Havtorn
Igår var Stora O och jag på hembygdsföreningens årliga tipspromenad i Hudene. Vid kaffet som serverades efteråt talade jag med en kvinna om att det nu börjar bli dags att sätta in innanfönstren eftersom nätterna är så kalla. Hon tyckte att det var så härligt att sätta in sina fönster på hösten och uppleva känslan av att det blir ombonat och mysigt inomhus. Själv har jag varit smått förkrossad när jag tänkt på att sommaren redan är över eftersom tanken på innanfönster har dykt upp. Idag, under arbetet med fönstren, bemödade jag mig om att tänka positivt, som kvinnan i Hudene, och visst kändes det ombonat när alla fönstren var putsade på båda sidor, bomullsrullarna på plats mellan fönstren och pappersremsorna som skyddar mot drag fastklistrade. Som bonus infann sig också en känsla av belåtenhet över att arbetet var gjort. Nu återstår bara att stryka de nytvättade gardinerna, så att vi fullt ut kan njuta av att det blivit ombonat.
Förra veckan när jag skulle plocka av aroniabären visade det sig att fåglarna hade ätit upp vartenda bär och det hade skett från en dag till en annan. Hur tänkte jag då? Jo, "rackarns fåglar - de kunde väl åtminstone ha lämnat kvar ett bär till mig att smaka på." Stora O, som för övrigt inte är förtjust i de nyttiga bären, hade en helt annorlunda och mycket mer positiv inställning, för han gladdes istället åt att fåglarna hade frossat i sig nyttigheterna, som de antogs behöva. Jag försökte tänka om och se positivt på det hela, men nu skall jag minsann ut och rädda havtornsbären innan fågarna äter upp dem också. Någon måtta på det positiva tänkandet får det ändå vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar