det troligen skulle vara lättare att slinka in i sällskap av en vuxen. För att få se en barnförbjuden film skulle man nämligen vara 15 år.

Det var riktigt nervpirrande när vi stod i kön för att bli insläppta. När det blev vår tur tittade biografvaktmästaren på mig och frågade mamma hur gammal jag var. "Fjorton och ett halvt" svarade hon till min stora besvikelse, vilket fick till följd att jag fick gå hem medan mamma och min ett år äldre kompis gick in och såg filmen. Som tröst fick jag en biljett till en barntillåten matinéföreställning dagen därpå. När mamma kom hem undrade jag förstås upprört: "Hur i all världen kunde du säga fjorton och ett halvt år när du visste att åldersgränsen är femton år?" Gissa vad hon svarade? "Du förstår väl att jag inte kunde ljuga så mycket när du hörde på". Det är inte alltid lätt att vara mamma.



lördag 5 januari 2013

DAGENS JUBILAR


Idag gratulerar vi B med en bild på den här tårtan som jag bakade till ett födelsedagsbarn i november förra året.

I Putnam vi vill du skall ha det bra,
speciellt på en dag som ida'.
När du fyller aktningsvärda år,
 hjärtliga gratulationer här du får.
Damers ålder man ej skall röja,
så med denna hyllning vi låter oss nöja.
 
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA

torsdag 3 januari 2013

REFLEKTIONER VID NYÅR


När vi inredde vinden på den äldre delen av vårt hus hittade jag ett femtontal almanackor. Den äldsta var från 1899 och övriga från 1940-1954. De senare hade tillhört min pappas faster Jenny, som var föreståndare för telegrafstationen i Eriksberg som på den tiden var belägen i vårt hus. På sista sidan av många av almanackorna hade hon varje nyårsafton mycket kortfattat sammanfattat hur hon hade upplevt det gångna året och det var inte någon uppmuntrande läsning precis. Ofta uttryckte hon sin oro över sin klena hälsa och hur hon skulle orka fortsätta att driva telegrafstationen. På nyårsaftonen 1946 hade hon bestämt sig för att säga upp sig under kommande år och på almanackan från 1947 står att läsa att hon övertalats att fortsätta sin anställning. 1948 hade hon drabbats av en stor sorg då hennes ena bror hade avlidit och skrev då följande lilla dikt:

Nu sover du min broder
och vaknar inte mer.
Varthelst jag klacken vänder
ensamhet blott jag ser.

Först i november 1951 slutade den gamla fastern sin anställning, vilket hon tyckte var både trist och skönt. Lite oro för den vacklande hälsan framkom också, liksom att hon mycket saknade sina kära hädangångna. På nyårsaftonen detta år var hon bjuden till närmsta grannen, gamle Olsson, på kaffe m m tillsammans med hans barn och barnbarn, vilket i alla fall säkert var en fin avslutning på året.

Läsingen vittnar om en gammal ensamstående kvinna som oroar sig för sin hälsa och för hur hon skall klara av sin situation. Lite vemod upplevde jag själv när jag tänkte tillbaka på året som gått. Två goda vänner sedan ungdomsåren har vi förlorat och min systers äldsta barnbarn, en 32-årig ung man, som dött alldeles för tidigt. Vemodet infann sig redan när vi skulle skicka ut julkort och fick ändra i adressregistret. Fruktansvärt svårt att behöva radera bort någon.

Nu över till det nya året som brukar symboliseras av ett nyfött barn med oändlig tid och oändliga möjligheter framför sig. I vår släkt har inga barn fötts under 2012 vad jag känner till men vi har däremot bekanta som fått barnbarn. Den här lille barnbarnsgossen får därför representera det nya året med alla dess möjligheter.

 
Förhoppningarna på det nya året är stora. Riktigt glädjande är att ett av mina "amerikanska barn", som jag var barnflicka åt för över femtio år sedan, tillsammans med sin make kommer hit och hälsar på till sommaren. Det ser jag verkligen fram mot och, som en liten kille som intervjuades i radion svarade på frågan om vad han hoppades av det nya året, "en soligare sommar än förra året".
 
Några nyårslöften avger jag inte nu för tiden. Jag nöjer mig med ambitionen att göra så gott jag kan. På vissa områden skulle jag behöva höja ribban och kanske, kanske. Vi får se.

onsdag 2 januari 2013

SKOTRÄD

Skoträd vid skateparken i Katrinelund
 
På Nyårsdagen promenerade jag tillsammans med A, M och J förbi ett träd fullt av skor, mestadels gympaskor och basketkängor eller, som jag tror de kallas numera, converse.
Eftersom "skoträdet" växte alldeles i närheten av skateboardparken i Katrinelund i Göteborg stannade vi till och funderade på varför alla skorna hängde i trädet. En av våra tänkbara teorier var att skateboardsåkarna efter att ha lyckats klara ett visst trick skulle kunna ha för vana att fira framgången genom att pryda trädet med skorna. Fundersamma och långt ifrån övertygade gick vi vidare.
 
När jag kom hem googlade jag på "skoträd" och det jag lyckades få fram via Wikipedia var att idén kom från Amerika. Jag läste också om människor som hade bilat genom ödsliga trakter, som Nevadaöknen t ex, och inte sett en levande varelse på många timmar och rätt som det var dök det upp ett träd fullt med skor.
 
Att "skoträdet" hade sitt ursprung i USA var inte alldeles överraskande och förde tankarna till en söt liten historia som jag nyligen läst i PS-rutan i GP, nämligen:
 
- Sverige är det mest amerikaniserade landet i världen.
- Vilket land kommer tvåa?
- Amerika.
 
 


tisdag 1 januari 2013

ÅRETS FÖRSTA FÖDELSEDAGSFIRANDE


Idag vår hyllning till A går,
som på årets första dag fyller år.
 
HURRA
HURRA
HURRA
HURRA
 
Stor kram från U och O