EN BRA DAG

I morse inhandlades trävirke till utbyggnad av altanen. Färden till Herrljunga startade drastiskt, för släpkärran lossnade precis när vi svängt upp på "stora vägen". Tur hade vi, för det kom inga bilar just då, så vi hann fixa till det hela utan att någon olycka inträffade.

Under ett par dagar hade vi resonerat om denna utbyggnad verkligen behövdes eller ej men den avgörande faktorn blev att vi inte skulle behöva flytta på trädgårds-möblerna varje gång gräset skulle klippas, då de kunde stå kvar på det nya "däcket". Mycket annat diskuterades också, t ex i vilken riktning utbyggnaden skulle ske, utseende m m.

Väl hemkomna igen tog det inte lång stund innan bygget påbörjades. Stora O var i sitt esse, för han gillar att snickra - och innan matchen IFK-AIK började var bjälklaget klart. Just nu står det 2-0 till IFK. HURRA, HURRA! En liten sädesärla ryttlade just alldeles utanför fönstret framför mig där jag sitter och skriver. Den instämde säkert i hurraropen.

Vad gjorde då jag denna vackra försommardag utan ett moln på himlen? Jo, förutom att förse den hårt arbetande snickaren med mat och fika tvättade jag, hängde kläderna på tork ute och strosade runt och tittade på växtligheten. Det händer massor varenda dag nu. Plommon- och körsbärsträden blommar, liksom häggen, och syrenbuskarna har stora knoppar, redo att slå ut. Blommar för fullt gör vitsippor, violer, ormöga, tusenskönor, påskliljor, maskrosor, kabbelekor med flera. På vår lilla väg hittade jag en murkla och jag såg att vårt stånd av ramslök har förökat sig. Ser fram mot att få smaka på ramslöken framöver. Såg också att en del av det jag sådde för ett tag sedan hade kommit upp under duken som täcker såbädden. Under dagen noterade jag att två guldfiskar stod blick stilla på samma plats i diket intill dammen och jag trodde att de var döda. Men, när jag skulle ta upp dem med en håv, sprätte de till och sam snabbt därifrån. De kanske bara hade sovit middag?

Nu slutar jag för idag till ljudet av stojande fotbollsfantaster. Matchen slutade 3-0.

FÖRSTA BUDGIVNINGEN

 

Påskvädret har i år varit alldeles fantastiskt och nästan all tid har tillbringats ute. Utomhussäsongen har definitivt börjat på allvar. Trädgården har fått sig en uppfräschning efter vintern, gräset har börjat spira, träden skiftar i grönt och grönsakerna är sådda. Igår bestämde vi oss för att skaffa nya (nåja, åtminstone fler) trädgårdsmöbler och jag bjöd på en grupp sådana på FB-gruppen Herrljunga köp/byt/sälj... Det var första gången jag deltog i budgivning på nätet och, tro det eller ej, jag blev den lyckliga ägaren till möblerna. Hemkörning ingick i priset, vilket var ett klart plus. Nu har vi två likadana grupper om vardera fyra stolar, soffa och bord, så vi kan ha en grupp i solen och en i skuggan eller duka långbord om vi är många.

Visst ser möblerna fina ut på bilden, men en del skrapning och målning behövs. De tidigare ägarna skulle byta till underhållsfria möbler. Vi har också varit inne på den linjen, men vi tycker att det passar bättre med vita trämöbler till vårt hus.

I morgon skall vi åka till Herljunga och köpa vit målarfärg. Jag skall också till optikern och få mina glasögon, vars ena skalm brutits av, fixade, så att jag kan se ordentligt när jag målar. Det vackra vädret skall bestå och det är bra, för då kan vi vara ute och arbeta.

Hoppsan, jag ser att klockan passerat midnatt, så det är redan i morgon. Godnatt!

ÄNTLIGEN

Äntligen har jag sått grönsakerna. Enligt traditionellt odlande är det egentligen tidigt men jag hade, efter att ha blivit inspirerad av trädgårdsgurun Sara på FB, tänkt att göra det redan medan snön ännu låg - men det experimentet får bli av ett annat år.

För att göra det hela lite roligare varierade jag sådden den här gången så att vissa rader hamnade diagonalt, andra längs såbäddens långsida och andra åter i kortsidans riktning. Det skall bli intressant att se hur det kommer att ta sig ut när grönsakerna sticker upp.

Jag har ritat en plan över odlingen så att jag skall veta vad jag har gjort. Dessutom har jag markerat de olika fälten med (Gud förbjude) plastknivar, på vilka jag skrivit namn på grönsakerna samt antal rader. Hängsle och rem!

Eftersom det fortfarande är frost på nätterna täckte jag, efter att först ha vattnat, hela såbädden med täckduk.

Potatisen har Stora O redan satt (eller lagt, som man säger på Tjörn).

Kvar att sätta och så i ett annat land är nu rödkål, fänkål, squash och vaxbönor.

Sedan är det bara att vänta och hoppas på en god skörd.

JORDGUBBSDAGS

Snart klara för infrysning. Årets sylt bärgad!

Tänk att det redan är jordgubbsdags. I år köpte vi färdigplockade, riktigt fina, jordgubbar.

Annat var det för några år sedan, då vi fick med oss våra "gubbar" på självplock. Eller vad säger du Gunnel?

VÅRBRUK

Stora O i potatislandet.

Nu är potatisen satta.* Lite i tidigaste laget men vi är rastlösa och vill komma igång med vårsysslorna. Skönt att ha lite att stå i och vi är glada för varje år att vi orkar med. Stora O sa´ just "att det är tur att vi bor där vi gör, för annars vet jag inte vad vi skulle tagit oss till". I eftermiddag skall jag så grönsaker, också det för tidigt men jag skall täcka över landen med täckduk ifall nätterna blir kalla.

Solen strålar från en klarblå himmel och det är vindstilla, varmt och skönt. Det skall vi fira med att dricka 11-kaffe ute, ett mellanmål som vi annars har slopat.

Vi väntar att "våra" två sädesärlor skall anlända. De har häckat under takpannorna på vårt hus i många år. I år är de sena, men det är ju våren också. Hoppas, hoppas att de hittar hit i år igen.

VÄLKOMMEN HÄRLIGA VÅR!

* På Tjörn, där vi bott tidigare, säger man att man lägger potatis och där är man också mån om att vara tidig med att skörda potatisen. Kanske en bidragande orsak till vår otålighet?

HIPSTERVARNING

I fredags påbörjade vi ystning av hemost, Stora O:s ostfavorit från barndomsåren. Jag blev inspirerad av ett recept i boken Fermentera, författad av Jenny Neikell, som jag skrivit om tidigare och skall nu försöka redogöra för hur detta går till.

Att på vårt närliggande mejeri få tag på de 8 liter ohomogeniserad mjölk som ingick i receptet var inga problem. Värre var att hitta löpe. Mejeriet sålde inte löpe vilket jag hade trott. Efter visst googlande fick jag klart för mig att denna vara kunde köpas på nätet men det visade sig att löpet tyvärr var slutsålt. Det hela slutade med att min äldste son och hans dotter var snälla och inhandlade löpe på apotek i centrala Göteborg, då det inte fanns att tillgå på apoteken i vår närhet. Eftersom vi bor på landet kändes detta lite som att gå över ån efter vatten.

Dag 1 skulle syrning ske genom långsam uppvärmning av mjölken till 32 grader C, tillsättande av filmjölk och och sedan låta det hela syra i 45 minuter med grytan inpackad i handdukar för att hålla värmen.

Därefter var det dags för löpning. Enligt receptet blandades två matskedar löpe med lite kallt vatten och tillfördes mjölken. Efter att ha rört om försiktigt stannades mjölken på så sätt att man bröt virvelrörelsen genom att sticka ner sleven i kastrullen. Mjölken skulle därefter löpa i 75 minuter. Vid brytprovet som därefter följde visade det sig att löpningen inte var klar. Färdig var den inte heller efter ytterligare tids löpning. Vid det här laget var vi nära att ge upp och slänga alltihop, men vi beslöt istället att hälla i mer ostlöpe och låta det hela stå över natten. Det gjorde susen, för på lördagsmorgonen hade brytning skett (ostmassan hade skurit sig) och, efter att med vass kniv ha skurit osten i kuber, kunde rörning påbörjas. Mjölken värmdes nu sakta till 37 grader, varpå man försiktigt skulle röra varannan minut i ca 30 minuter.

Dags för formning. Ostmassan östes nu upp i formen och mellan varje varv saltades lite, därefter ställdes formen på ett galler för att droppa av. Sista proceduren dag 1, som i vårt fall var dag 2, var vändning efter ungefär 20 minuter och därefter ytterligare fem gånger varje halv timma. Så var det äntligen dags för osten att vila i formen i rumstemperatur till nästa dag.

Dag 2. (Idag, söndag). Mognad. I morse saltades ovansidan av osten, som därefter vändes och saltades på andra sidan. Efter att ostduken tagits bort lades osten tillbaka i formen. Osten vändes ytterligare en gång under dagen.

Dag 3-6. Osten skall vändas morgon och kväll. När den slutat droppa vassle skall osten tas ur formen, läggas på en bambumatta på en tallrik med luft mellan matta och tallrik för att motverka mögeltillväxt. Därefter skall osten ställas i ett köksskåp, altrnativt under en silduksställning täckt med en handduk så att luften kan cirkulera.

Dag 7. Osten skall vändas och flyttas till ett svalt utrymme, helst ca 13-15 grader. Mogning i kylskåp går långsammare och fuktigheten där gör att osten lättare angrips av mögel. Om osten torkar och spricker, kan den smörjas in med lite smör.

Dag 8-18. Nu räcker det med att vända osten en gång i veckan!

Dag 19. Osten slås in i plastfolie och läggs i kylskåpet. Man fortsätter att vända osten minst en gång i veckan.

Dag 35. Nu skall osten vara klar att ätas men den kan utan några problem lagras några veckor till. Man fortsätter i så fall att vända på osten då och då.

KLART!

Ett tips är att man skär tjocka skivor av hemosten och doppar den i lite honung för en fin smakbrytning. Det tror jag på, för om jag minns rätt har hemosten en sur smak.

För länge sedan, när vi bodde på Tjörn, gorde Stora O ett försök att tillverka hemost men den blev på tok för hård, så den fick slängas. Den här osten hoppas vi blir mer lyckad!

Om någon, efter att ha läst den komplicerade proceduren mot förmodan skulle vilja ha receptet, får ni gärna höra av er.

(För att ta tillvara del av vasslen som blev kvar blev det storbak på kvällen, 24 brödkakor. Gissa om vi var trötta när baket var klart?)

FERMENTERING

Den här fina boken om fermentering fick jag med posten häromdagen. Det var en födelsedagspresent från Jonna. Författaren, Jenny Neikell, vill med boken inspirera oss att våga experimentera hemma, upptäcka nya smaker och bredda vår syn på mat och mikroorganismer.

Fermentering är en urgammal och hälsosam konserveringsmetod som har återupptagits och vi får här upptäcka en värld av komplexa smaker.

Jag har bara hunnit bläddra igenom boken som hastigast ännu, men förstår att här finns mycket att lära, bl a om mikrobiologi och mjölksyrning. Många recept på rätter och drycker som jag aldrig tidigare hört talas om finns med i boken, t ex Kombucha, Rödbetskvass med vassle, Tempeh, Acarajé, Dosa och Dhokla. Ett kapitel handlar om osttillverkning och där finns bl a ett recept på Hemost, som Stora O åt i sin barndom och som han tycker är så god. Den får vi försöka oss på, men osten är minsann inte gjord i en handvändning. Jag ser att den går bra att äta först dag 35.

Jag avslutar med en bild av ett hopplock från gårdagens arbete i trädgården, en fantastiskt vacker höstdag.

ESTHERS DUKAR

I tisdags tvättade jag Esthers dukar som pryder borden i Prästgården i Eriksberg. Det är lycka att se de fina dukarna, som Esther så skickligt har vävt, fladdrande på klädstrecket i vår trädgård. Fållade för hand är de också, en ren fröjd för ögat.

Medan jag beundrade dukarna som hängde och viftade så glatt i vinden tänkte jag på alla dukar, handvävda, virkade eller broderade, som jag sett på loppisar och second hand-butiker, till salu för en spottstyver. Det är sorgligt att kvinnors skapande/arbeten inte är högre värderade.

Men, Esthers dukar är absolut inte förspilld kvinnokraft. De har beundrats av åtskilliga besökare i många år och kommer att fortsätta att göra så en lång tid framöver. För att de skall hålla riktigt länge används dukarna bara vid speciella tillfällen,. 

ALLA SÄTT ÄR BRA....?

 

På senare tid har vi inte haft några problem med trädfällning, för kraftiga vindar har gjort arbetet åt oss. Kvistning och kapning av stammarna till kubbar får vi sköta själva förstås.

Vi funderade på hur vi bäst skulle få ut de tyngsta kubbarna ur hagen, som på sina håll är ojämn och där det är svårt att komma fram med 4-hjulingen och "haja" (= kärra) där bak, som våra söner brukade säga när de var riktigt små.

Lösningen blev att Stora O släpade kubbarna på en pulka, som fanns kvar i ladugården från den tid då barnbarnen var små, och därefter körde jag dem vidare med skottkärran och staplade dem vid garaget.

Efter den långa vintern är det härligt med ett förmiddagspass i solskenet. Nöjda med utfört arbete smakade lunchen nästan lite för bra.

Alla sätt är bra, förutom de dåliga!

PÅ G IGEN

Denna strålande vackra vinterdag tog vi, efter ett mycket långt uppehåll, itu med vedklyvning. Vi gladde oss extra mycket åt att kunna ta fram klyven igen den här gången, för under Stora O:s långa sjukdomsperiod har vi insett att det inte är alldeles självklart att vi skulle kunna göra det, Men nu så!

Vedklyvning är en syssla som vi båda tycker om och vi är faktiskt riktigt samspelta när vi jobbar med vedklabbarna. Stora O sköter själva klyvningen och jag "passar upp" och lastar in vedträden i vedskjulet. Dagens arbete gick som en dans och vi var klara i god tid till lunch, eller middag som man säger här.

Nöjda med utfört värv kan vi nu, efter att ha ätit lunch, ägna oss åt att skriva julkort och julbrev, för det lackar ju faktiskt mot jul.

JULKORV M M

Årets julkorvar.

Igår gjorde Stora O och jag julkorv, något som vi har gjort alla år utom ett sedan vi gifte oss, det vill säga i 51 år. Vi hade problem med att få tag i späck, som behövs för att inte korven skall bli för hård, men till slut fick vi tips om ett charkuteri i Falköping som sålde späck. Följden blev att vi, trots vinterväder med isiga vägar, körde sex mil för att inhandla ett halvt kilo späck, för vad gör man inte för att julkorven skall bli bra? För några år sedan insisterade jag på att göra riktigt mager korv men det blev rena fiaskot, stenhård korv som till stor del fick bli fisk- och kräftmat.

Stora O var, som vanligt, maskinskötare, d v s skötte malning av kött och stoppning av korv och jag själv kryddade och blandade till smeten samt knöt för ändarna på korvarna. Efter alla års träning är vi självklart samspelta vid det här laget. Under tiden vi arbetade pratade vi om våra föräldrar och deras stora intresse för matlagning och konstaterade att vi säkert hade ärvt detta intresse av dem. Jag minns att min svärfar för riktigt länge sedan gillande sken upp när vi berättade att vi hade gjort 34 korvar, fast så stora satser gör vi inte längre. Lite smet blev kvar när fjälstren tagit slut, så vi stekte ett par "trötabiffar" som vi åt till lunch. Jättegott!

Trötabiff

Det känns konstigt att skriva om korv efter de senaste dagarnas ledsamma nyheter att Donald Trump valts till USA:s president och att Leonard Cohen har dött men vars musik kommer att leva kvar länge, länge. 

Nu gäller det att hitta ljuset i mörkret och se och arbeta framåt - men, för att återknyta till korven:

"Allting har en ände men korven den har två,

pannkakan har ingen men den går åt ändå"

KONTRASTER

Igår kom jag mig äntligen för att slå av resterna av sommarens blommor i rabatterna. Jag hade bestämt att jag skulle använda lien som finns kvar i ladugården efter pappa och som säkert har använts av generationen, kanske t o m generationerna dessförinan. När pappa levde fick jag aldrig låna lien, för han var rädd att jag skulle förstöra den genom att slå i sten men jag tror nog att han dessutom, genomsnäll och omtänksam som han var, också var rädd att jag skulle skada mig. Så, med inställningen "hej och hå, med lien skall jag slå", skred jag till verket. Det gick relativt bra, faktiskt, men när jag hade räfsat undan visade det sig att ganska många stjälkar envisades med att stå kvar. Eftersom liestickan inte stod att finna, hängdes lien tillbaks på sin plats i avvaktan på att en ny liesticka hade inköpts.

I morse,när vi skulle åka och handla, yrde årets första snöflingor i luften och det var bara två grader varmt. Som tur var la´ sig snön inte på marken, utan vi kunde köra iväg utan att ha satt på vinterdäcken. I järnhandeln hade de redan börjat julskylta och jag upplevde starkt kontrasten mellan sommar och vinter, där jag stod mellan min liesticka och alla adventstjärnorna. Insåg också tydligt att jag var sent ute med lien.

Tiden går rasande fort. Snart är det första advent och då har man annat för sig än att slå med lie. Det sköna med den mörka årstiden är att tända levande ljus, mysa framför brasan, unna sig att läsa en god bok också på dagtid och, sist men inte minst, slippa klippa gräset. Njut nu, för innan vi vet ordet av är det vår igen, som tur är. Välkommen härliga vår!

SKÖRDETID

Havtornsbär

Aroniabär

Äppleträden dignande av frukt.

Det är mycket som skall tas om hand så här års, så man kan nästan säga att det är bråda dagar här på torpet. Ja, jag vet - som pensionär har man ju inget annat för sig men eftersom allt tar lite längre tid nu för tiden, är det fullt upp nästan jämt. (Skall sanningen fram unnar vi oss flera, ganska långa, raster också.)

Både Stora O och jag har med oss hemifrån att man skall ta vara på vad naturen bjuder och detta arv gör sig mer och mer påmint varteftersom åren går. Idag, t ex, har vi skalat minst 10 kg äpplen, vilket skulle ha varit otänkbart för en del (hel del) år sedan när vi var i full sving. Vi funderar på vad vi skall ta oss till med resten av äpplena och fick till vår stora glädje se en annons om äpplemustning i närheten. Bara att ta med sig äpplen och kaffekorg. Låter som en trevlig lösning på detta problem. Toppen också att äpplen tacksamt emottages.

Både havtornsbären och aroniabären lär vara jättenyttiga. Havtornsbären är illsura och svårplockade då buskarna har vassa taggar men de har åtminstone en vacker orange färg. Aroniabären är verkligen inte goda heller, beska eller sträva i smaken med ett tjockt skal dessutom. Men, som sagt, nyttiga.

Nytt för i år är kräftor från egna dammen. Kräftor kan man nog inte säga att man skördar utan snarare fångar, och vi var mäkta förvånade att vi, trots konkurrens från en enveten häger, vid första försöket fick ihop till ett kok, ja till en liten kräftskiva till och med. Och goda var de, kräftorna! 

Hattar skall man ju ha vid ett sådant tillfälle. Det hade jag inte köpt några men, som Cajsa Varg sa´, man tager vad man haver och papperslyktor som det fanns många av fick tjänstgöra som hattar.

L i senaste kräfthattsmode. (Napoleonstuk)

BÄSTA RECEPTET

Dagens bullbak

När regnet hänger i luften (öser ner är att ta i) och det är lite svalare ute känns det bra att sätta på ugnen och baka. I Vi i villa hittade jag ett recept på kanelbullar med kardemumma som, enligt tidningens redaktion, påstods vara ljuvligt goda. Receptet, som du hittar här, kommer från Caroline Ahlqvist, vinnare av Hela Sverige bakar 2013.

Jag instämmer, jättegoda - men lägg märke till att degen skall jäsa länge (2 x 60 minuter), så du får inte ha bråttom.

Det blir säkert fler regniga dagar i sommar, så lycka till med baket!

VÄRT ETT FÖRSÖK?

Nu har vi äntligen kommit oss för att göra något åt vår damm som håller på att växa igen med olika slags alger. Vi hörde från flera bekanta i USA att de använder sig av kornhalm för att få bort algerna i sina dammar, så det hoppas vi skall fungera här också. Det finns mycket att läsa på nätet om kornhalmens användning för att reducera algtillväxt, mer eller mindre omfattande utredningar i ärendet, men i flera fall svävas det på målet när det gäller effektiviteten av detta förfarande.

Hur som helst tycker vi det är värt ett försök och Stora O har nu lagt nät med kornhalm på fyra ställen i vår damm. Jag läste om en kommun som startat ett försök att rädda en sjö genom att i april placera säckar med kornhalm i sjön. Metoden, som de tror stenhårt på, har utvecklats i England, där den använts i flera år. Under halmens förruttnelse skall organismer skapas i halmen som skall äta upp algerna. Eftersom Stora O har varit sjuk under våren har dammväxtligheten inte haft särskilt hög prioritet men vi hoppas att det skall gå bra nu också.

Rapport om detta experiment följer. Håll tummarna!

Närbild på en av "kornhalmsbollarna". (Det blå är knuten på nätet.)

BLOMSTERPRAKT

Blomsterprakt och nymålat staket.

SNÖ ÖVER SJUHÄRADSBYGDEN

Vart tog våren vägen?

KLART FÖR I ÅR

Min atletiske make har också i år klarat klättringen upp till loftet för att ta ner adventsljusstakar m m. För att slippa klättra upp ännu en gång togs tomtar och andra julprydnader ner samtidigt. Ljusstakarna är redan placerade i fönstren, där också julstjärnor är upphängda, men tänder dem gör vi förstås inte förrän till helgen, för någon ordning får det vara även här. Tomtarna bidar sin tid i klädkammaren.

På väg ner efter uträttat ärende.

Det är märkligt att det har blivit så viktigt att vara klar i god tid numera, men nu är det skönt att detta äventyr är avklarat för den här gången. Undrar just hur länge Stora O skall klara upp- och nedklättringen framöver. Själv har jag höjdskräck och blir svimfärdig när jag kommit halvvägs upp på stegen och kan inte vara till stor hjälp. Det enda jag bidrar med är att hålla i stegen, vilket mest är till förtret. Bra karl reder sig själv!

OM ÄN I TIDIGASTE LAGET

Utejulgranen tänd.

Tänk vad det kan bära iväg. Idag inhandlades en ny ljusslinga till utegranen på baksidan av vårt hus. Denna måste givetvis provas med detsamma, så nu är det redan jul här. Eftersom vi inte ens har kommit fram till mitten av november är det tur att det inte syns från vägen att vi redan har tänt granen, utan det bara är vi själva och skogens vilda djur som kan glädjas åt ljuset i mörket.

Stora O bytte därefter ugnslampan som var trasig och drog i samband därmed ut spisen. Där bakom fanns en hel del att göra minsann. När spis, skåp, vägg och golv var rengjorda fortsatte jag av bara farten och kan nu njuta av att köket fått sig en rejäl julstädning. Åtminstone känns det julstädat idag (måndag) men jag misstänker att jag blir tvungen att ta ett nytt nappatag innan tomten kommer.

Att en ljusslinga och en ugnslampa kan leda till att så mycket blev gjort är jag glad för. Gjort är gjort, om än i tidigaste laget!

STORA RÖDA

Nu är potatisarna upptagna och vi är nöjda med årets skörd som bestod av blandade sorter, mest tidiga. De tre präktiga röda exemplaren på bilden vet vi inte vad de heter men jag tror nog att de skall bli goda till sill.

Anledningen till att jag lade dem i grönsakslandet när jag skulle fotografera är att jag vill skryta med att jag hållit undan ogräset i år. Det är minsann inte alla år jag kan stoltsera med det men under de senaste årens odling i pallkragar har rensningen varit betydligt mindre arbetskrävande och därmed mycket roligare.