söndag 30 september 2012

ÄNGLAR

Emma Hacker och Arne Gunnarsson
 
I Timmele församlingshem hölls idag gudstjänst med änglatema och efterföljande Afternoon Tea och dit hade jag tagit mig för att träffa mina kusiner G och B och för att lyssna till Emma och Arne.
 
Eftersom det var Den helige Mikaels dag hade förstås ärkeängeln Mikael varit inspira-tionskälla. Gudstjänsten leddes av Carolina Davidsson, och Emma Hacker med sin änglalika röst bjöd på sånger och psalmer väl passande i sammanhanget, ackom-
panjerad av Arne Gunnarsson som spelade digitalpiano.
 
Ingen kunde ta miste på dagens tema, för församlingshemmet var smyckat med änglar, massor av änglar, och avslutningsvis serverades Afternoon Tea (kaffe också för säkerhets skull) med nybakta scones, kex, ostar, marmelader och vindruvor. Med mera för jag tillägga, för jag kommer inte ihåg allt.
 
Änglar finns de? Budskapet vi fick med oss var att man kan betrakta änglar som Guds hjälpande händer här på jorden, som skyddar oss men även hindrar oss från att begå misstag. Också att vi själva skall vara änglar och stötta och hjälpa våra medmänniskor så gott vi kan.

lördag 29 september 2012

LOKAL GULD-, SILVER- OCH BRONSMEDALJÖR

Tua i Gårdsbutiken i Vesene
Bra jobbat!
 
 
På Mitt Kök-mässan i Göteborg den 6 - 7 september genomfördes Mathantverks-SM och vi lyfter på hatten och gratulerar Tua Wigforss i Vesene, som tog hem både guld- och silver-medalj i grönsaksmarmeladklassen, som man fick delta i med två bidrag. Guldmedaljen tilldelades Tua för en marmelad betående av en blandning av tomat, vanilj och rosenkvitten med motiveringen: "En balanserad och vacker marmelad med generös och spännande smakkombination. Utmärkt hantverk." Silverplaceringen fick hon för en blandning av rödbetor, äpple och stjärnanis och motiveringen var: "En svår råvara har förädlats till härlig höjd. Det här är en spännande marmelad som utmanar".
 
I syltklassen hamnade Tua på tredje plats med en sylt besående av aronia, citron och limoncello. Motiveringen till bronsplaceringen löd: "Vacker och karaktärsstark. Ett extra plus för hela bär. Utpräglad tilltalande aroniasmak!"
 
Då stor vikt läggs på hantverksskicklighet är Tua, som tillverkar marmelad på råvaror från egna gården, extra glad för framgångarna med kvalitetsmarmelad.
 
Västra Götaland visade framfötterna i årets Mathantverks-SM genom att kamma hem hela nio guldmedaljer. Mer om tävlingen kan du läsa här.

 


fredag 28 september 2012

VETTIGT?

 
 
Det talas och skrivs en hel del om problem i samband med färdtjänst och sjukresor. Problemen beror till viss del på att taxicentralen är placerad långt från resenären, ibland till och med i ett annat land, och att den som tar emot beställningen är dåligt orienterad i de lokala förhållandena. Transportfordonen kan också komma från avlägsna orter beroende på vilket företag kommunen har avtal med och chaufförerna har då ofta dålig lokalkännedom. Är du uppmärksam invänder du kanske nu och hänvisar till det förträffliga hjälpmedlet GPS, men det har visat sig att GPS fungerar dåligt på landsbygdens småvägar, ibland inte alls.
 
I Alingsås Tidning kunde vi idag, t ex, läsa om en dam som beställt sjukresa för transport till lasarettet i Borås, där hon skulle opereras. Hon fick vänta förgäves på den från Västtrafik beställda taxin. Problemet löstes till sist genom att en lokal taxifirma anlitades och kvinnan hann till sjukhuset i avtalad tid.
 
Någon berättade för mig för ett tag sedan att en man med funktionshinder hade beställt färdtjänst för att resa en mycket kort sträcka inom vår kommun. Bilen kom ända från Göteborg, ca 10 mil härifrån. Chauffören hade noll-koll, som ett program i Radio Skaraborg heter. Han frågade därför hustrun till mannen som skulle resa hur han skulle köra för att komma till den närliggande platsen. Kvinnan tyckte att det var krångligt att beskriva vägen för chauffören som hade svårigheter med det svenska språket och erbjöd sig istället att cykla före bilen och på så vis guida chauffören dit! Jag tyckte först att detta var hysteriskt roligt men, vid närmare eftertanke, är det ju förskräckligt. Det kunde ju faktiskt ha rört sig om en brådskande, längre körning.
 
Fördelarna med att bo på landet är många och övervägande men just med tanke på alla missförstånd i samband med färdtjänst-/omsorgsresor, som de så förtroendeingivande kallas, lever vi farligt. Att få vara frisk och kunna klara sig för egen maskin är en nåd att stilla be om.
 
Kan det verkligen vara lönsamt i längden att endast se till kostnaderna när kommunerna upphandlar dessa transporter? Utöver den oro, osäkerhet och risk som resenären utsätts för kan det ur miljösynpunkt inte vara vettigt att en taxi skall köra tio mil för att transportera en person en kort sträcka och sedan köra de tio milen tillbaka.
 
Observera att damen på bilden inte är autentisk. Bilden är hämtad från Google.

torsdag 27 september 2012

LYCKAD INSTALLATION

 
Idag har herrn i huset installerat en ny skrivare. Det orsakade en hel del huvudbry men genom att behålla lugnet, vara lite djärv och, framför allt, vara uthållig lyckades han med bedriften. Själv höll jag mig för en gångs skull i bakgrunden, för apparater och dess funktioner är inte min starka sida.
 
När den nya, lacksvarta, eleganta skrivaren började spotta ut utskrifter förbyttes den fundersamma minen mot en gladare, och förhoppningsvis behöver vi inte konsultera familjens IT-expert den här gången.
 
Konstnären till dessa uttrycksfulla och i sammanhanget passande teckningar är vårt barnbarn H, som ritade dem när han var en liten gutt.
 


tisdag 25 september 2012

BRÖDERNA CARTWRIGHT

Bröderna O
 
Så här uppslukade var våra söner när de tittade på TV-serien Bröderna Cartwright när de var små, och deras lekar påverkades i allra högsta grad av familjen Cartwrights äventyr. Lekkamraten L propsade på att få vara Little Joe, M paxade rollen som Adam och minstingen D, som inte ville vara den tredje sonen, Hoss, fick då acceptera att vara Pappa Ben.

Stora O förärades på sin födelsedag nyligen med åtta Bonanzafilmer (originaltitel), inspelade 1960, som vi kan ta till under slinkedagar i vinter. Faktum är att vi redan har tittat på två av filmerna som, trots skottlossning och smockor som ven i luften, var ganska oförargliga. Inte behövde vi vara rädda heller, för the nice guy vinner ju alltid. Familjen Cartwrights ädla beskäftighet får man ha överseende med.

Det lät som att våra små killar sjöng "Bruna, bruna, bruna, bruna Cartwright" men det kan vara minnet som spelar mig ett spratt.

måndag 24 september 2012

NEDRÄKNING



Den slutliga nedräkningen har börjat, för på torsdag (27/9) slås portarna upp till årets Bokmässa i Göteborg som pågår till söndag (30/9). Mer om Nordens största kulturevenemang hittar du här.

SOLIG SENSOMMARDAG


Idag har vi haft den stora glädjen att tillsammans med våra goda vänner MBY och M kunna njuta i solskenet på baksidan av huset. Det var riktigt skönt med sol efter den senaste tidens ymniga regnande. 

Som alltid var det roligt att träffa er. Välkomna tillbaka, gärna med lika fint väder som idag!

lördag 22 september 2012

PROTESTERA

 

Migrationsverket vill utvisa tvååriga Hadille till Frankrike, där de anser att hennes intressen bäst blir tillvaratagna. Hadilles biologiska mor, som ingen vet var hon befinner sig för närvarande, övergav sin då 20 dagar gamla dotter. Fyra månader gammal togs hon in på lasarett efter att ha blivit misshandlad. Vid detta tillfälle bodde den lilla flickan hos mammans manlige vän. Efter sjukhusvistelsen kom Hadille till sin nuvarande fosterfamilj, som inget högre vill än att adoptera henne.

Efter att ha sett inslaget på TV om Hadille, som verkar vara både älskad och trygg hos fosterfamiljen, gör det mig riktigt illa att någon överhuvudtaget kan tänka tanken att utvisa den lilla. Jag blir ledsen, arg, besviken och upprörd, förkrossad rentav.

Som Katinka på Farmorsbloggen så riktigt skriver: Migrationsverket skämmer ut Sverige. Läs Katinkas inlägg, som länkar till flera artiklar, radio- och TV-program i ärendet. Dessutom finns en länk till Facebook, som uppmanar dig att protestera mot utlämningen. Gör det - PROTESTERA!





fredag 21 september 2012

REDO


I vår familj har vi bara haft en bärplockare som vi har fått samsas om. Igår, på Stora O:s födelsedag, fick han två sådana i present, så nu är vi redo för nästa års bärsäsong. Att det blev två bärplockare beror på att jag inte kunde bestämma mig för en av dem. Bärplockaren i plast är lätt och behändig men kanske ömtålig. Bärplockaren av trä kallas Haborepa, åtminstone i Tidaholmstrakten. Den är bredare och har en tygpåse i botten, där bären samlas upp.

Jag blev glad när jag fick syn på Haborepan i järnaffären, för jag trodde inte att sådana tillverkades längre. Nu ser vi fram mot bärplockarutflykter nästa år.

torsdag 20 september 2012

ABSOLUT VÄRD EN HYLLNING


Idag är ingen vanlig dag,
för maken min har födelsedag.
 
HURRA, HURRA, HURRA!

onsdag 19 september 2012

DRÖMFÅNGARE

Sådana här drömfångare köpte jag till mina barnbarn när de var små och de hängdes upp ovanför deras sängar för att de skulle fånga upp onda drömmar. Drömfångare kommer ursprungligen från den indianska ojibwastammen i Nordamerika. Från början var de ungefär lika stora som en handflata och var tillverkade av en smal rot eller gren som tvinnades till en cirkel, varefter ett nät av senor flätades inuti cirkeln. Man kan likna det vid ett spindelnät, där de onda drömmarna sägs fastna. Det skall egentligen finnas en öppning mitt i nätet vid vars sida en sten eller pärla skall placeras för att locka till sig önskvärda drömmar, men det tycker jag mig inte se på drömfångaren på den här bilden.

På tal om drömmar har jag tidigare hört att de flesta människors drömmar är svart-vita men att det finns de som drömmer i färg. Själv hör jag till de sistnämnda och det är jag glad för, för jag kan ibland i mina drömmar se fantastiska konstverk, som jag en kort stund efter jag vaknat njuter oerhört mycket av och önskar att jag själv skulle kunna måla det jag sett i drömmen. En futtigt kort stund dröjer sig denna euforiska känsla kvar och sedan har bilden försvunnit - för alltid.

När jag undersökte hur det ligger till med svart-vita kontra färgdrömmar fick jag, tvärtemot vad jag tidigare hade hört, intrycket att de flesta drömmer i färg. Någon var av uppfattningen att svart-vita drömmar inte är lika betydelsefulla som färgdrömmar. Detta är säkert inte vetenskapligt belagt, men jag är i alla fall nöjd med mina färgdrömmar, särskilt de med konstupplevelser. Jag tror faktiskt att jag skall skaffa mig en egen drömfångare, med hål i mitten. Kanske det skulle underlätta för de inspirerande drömmarna att slinka igenom, men då gäller det förstås att ha färg och penslar lätt till hands innan motivet suddas ut.

tisdag 18 september 2012

SINGAPORE 5 - THE WATERFRONT

The Waterfront, Marina Bay, Singapore, med Helix Bridge
 
Nu har vi fått ytterligare en rapport från E, som häromdagen tog sig till the Waterfront Esplanade, ett vackert promenadstråk utmed vattnet i Singapore, varifrån man bl a ser the Singapore Flyer, som jag tidigare berättat om. The Flyer är så häftig, så här kommer en bild till:
 
all
The Flyer (Foto: ES)
 
Konstmuseet kunde också beskådas från the Waterfront. The Art Museum (SAM) har en särskild avdelning kallad Learning Gallery och där visas verk av museets samtida konst med avsikt att stimulera diskussioner. För närvarande och t o m december 2012 pågår där en utställning kallad People and Places med bl a denna bronsskulptur av Eko Nugroho.
 
It's All About Coalition av Eko Nugroho
 
Till sist en bild av Singapores nationalsymbol, The Merlion, som har ett lejons huvud och en fisks kropp. Namnet är en kombination av orden mer (sjö/hav) och lion (lejon). Merlions fiskkropp anspelar på att Singapore från början var ett fiskesamhälle och lejonhuvudet på Singapores ursprungliga namn, Singapura, som betyder lion city (lejonstaden).
 
Så här ser Merlion ut.
 
Tack E för den här rundturen!
 


 


måndag 17 september 2012

NAKNA JUNGFRUN

 
 
Idag fick jag se en krokusliknande blomma som heter Nakna Jungfrun i trädgården. Jag blev ganska paff, för jag trodde att den skulle blomma på våren men när jag tagit del av det Uppsala Universitet skrivit om växten, som på latin heter Colchium autumnale, fick jag lärt mig att den blommar på hösten och att bladen kommer på våren. Hade jag känt till det latinska namnet hade jag av epitetet autumnale kunnat utläsa att blomningen sker på hösten. Oavsett vilket, är det fantastiskt roligt att den blommar, för vi fick en påse knölar av några vänner som besökte oss i somras och knölarna har alltså inte varit i jorden så länge.
 
Nakna Jungfrun (eller Tidlösa som den också kallas) påminner om krokus men är inte nära släkt. Krokusen är en lökväxt medan Nakna Jungfrun alltså har knöl. Vill du vara riktigt på den säkra sidan kan du räkna ståndarna. Krokusen har tre och Nakna Jungfrun sex.
 
Varning 1
 
Det sägs att Nakna Jungfrun förebådar de första rejäla frostnätterna, så det är dags att se om sitt hus och plocka fram vantar, mössa och halsduk.
 
Om man har dubbelkopplade fönster kan jag tipsa om att man genom att lägga en smal, avlång tygpåse fylld med risgryn (avlångt eller grötris spelar nog ingen roll) mellan fönstren för att undvika imbildning nu när bistra frostnätter är i annalkande. Tack B för tipset. Nu skall jag genast ta fram symaskinen och sy "risgrynsfodral". 
 
Varning 2
 
Ät för allt i världen inte blommorna. Nakna Jungfrun, som innehåller colchicin, är dödligt giftig. I samma stycke som denna varning står kan man läsa att växten används mot gikt (bättre effekt än Linnés smultronkur för övrigt) och används också mot cancer. Colchicinet stör celldelningen genom att förlama kärnspolen, vilket förklarar dess användning mot cancer. Dessa uppgifter är motsägande enligt mitt sätt att se på det men förklaringen ligger säkert i doceringen.
 
 

söndag 16 september 2012

BYARALLY


Igår gick årets byarally av stapeln. Det är ett bilrally som går mellan byarna Eriksberg, Broddarp, Jäla, Öra och Alboga och i varje bygård anordnades en femkampsgren. För att ingen skulle behöva vara hungrig serverades kaffe med hembakat kaffebröd på samtliga ställen, utom i Broddarp där pizza som bakats på häll i vedeldad ugn serverades.

Att byarallyt är uppskattat bevisades av de många startande och av att både pizzor och kaffe med hembakt hade strykande åtgång.

Arrangörer och övriga medarbetare i Eriksberg var alldeles utsvultna innan det blev tillfälle att slå sig ner och njuta av de goda pizzorna som hade bakats i Broddarp.

G och B låter lig väl smaka av Daniels pizzor.

DAGENS HÖJDPUNKT

L, D, E och H

Dagens höjdpunkt har varit besök av familjen O från Hällsvik. Vi pratade och pratade i munnen på varandra, för det var längesedan vi träffades i verkliga livet. Sedan fikade vi och åt middag förstås och lite tävlingsskytte hann vi med också innan de alldeles nyss åkte hem igen.

Lite märkligt tycker jag allt att det är att de ser så belåtna ut som de gör på bilden, när de skall åka hem igen. Fast, visst är det bra att de trivs i sitt hem.

Tack för besöket och välkomna åter!

torsdag 13 september 2012

SINGAPORE 4 - THE LANTERN FESTIVAL

Foto: ES
 
Den 7 september öppnade årets Ljusfestival i Chinese Garden i Singapore. På invigningen var E där och fotograferade tillsammans med sin väninna C.
 
The Lantern Festival (eller Mooncake Festival som den också kallas) är en kinesisk fest som firas varje år till månens ära. Traditionellt äts då mooncakes, en sorts delikata bakverk.
 
Den här länken, som visserligen är från 2007, visar rörliga bilder från det årets Lantern Festival.

onsdag 12 september 2012

FÖRFATTARKVÄLL


I måndags kväll, den 10 september, var författaren Marie Hermanson på Kulturhuset i Herrljunga och berättade om sitt författarskap.

På ett enkelt och naturligt sätt berättade hon för oss om sin barndom, att hon redan som liten flicka visste att hon ville bli författare och att hon fantiserade mycket. Hon älskade när föräldrarna och morfadern, som bodde hemma hos dem, läste för henne. Den trygghet hon upplevde när hon satt uppkrupen i deras knän och lyssnade gjorde att hon som författare senare i livet vågade sig ut på områden som egentligen skrämde henne - trånga, mystiska och skrämmande platser och kusliga händelser.

Marie Hermanson utbildade sig till journalist och arbetade på fler olika tidiningar för att kunna försörja sig och först när hon slagit igenom med Värddjuret hade hon möjlighet att skriva på heltid.

Hur Marie Hermanson hade fått idéerna till sina böcker, som alla jag har läst har haft en originell handling, fick vi svar på under kvällen. Till exempel kunde det vara något hon hade tänkt säga i något sammanhang men som aldrig blev sagt. Som Värddjuret, som kom till på grund av att en paneldebatt som MH skulle ha medverkat i och som hon hade förberett sig noggrant inför av någon anledning inte blev av. Vid det tillfället hade hon tänkt att använda sig av ordet värddjur, som alltså senare blev titeln på en av hennes romaner.

Uppslag och idéer fick hon också genom drömmar och när hon promenerade. För att få fram en trovärdig dal i Schweiz, där handlingen i Himmelsdalen är förlagd, tog hon t ex hjälp av Google Earth och vid något annat tillfälle fick hon idén till en av sina karaktärer genom ett datorspel.

Som författare arbetar Marie Hermanson ensam mellan 09.00 - 16.00 i ett rum på Konstepedemien i Göteborg. Arbetet är ofta slitsamt och det kan gå långa tider utan att hon kommer vidare i handlingen. Vid sådana tillfällen arbetas texter om eller ett annat projekt plockas fram. Men hon kan också ha flyt, då handlingen tar sett rejält skutt framåt.

Den ende som Marie Hermanson någon gång använder som bollplank är hennes make. Att dryfta problem och bolla idéer med andra författare är inte aktuellt.

Det var både trevligt och givande att lyssna på kvällens författargäst. Tyvärr var det bara ett 30-tal åhörare som kommit till Kulturhuset, vilket är synd, för det är inte så ofta som  författarmöten arrangeras i kommunen.

tisdag 11 september 2012

BRYTNINGSTID


Det som är bäst med hösten, förutom att det känns ombonat inne när vi satt in innan-fönstren. är den vackra färgprakten som naturen bjuder på. Som syns på bilden, som jag tog igår när jag var på väg till Herrljunga för att lyssna på författaren Marie Hermanson, har träden just börjat skifta färg.

Jag undrar just om foliage season har börjat i New England ännu? Där slösas det minsann inte på färgerna, utan naturen visar upp sig i sin allra vackraste skrud. Har vi tur kanske någon skickar oss en bild därifrån.

måndag 10 september 2012

POSITIVT TÄNKANDE

 
Havtorn 
 
Igår var Stora O och jag på hembygdsföreningens årliga tipspromenad i Hudene. Vid kaffet som serverades efteråt talade jag med en kvinna om att det nu börjar bli dags att sätta in innanfönstren eftersom nätterna är så kalla. Hon tyckte att det var så härligt att sätta in sina fönster på hösten och uppleva känslan av att det blir ombonat och mysigt inomhus. Själv har jag varit smått förkrossad när jag tänkt på att sommaren redan är över eftersom tanken på innanfönster har dykt upp. Idag, under arbetet med fönstren, bemödade jag mig om att tänka positivt, som kvinnan i Hudene, och visst kändes det ombonat när alla fönstren var putsade på båda sidor, bomullsrullarna på plats mellan fönstren och pappersremsorna som skyddar mot drag fastklistrade. Som bonus infann sig också en känsla av belåtenhet över att arbetet var gjort. Nu återstår bara att stryka de nytvättade gardinerna, så att vi fullt ut kan njuta av att det blivit ombonat.
 
Förra veckan när jag skulle plocka av aroniabären visade det sig att fåglarna hade ätit upp vartenda bär och det hade skett från en dag till en annan. Hur tänkte jag då? Jo, "rackarns fåglar - de kunde väl åtminstone ha lämnat kvar ett bär till mig att smaka på." Stora O, som för övrigt inte är förtjust i de nyttiga bären, hade en helt annorlunda och mycket mer positiv inställning, för han gladdes istället åt att fåglarna hade frossat i sig nyttigheterna, som de antogs behöva. Jag försökte tänka om och se positivt på det hela, men nu skall jag minsann ut och rädda havtornsbären innan fågarna äter upp dem också. Någon måtta på det positiva tänkandet får det ändå vara.
 

 


söndag 9 september 2012

STRONGA TANT "PALLA"

Paula Hallbäck 1999
 
Min moster Valborgs två allra bästa vänner var tant Barbro och tant Palla (Paula). Alla tre hade drabbats av polio, eller barnförlamning som man sade förr, när de var riktigt små, de gick samtidigt på Vanföreanstaltens yrkesskola (Änggården) och utbildade sig till sömmerskor och försörjde sig därefter som duktiga sådana, så småningom i egna ateljéer.
 
Det här inlägget skall handla om tant Palla som föddes 1903 och som 20 år gammal var med och startade Kamratföreningen De Vanföras Väl, som senare blev DHR (De Handikappades Riksförbund). Föreningen bildades på Liseberg midsommaren 1923, då föreståndarinnan och sömmerskeeleverna på yrkesskolan skulle äta på restaurangen. För att inte övriga gäster skulle ta anstöt fick de inte gå in genom huvudentrén utan fick sitta i ett undanskymt hörn och äta sin supé. Trots förnedringen hade de, enligt tant Palla, väldigt roligt. Kamratföreningen i Göteborg bildade något år senare avdelningar i Helsingborg och Stockholm. Utvecklingen som föreningen sedan genomgick kunde ingen av de som var med vid starten föreställa sig.
 
Tant Palla har berättat att hon som barn var mycket livlig men, eftersom hon inte kunde använda sina ben, fick hon krypa med armarnas hjälp och det gick bra. Jag kan inte låta bli att associera till de fantastiska idrottare som deltagit i de nyss avslutade Paralympiska spelen i London. Riktigt jämförbart är det ju inte men det verkar som att människor med funktionshinder över lag kompenserar dessa med andra färdigheter och, inte minst, med idog träning och vilja av stål. Beundransvärt.
 
Funktionshindrade betraktades inte som fullt kapabla att kunna ta hand om sig själva i början av 1900-talet och det kan jag tänka mig har sporrat många till att bevisa motsatsen. Tant Palla var redan som litet barn medveten om att det var viktigt att lära sig att läsa, skriva och räkna och fick en lärarinna som kom hem och undervisade henne. Hennes pappa ville inte att hon skulle bli sömmerska men det ville tant Palla - och så blev det. På Änggårdens yrkesskola hade flickorna att välja mellan att bli sömmerskor eller väverskor medan pojkarna hade fler yrken att välja på, som t ex skomakare, skräddare, bokbindare. Skillnaden mellan könen tog sig fler uttryck, bland annat fick flickorna finna sig i att vänta och låta pojkarna åka hiss först. Pojkar och flickor fick nämligen inte åka hiss tillsammans.
 
Sömmerskeutbildningen var treårig och efter en yrkespraktik därefter på NKs franska ateljé i Stockholm började tant Palla att sy i familjer. När hon frågade en av sina lärarinnor till råds om hur mycket hon skulle kunna begära i lön per dag, fick hon till svar - "Man begär inget, man tackar och tar emot". När tant Palla senare berättade för samma lärarinna att hon fick tre kronor om dagen i betalning, ansåg densamma att hon absolut borde åstadkomma en klänning per dag för det priset. Tant Palla öppnade sedan egen syateljé, något som ingen av sömmerskorna på Änggårdens yrkesskola hade gjort tidigare. Även på detta område var hon pionjär och arbetet i den egna ateljén pågick i trettio år.
 
Tant Palla var också med från början på Sommarsol i Vejbystrand, dit hon reste så gott som varje sommar. Göteborgsavdelningen skaffade senare ett eget sommarhem på Grötö i Göteborgs skärgård. När första huset på Grötö skulle byggas erbjöd en man vid namn Lillebror Björnsson med det egna företaget "Lillebrors munkar" sig att betala för bygget men bara om huset byggdes i sten. Han var angelägen om att man skulle hinna utrymma huset vid en eventuell brand. Av någon underlig anledning byggdes huset ändå i trä till sist. Många av före detta elever från Änggårdens yrkesskola i Göteborg träffades på Grötö. De inredde huset, städade och lagade mat själva. Numera har DHR en stor fritids- och konferensanläggning på Grötö.
 
Tant Palla kom från en mycket musikalisk familj och deltog på senare år (gott och väl 90 år) i en grupp bestående av både unga och gamla som träffades och lyssnade på musik tillsammans. Givetvis var hon den äldsta medlemmen.
 
2005 dog tant Palla med de pepparkaksbruna, pillimariska ögonen, 102 år gammal, efter ett långt och intressant liv och som en riktigt god förebild för oss efterlevande.
 
-------
 
Flera av uppgifterna, liksom bilden, har jag hämtat från en intervju med Paula Hallbäck (tant Palla) i Svensk Handikapptidskrift 6/99.
 
 
 

fredag 7 september 2012

SINGAPORE 3

 


Så här magiskt ser det ut när alla "superträdens" ljus tänds på kvällen i South Bay Garden i Singapore. Vissa av träden är jättehöga, ungefär som 12-våningshus.

torsdag 6 september 2012

KONSTRUNDA I HERRLJUNGA 2012

I söndags, i hällande regn, gav jag mig iväg för att titta på Konstrundans samlings-utställning i Kulturhuset i Herrljunga, där verk av de olika utställarna visades. Tanken var att jag därefter skulle besöka några av konstnärernas ateljéer för att se fler av deras konstverk. När jag nästan var framme, kom jag på att jag förmodligen inte hade stängt garageporten hemma, varför jag fick nöja mig med att se samlingsutställningen och sedan skynda mig hem igen.

Här kommer några smakprov från samlingsutställningen:

Tredje syjuntan av Monica Sandin, Od
 
Monica Sandin, Od
 
Anna-Lena Frid, Mollaryd
 
Eivor Jyllingmo, Ebbared
 
Lennart Fredriksson, Kreativa Rum, Hudene
 
Sissi Anderson, Kreativa Rum, Hudene
 
Elenor Krantz, Herrljunga
 
 
Jag borde ha struntat i att åka hem och istället fortsatt konstrundan, för när jag kom hem visade det sig att jag hade stängt garageporten trots allt. 
 
 
 
 
 

 

 

 

onsdag 5 september 2012

VINDRENSNING

Paus i plockandet
 
Av rubriken kan man luras att tro att det är frågan om vindsröjning men det är det inte, utan ett sätt att rensa lingon på.
 
När vi idag tillsammans med våra grannar hade varit ute i skogen och plockat lingon och efteråt satt och fikade, kom vi att prata om rensning av bären. B berättade att i hans barndomshem hade de använt sig av vindkraft (blåst) när bären skulle rensas. Det gick till så att de i blåsigt väder hällde över bären från en spann till en annan och vinden blåste på bärens väg mellan spännerna bort de flesta blad och kvistar. De hade också experimenterat genom att använda sig av en harpa, en maskin som skiljer havrekorn och agnar åt. Luften som blåste ut i ena ändan på harpan användes till att rensa bären med. Detta hade Stora O och jag aldrig hört talas om tidigare. Inte heller det som mamman till en annan granne brukade göra, nämligen att skaka lingonen i en filt på ett speciellt sätt  (att med filten kasta upp bären i luften) så att bären blev rena.
 
Idag var en perfekt dag för "vindrensning", för det blåste rejält - så mycket att björkarna bugade sig för oss. Men när vi kommit hem och skulle börja rensa hade vinden avtagit, så det alternativet var inte längre aktuellt. Att skaka bären på en filt vågade jag mig inte på av rädsla för att bären skulle ramla ner i gräset och någon harpa har vi inte att ta till. Återstod det gamla vanliga. Stora O rensade med hjälp av en modern plastbricka med galler i botten och själv gjorde jag som min mormor, rensade för hand med en filt som underlag.
 
Så var årets lingonplockning tillsammans med G och B avklarad. Det var bara Stora O som plockade för hand, övriga med bärplockare och, som tidigare år, var vi storbelåtna med vår utflykt, om än något stela i kropparna.
 
Lingon i motljus


SKÖRDEFEST

 


tisdag 4 september 2012

MARIE HERMANSON


 
 
MARIE HERMANSON, författare från Göteborg som fick sitt stora genombrott med Augustprisnominerade boken Värddjuret, gästar Herrljunga Kulturhus måndagen den 10 september kl 19.00.
 
Entré: 60 kr inkl kaffe/te och kaka.
 
Arrangörer är Studieförbundet Vuxenskolan och Herrljunga Kulturhus.
 
 

 
*




 


 

måndag 3 september 2012

CAJSA VON ZEIPELS

Cajsa von Zeipels skulptur Seconds in Extacy

H framför skulpturen Pretty Vacant av Cajsa von Zeipels
 

söndag 2 september 2012

CARROS GRAND FINAL

Carolina Klyft
Bilden hämtad från Google
 
 
Idag fick Carolina Kyft den hyllning hon förtjänade av publik och idrottsvänner när hon, efter att ha sprungit sitt sista lopp, stafett 400 m, avslutade sin fantastiska idrottskarriär. Tack Carro!

SEPTEMBER









Det är inte utan att det känns lite trist att vi redan har gått in i september och inte längre kan tränga bort tanken på hösten. Björkarnas blad har börjat skifta färg och, som jag hörde någon berätta i radion nyss, vildvinets. Denna bluestämda kvinna hade dock fått ett gott skratt när en vän uppfattade hennes vemod över vildvinets skiftning till röda nyanser som vildsvinets.

September Song är väl passande en dag i början av september? Här med Sarah Vaughan.

SLUTET PÅ VÄRMLANDSRESAN

Hamnen i Borgvik
 
Inte långt ifrån Grums ligger det lilla f d brukssamhället Borgvik dit vi ställde kosan efter besöket i Karlstad. En utställning i konsthallen i Sliperiet var skälet till att vi stannade just här men, eftersom vi kom fram ungefär en timma innan utställningen öppnade, fick vi tillfälle att se oss omkring i samhället. Det hade tidigare funnits ett järnbruk i Borgvik, som ligger vid Borgvikssjön. Där lär landskapet Värmland ha sitt ursprung. Människorna som först bosatte sig vid Borgviksälven kallades för "värmar", varav landskapsnamnet Värmland härstammar. Läs mer om Borgvik på deras hemsida.

 
 
Från 1627 till 1924 framställdes järn i Borgvik. De gamla byggnader som finns kvar har högt kulturhistoriskt värde och flera av dem är byggda av oputsad slaggsten (sintersten) som på bilden ovan.
 
Gammal notbod
 
 
Bland de kulturmärkta sevärdheterna fanns bl a den här gamla notboden i vilken fiskarna torkade sina nät. Byggnaden var lång och det var rejäla springor mellan timmerstockarna för att påskynda torken.
 
Sliperiet i Borgvik
 
Så var det dags att besöka Sliperiet, där för tredje året i rad en konstutställning arrangerades. Utställare, öppettider m m framgår av följande bild.
 
 
 
Kjell Engmans glaskonstverk presenterades på ett spektakulärt sätt. Hela övervåningen där de visades var mörklagd och endast konstverken belysta. Mycket effektfullt.
 
Två konstverk av Mia Willaume
 
 
Det fanns många fler fantastiskt bra verk av skickliga konstnärer, för mig både kända och okända. Jag rekommenderar starkt ett besök på Sliperiet.
 
Färden gick sedan vidare genom Dalsland och nästa stopp var i Trollhättan, där vi stannade till för att besöka Stora O:s brorson, P, som tillsammans med sin hustru driver restaurang- och konferensanläggningen Nova, som ligger i Innovatumområdet.
 
Restaurang Nova
 
Interiörbild från Restaurang Nova
 
Restaurang Nova, som också inkluderar café och bageri, ligger i en jättestor f d industribyggnad, där det tidigare tillverkades lokomotiv. Byggnaden inrymmer också Innovatum Science Center, en utställning av SAABs alla bilmodeller och en lokomotiv-utställning.
 
Förutom topputrustad konferensanläggning fanns även två utställningshallar, varav den ena var lika stor som Eriksbergshallen i Göteborg. Här en bild som visar Nova Arena.
 
Nova Arena




Vi hade förmånen att bli visade omkring i Novas olika lokaler och blev, minst sagt, imponerade. Nova har många stora evenemang framöver, bl a EM i ostronöppning i februari nästa år, något som P, tidigare världsmästare i ostronöppning, säkert ser fram mot. Tack för guidning och för den goda maten.
 
Från bageriet köpte vi med oss Novas eget bröd.
 

 
Slutet gott, allting gott - jättegott!