söndag 31 juli 2011

ORMJAKTEN

Igår kväll när våra yngsta barnbarn och en kompis till dem hade kommit hem efter att ha tagit ett sista dopp i havet denna varma dag, kom de inspringande i huset och ropade att det fanns en huggorm i garaget.

Stora O och jag gick dit och i garaget stod pappan till kompisen (som just hade kommit för att hämta hem sin dotter) "beväpnad" med två paddelåror. Han påstod att han aldrig tidigare hade sett en så stor huggorm som den som just hade ålat sig in bakom ett bordtennisbord som stod lutat mot väggen i garaget. När vi hade kikat bakom pingisbordet (ping-pong är ute enligt Stora O) och på andra tänkbara ställen i dess närhet, beslutade vi oss för att stänga garageporten och fundera på vilka åtgärder som skulle vidtagas. L och D, föräldrar till barnbarnen, som var på bröllop, varnades via sms för att gå in i garaget när de kom hem senare på natten.

Efter frukost idag var det dags att ta itu med gårdagens avbrutna ormjakt. Garageporten öppnades på nytt. Ingen orm syntes till men i garaget fanns många ställen som ormen kunde gömma sig på. Som första åtgärd togs alla cyklar ut. Därefter flyttades flera andra prylar, varpå bankandet började. Med ett krattskaft bankades det på allt som stod längs väggarna under det att alternativa tillvägagångssätt högljutt diskuterades. Någon var av åsikten att vi skulle ge oss därifrån, så att ormen fick lugn och ro, för det var inte troligt att den skulle komma fram när vi väsnades så. Samtidigt diskuterades om porten skulle lämnas öppen i så fall, så att ormen skulle kunna ta sig ut. Problemet var bara att man då inte kunde veta om den var kvar eller ej. Stora O kläckte den lysande idén att vi skulle placera en sträng med mjöl längs hela garageöppningen och lämna porten nästan stängd, d v s med en springa på ungefär en decimeter öppen nertill. Man skulle i mjölet se spår efter ormen ifall den ålade sig ut. Ny synpunkt! Mjölet skulle kunna blåsa bort. Strösocker, som är tyngre, blev den nya lösningen.

När strösockret hade placerats ut, liksom en köttbit som fick ersätta en mus, åkte Stora O och jag hem och juniorfamiljen gick och badade. Vid det här laget var det gassande hett, perfekt ormväder.

På nätet stod att läsa att om man lyckades fånga en huggorm skulle den läggas i en spann och släppas flera kilometer från fångstplatsen. Huggormar är fridlysta och får endast i vissa fall dödas. Normalt antastar de inte människor - bara om man råkar komma väldigt nära eller trampa på dem.

I detta nu, söndag kväll alltså, vet vi ännu inte hur det hela har avlöpt, så det får bli en uppföljning senare.

Ormfälla
Foto: Ulla Olofsson


PS  En god vän till oss skall försöka få tag i en ormexpert och höra ifall han har några goda råd att ge oss i detta delikata ärende.

PPS Det är inte alldeles säkert att det är en huggorm!

lördag 30 juli 2011

I´M WALKING WITH THE KING

Eriksbergs nya kyrka den 28 juli 2011
Foto: Ulla Olofsson

Jazzkonserten i Eriksbergs nya kyrka i torsdags kväll blev en upprepning av förra årets succé. Fin musik, många besökare, skapligt väder och lyckad försäljning för vår kultur- och intresseförening.

Bland musikerna i New Orleans Jazz Cats kände vi igen trombonisten, som spelat tillsammans med vår gode vän Åke, som vi tänkte särskilt mycket på när bandet spelade "I´m walking with the King". Den låten kan ni lyssna på här, dock med Ken Colyer´s Jazzmen, inspelad 1956.

fredag 29 juli 2011

SJ:s VATTENKARAFF

Foto: Ulla Olofsson

Den här vattenkaraffen väcker många minnen från tidigare tågresor till liv. Intill karaffen på väggen hängde en behållare med små veckade pappersmuggar som man hällde upp det ofta ljumma vattnet i och lät sig, trots det, väl smaka.

Det kanske är något för SJ att ha som plan B, ifall något tåg får ett längre stopp en varm sommardag? I så fall rekommenderas att vattnet byts ofta. Pappersmuggarna tillverkas sannolikt inte längre utan får nog ersättas med plastdito.

Vår karaff har mist sitt ursprungliga syfte och tjänar numera som väggprydnad.

NAMNSDAG


Idag gratulerar vi tre generationers Olof


på deras namnsdag


och alla andra som heter Olof också.

Hurra, hurra, hurra -
hoppas ni får något smarrigt på er bemärkelseda´!



onsdag 27 juli 2011

JAZZKONSERT

Eriksbergs Nya kyrka
Foto: Ulla Olofsson

Kl 19.00 i morgon, torsdag, är det jazzkonsert i Eriksbergs Nya Kyrka. Det är New Orleans Jazz Cats med svenska Kyrkan som medarrangör som för tolfte gången anordnar konsert med musik i New Orleans tecken. Bl a framförs gospel och negro spirituals och
Linda Jörgensen deltar med sång.

Orkestern hoppas kunna upprepa förra årets succé och Eriksbergs Kultur- och Intresse-förening, som anordnar kaffeservering från kl 18.00 samt i pausen, hoppas givetvis också på många besökare och på fint väder.



PUMPAN


Så här vackert blommar våra pumpaplantor för närvarande och nu ser vi fram mot pumporna.

Blommar gör också en annan pumpa, fast inte här, just idag.

tisdag 26 juli 2011

VILDPERSIKOR


Igår blev vi bjudna på vildpersikor när vi besökte våra goda vänner för att fira SED:s födelsedag. Vi blev bjudna på mycket annat också men just de här persikorna hade jag aldrig tidigare träffat på. Vildpersikorna är plattare än vanliga persikor. Härligt söta och saftiga, något mildare i smaken än persikor brukar vara. Jättegoda. Kan verkligen rekommenderas.

Vildpersikorna har många namn, t ex

Vattenpersikor
Platta-persikor
Papegojfrukt
Paraguayos
Prunus Persica

De vildpersikor vi åt var inhandlade på ett torg i Mölnlycke. Jag skall hålla ögonen öppna efter dessa godsaker framöver, för de gav verkligen mersmak.

måndag 25 juli 2011

ÄNGAMAT


Nu är det dags att gallra morötterna. De är lagom stora för att de som gallras bort skall kunna ätas och just idag, när det bara var 12 grader varmt på morgonen, längtar jag efter soppa. Men det skall vara en sommarsoppa, för det är ju faktiskt sommar ännu och skall, förhoppningsvis, så vara länge än. Det självskrivna valet idag blir Ängamat.

Om någon blir sugen kommer här ett recept för fyra personer (skapat av Tasteline).

Ingredienser

1 blomkålshuvud
300 g mörätter
4 salladslökar
150 g sockerärtor
70 g babyspenat
7 dl vatten
1,5 tsk salt
2 msk vetemjöl
4 dl mjölk
1 dl grädde
vitpeppar

Dela blomkålshuvudet i buketter. Skrapa morötterna och skär dem i bitar. Skär salladslöken i sneda bitar. Ansa sockerärtorna och dela dem eventuellt i bitar. Ansa och skölj spenaten.

Koka upp vatten och salt och koka grönsakerna knappt mjuka. Börja med blomkål och morötter. Lägg salladslöken efter 3-4 minuter. Sockerärtor och spenat behöver bara få ett uppkok på slutet.

Sila av buljongen och häll tillbaka den i kastrullen. Vispa ut vetemjölet i lite av mjölken och koka upp resten av mjölken samt grädden med buljongen.

Vispa i redningen och sjud i fem minuter. Lägg i grönsakerna igen och låt allt koka upp. Smaka av med salt och nymald vitpeppar.

Jag brukar klippa persilja över. Att servera ostsmörgås till soppan, som på bilden, är inte heller fel.


söndag 24 juli 2011

KAJOR

Foto: Dan Jonsson

Idag har jag svårt att koncentrera mig för mina tankar återkommer hela tiden till det hemska som inträffat i Oslo. Inlägget idag blir därför kort och är inte särskilt tankekrävande.

Falköpingsborna har under en längre tid störts av stora flockar kajor och olika sätt att komma tillrätta med detta problem har prövats. Idag läste jag i GP att en man gick ut på gårdsplanen när kajorna kom flygande och där sprang omkring och viftade med en röd handduk, som en tjurfäktare ungefär. Detta skrämde bort kajorna, åtminstone för tillfället. När de återkom, fick han ut och vifta igen. Frågan är nu om det var den röda färgen på handduken eller själva viftandet som skrämde fåglarna.

Där vi bor har vi en stor kajkoloni som huvudsakligen håller till vid vår nya kyrka. Skulle kajorna komma hit, skall jag prova ett knep som Stora O praktiserar emellanåt, nämligen att sakta föra armarna upp och ner. När han har demonstrerat detta förfarande för mig, har fåglarna lyft och flugit sin väg men då har det alltid gällt måsar. Fungerar detta på kajor också, kanske det är något som Falköpingsborna borde testa?


lördag 23 juli 2011

TJÖRNBESÖK

Porträtt av Emil Nolde (1867-1956)

Igår tillbringade vi en heldag hos A och M på Tjörn. Där blev vi väl omhändertagna på alla tänkbara vis. Förutom allt gott vi bjöds på fick vi också tillfälle att besöka Akvarellmuseet i Skärhamn, som under sommaren visar en utställning av Emil Noldes tavlor. Underbara, färgstarka målningar. Jag uppskattade speciellt hans porträtt, trots att guiden påpekade att han egentligen inte var någon porträttmålare. Emil Nolde var expressionist från Tyskland och ingick i en mindre grupp likasinnade, där Nolde var betydligt äldre än de övriga. På 1940-talet blev Nolde förbjuden att måla, för nazisterna ansåg att hans konst var degenererande. Trots förbudet fortsatte han att måla på övervåningen i huset där han bodde i Seebüll vid tysk-danska gränsen, varifrån han hade utsikt över vägarna som ledde dit. Samtidigt övergick han från att måla i olja till att måla små akvarellmålningar som inte efterlämnade några dofter i huset och som var lätta att stoppa undan ifall det skulle behövas. Ett antal av dessa små akvareller, som gick under beteckningen "Omålade bilder", fanns med på utställningen. Nolde förstod inte varför han blev förbjuden att måla, för han tyckte att han var så tysk han kunde vara i sitt måleri. Dessutom var han medlem i partiet. Komiskt var att det i Tyskland arrangerades en utställning med konst som inte fick visas, där Nolde givetvis var representerad, och aldrig någonsin har så många människor besökt en konstutställning som just den. Besöket på Akvarellmuseet var en härlig upplevelse. Njutning för själen!

Därefter var det dags för Skulptur i Pilane, som är ett måste varje sommar. I år firar denna utställning femårsjubileum och visar, som tidigare år, samtida skulptur i ett forntida landskap (bronsåldersgravfält) med konstnärer från olika delar av världen.

Här kommer några fotografier från Pilane:

"POINT OF VIEW", bronsskulptur av Tony Cragg, Storbritannien.

Enligt Tony Cragg har skulpturens utveckling de senaste hundra åren gått från enkla, föreställande objekt som kopierade naturen till studier av den materiella världens fundament.

"GIANT AID RABBIT MED GLASÖGON", installation av Kent Karlsson, Sverige.

Kent Karlsson, som bl a har varit professor i måleri på Konsthögskolan Valand i Göteborg, har inspirerats till denna installation efter att ha läst "Alice i underlandet" som vuxen. Här har han skapat en kanin som tappat bort sina glasögon eftersom han ansåg att glasögon många gånger har räddat livet på människor som annars kanske skulle ha trampat ner i ett hål och försvunnit som Alice gjorde.

På min bild har jag fokuserat på glasögonen (i vilka f ö Stora O och M reflekteras). Den vita kaninen skymtar längre bort.

"DISCUSSION", ytterligare en bronsstaty av Tony Cragg, Storbritannien.

Vår tolkning: ansikten som ställts mot varandra för att symbolisera diskussion.

En annan besökare, som satt och studerade statyn från en annan sida varifrån inga ansikten kunde ses, var av åsikten att statyn skulle föreställa ljudvågor. Båda tolkningarna passade in på statyn "Discussion" tyckte vi.

"ALLT ÄR MÖJLIGT", installation av Eric Langert, Sverige.

Titeln talar för sig själv. Skulle också ha kunnat heta "THE SKY IS THE LIMIT". Denna installation liksom följande bild på krokodiler var Stora O:s favoriter.

"KROKODILER"
Eric Langert, Sverige

Eric Langert är född, bosatt och verksam i Göteborg som scenograf och konstnär. Hans "krokodiler" ingår i utställningen "Min Djuriska Park" och har visats på över 40 museer i Norden. Krokodilerna är gjorda av bildäck. När Eric Langert arbetade med teaterdekor fick han lära sig att arbeta med små medel. Han har gjort offentliga utsmyckningar, skulpturer och lekplatser. Visst skulle dessa krokodiler passa på lekplatser?

Vår omtänksamme ciceron M.

Åter till sommarstugan hade A middagen klar och vi lät oss väl smaka. Innan vi åkte hem på kvällen spelade vi kort - ett för oss nytt kortspel, som ingen visste namnet på.

Under hemresan lyssnade vi till rapporter från Norge, där sprängdåd mot regerings-byggnaden i Oslo och skottlossning mot deltagare i ett socialdemokratiskt ungdomsläger på Utöya hade ägt rum. Vidden av dessa ohyggliga attentat gick dock inte upp för oss förrän idag på morgonen.

Som alltid när vi åker hem från Tjörn tänker jag på alla andra vänner som jag skulle vilja ha träffat men man kan ju inte hinna med allt på en dag, så det får bli en annan gång.







torsdag 21 juli 2011

ORKANEN

Cykel av märket Orkan
Tillverkad av Björn AB, Stockholm


Nu dammas den av, som så länge stått gömd.
Ärligt talat har den faktiskt var´t glömd.
Bort med all rost, här skall putsas och fejas
och kanske på cykeln ny färg sprayas.
På krokiga vägar, långt bort från sta´n
skall den rulla igen, Vippans gamla Orkan.

Hit the road!
(Inte bilen under milen)

onsdag 20 juli 2011

HEJ DÄR - VILKA ÄR NI?

Målning av Kent Wahlbeck, Uppsala

Jag har till min förvåning sett att min blogg har läsare på många håll i världen, bl a i avlägsna länder som Indien, Singapore, Brasilien, Ukraina och USA. Jag undrar så vilka dessa läsare är. Svenskar som bor utomlands kanske? Utländska studenter som lär sig svenska? Det sista hoppas jag inte, för då får jag krav på mina språkkunskaper som jag inte kan leva upp till. Fast, förmodligen är det människor som slumpmässigt klickar sig fram och ibland hamnar just här. Oavsett orsak är ni alla hjärtligt välkomna och det skulle vara roligt att få höra av er, så att jag får min nyfikenhet stillad.

När jag letade efter en lämplig bild till det här inlägget, fastnade jag för den här målningen av den erkände uppsalakonstnären Kent Wahlbeck, som söker inspiration från konsthistorien och som arbetar med teman som folksamlingar, masker och nymfer. I det här sammanhanget tycker jag att temat masker passar bra. Kent Wahlbeck undersöker i sina masker det inre hos människan, t ex våra drömmar, önskningar och idéer. För mig symboliserar maskerna just nu en fundering.

tisdag 19 juli 2011

KÄRT BESÖK


Idag har jag haft kärt besök av en barndomskamrat. Vi har varit vänner ända sedan vi var sju år och det är mycket speciellt och en förmån att ha "gamla" vänner som man följt hela livet igenom. Även om lång tid har passerat sedan man träffades senast finns det massor att prata om - och pratat har vi gjort idag, så mycket att jag glömde bort att ta några fotografier som jag hade tänkt.

När G hade åkt hem kom jag på att jag kunde fotografera böckerna hon hade med sig och använda till det här blogginlägget. G läser massor av böcker och tipsar mig ofta om intressanta boktitlar. Hon är inte det minsta intresserad av datorer, annars skulle hon ha kunnat starta en bokblogg.

Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan hon besöker oss igen och då förhoppningsvis har med sig sin storasyster, också G, som tyvärr hade förhinder att komma idag.

Jag hade planerat att lämna tillbaka några böcker som jag lånat av G tidigare men det glömde jag (också) bort i allt pladdrandet. Med sig hem fick hon istället, precis som det skall vara när man åker hem från landet, grönsaker, färskpotatis, sylt och saft.

Välkommen tillbaka G och glöm inte att ta med din syster. Nu skall jag kasta mig över "En Dag".

måndag 18 juli 2011

GRINDVALAR


Jag läste i GP igår om grindvalar som förirrat sig till Bergen och jag uppmanar nu mina vänner där att inte skrämma de stackars grindvalarna. Skräm inte heller den här glada delfinen ifall den dyker upp.

söndag 17 juli 2011

MORMORS GAMLA LADUGÅRD

Mormors ladugård, t h om kullen i förgrunden
Klicka på bilden för större bild.

När jag  var liten fanns denna gamla grå ladugård med halmtak på min mormors gård i Västergötland och därifrån har jag många minnen.

För mig var ladugården enormt stor. Utanför, mellan dörren till fähuset och dörren till stallet, fanns en liten sandhög, där jag byggde hus och inhägnader av "spåner" (tunna träskivor som användes till hustak). För det mesta byggde jag ladugårdar utan tak, så att man kunde se vad som fanns där inne. Och där fanns kor och grisar som tillverkades av kottar, avlånga kottar blev kor och runda, mindre blev grisar, efter det att de försetts med tändsticksben. Mina låtsashagar fick ett lager med gräs i botten och där släpptes kor och grisar ut på bete emellanåt.

På sommaren var gårdens kor på sommarbete en bit hemifrån. Där fanns en sommarladugård, också den grå, d v s omålad. Jag tyckte att sommarladugården var stor också men genom mina nu vuxna ögon liknar den mest ett grått litet skjul. Där togs korna in på kvällen för mjölkning. Jag tror att korna sökte sig dit av sig själva. De kände väl att det var mjölkningsdags. Min lillebror H och jag lekte och hittade på hyss utanför medan mormor mjölkade. En gång satte vi igång att sprätta koskit på varandra. Den dumheten får jag ta på mig skulden för, för jag var äldst. Stackars mormor som fick hyfsa till oss efteråt.

Tillbaka till den stora ladugården med halmtak. Jag var och hälsade på mormor på vintern också och då var det kolmörkt på väg mellan boningshuset och ladugården när det var dags att mjölka på kvällen. Troligtvis var det lika mörkt när det skulle mjölkas på morgonen men då sov jag nog, för jag har inga minnen från morgonmjölkning. Som tur var hade mormor en lykta som lyste upp så att vi såg var vi satte fötterna på väg till ladugården. Väl inne hos korna var det varmt och skönt. Ljuden som hördes kom från kossornas idisslande, ett och annat svischande från en kosvans och strilandet från mjölken från spene till spann. Fullständigt rofyllt för gammal, ung och djur. Medan jag väntade på att mormor skulle bli färdig satt jag och mumsade på rovor (en skiva), som korna fick som tilläggsfoder. Rovor tyckte både korna och jag om. Katten väntade på att få en skvätt av den spenvarma mjölken.

I stallet i mormors gamla ladugård fanns också hästen Munter. Han var en brunsvart, stor och bastant arbetshäst (ardenner, tror jag). Munter var snäll men en gång när mormor kom in i stallet med ett fång hö för att mata honom med var han ivrig och nafsade efter höet. Han bet då mormor i kinden, så illa att såret behövdes sys med många stygn, som efterlämnade ett stort ärr diagonalt över ena kinden.

Ett annat äventyr med hästen Munter, som jag har hört berättas, är när min morbror Gösta lät min Lillebror H (av morbror Gösta kallad Hisings-Hoas) rida till gården från sommarladan. H var inte så gammal men hästen hittade hem och väl där var Munter så ivrig att komma in i stallet att han inte stannade för att släppa av H, som slog huvudet i karmen till den öppna stalldörren och trillade av hästryggen. Så kan det gå för en liten gosse till häst.

I ladugården, åt vägen till, fanns logen med hörännen på båda sidor. Där kördes höet in och där tröskades också. I andra ändan av ladugården fanns en tillbyggnad längs hela gaveln och där var utedasset beläget. Kanske på grund av att väggarna inte var så täta var där luftigt och, faktiskt, doftade där mest av hö. Bänken hade tre lock (och under locken hål), två stora och ett litet för barn. Dit gick vi ofta tillsammans, mormor och jag, och satt och pratade om ditt och datt. Anledningen till att man kunde sitta flera på dasset samtidigt var att förr, när trångboddheten var stor i stugorna, behövdes en plats dit man kunde dra sig undan för att få prata ostört en stund. Själva ordet dass kommer från tyskans Das Haus.

Det var roligt att vara med mormor Anna. Hon hade nära till skratt trots att hon hade så mycket att stå i. Det är ganska troligt att jag återkommer med fler berättelser från mina minnen av henne.

Den gamla ladugården revs 1962.

lördag 16 juli 2011

MIRAKELTRASA ?


Idag har jag testat fönsterduken jag fick av I när hon besökte oss förra veckan. Hon beskrev den som ett undermedel och ett måste när man skall tvätta fönster. Mirakeltrasa med andra ord.

Tvivlande tog jag mig an den superenkla uppgiften. Bara vatten och trasan behövdes och inga ränder skulle det bli på fönstren efter tvätten. Först sprayar man vatten på fönstret,
t ex med hjälp av en blomsprayflaska, tvättar med fönsterduken, sköljer ur trasan i rent vatten, kramar ur den och torkar sedan fönstret igen. Lätt som en plätt. För att riktigt sätta trasan på prov putsade jag fönstren när solen stundtals låg på och till min stora förvåning fungerade det riktigt bra.

Träningen med att hantera fönsterskrapan i eleganta svängar och experimenterandet med olika medel verkar ha varit helt i onödan. Trasan kan användas ca 100 gånger och tvättas i maskin i 90 graders värme.

Lycka till med din mirakeltrasa, ifall du provar!

fredag 15 juli 2011

ÖSTRA REAL I GÖTEBORG

Realexamen 1952

Jag har försökt att få Stora O att skriva om sin barn- och ungdomstid i min blogg men han vill inte. Han påstår att han inte kommer ihåg så mycket men när vi talade om hans studietid på Östra Realläroverket berättade han bl a att han tyckte att det var så tråkigt i skolan att han hela tiden satt och längtade efter att få åka hem. Stora O, som då var liten, också för sin ålder, bodde på Hisingen och när han satt på spårvagnen för att åka till skolan tittade han i spårvagnens backspegel och låtsades att han åkte åt andra hållet, d v s hemåt. Det tycker jag är rörande. Inte för att jag själv tyckte att skoltiden var så rolig alltid men inte längtade jag hem redan på väg till skolan.

Namnen på många av lärarna kom han också ihåg, eller öknamnen rättare sagt. T ex Millimetern (kortvuxen), Kilometern (gänglig), Pedanten (noggrann), Döden (osäkert varför), Sjögång (för sin böljande gång) och WC (lärarens initialer). Inte ett enda riktigt namn utom på slöjdläraren som hette Agård och rektorn som hette Hennix i efternamn. Öknamn verkade vara vanliga på Östra, där det också fanns en lärare som hade öknamn på alla sina elever.

Östra Realläroverket låg på Stampgatan 13 i Göteborg, vid Svingeln, och invigdes 1906. Verksamheten ändrades 1969 till friskola och fick då namnet Göteborgs högre samskola.

Stora O kämpade sig igenom de fem åren på Östra, som skolan kallades i dagligt tal. Slutbetygen avspeglade hans ointresse. Bortsett från betyget Ba i engelska var betygen i alla övriga ämnen B. Märkligt nog tillbringade han största delen av sitt yrkesliv i skolan.

Skolkort från 1948 (Stora O sjunde från vänster i främre raden)


Här är en ramsa om pojkläroverken i Göteborg i slutet av 40-talet/början av 50-talet:

Östras busar,                        (Östra Realläroverket)
röker och snusar.

Västras killar                         (Västra Realskolan)
super och dillar

Vasa      ???                          (Vasa Högre Allmänna Läroverk)
(Minneslucka) 

Latinare -                               (Hvitfeldtska Läroverket)
lite finare.

Jag har fått Stora O:s tillåtelse att skriva om hans skoltid på Östra.




.



torsdag 14 juli 2011

JAG GER UPP - ÅTMINSTONE TILLFÄLLIGT

Praktlysing

Praktlysingen breder hänsynslöst ut sig i våra rabatter och dränker andra blommor som, trots dess framfart, kommit upp också i år. Visst är den vacker när den blommar i juni-juli. Just nu, när den står där i all sin prakt, är det svårt att tro att praktlysingen förekommer ganska allmänt förvildad på skräpmarker, tomter och i vägkanter. Den ståtliga gula blomman är ett ogräs med andra ord men samtidigt en mycket härdig och omtyckt rabattväxt, enligt vad jag läst mig till. Ogräs eller omtyckt rabattväxt - nu ger jag upp kampen mot praktlysingens utbredande i våra rabatter och slår mig till ro med insikten att den verkligen är vacker och färgsprakande när den blommar.

En annan sak som jag nu lägger ner är att baka surdegsbröd. Jag har just gjort mitt tredje försök och det blev ingen succé direkt. Surdegsbröd skall visserligen vara ganska kompakt men mitt blev platt och, om inte alldeles så nästintill, stenhårt och det efter flera dygns omsorg. Vår granne, B, säger att det är dumheter att hålla på med surdegsbak. "Det var sådant de gjorde förr när det inte fanns jäst", påstår han. Någon annan säger att det är bra för magen att äta bröd som inte innehåller jäst. Det må vara hur som helst med det men nu ger jag upp. Jag har sagt till mig själv att jag aldrig mer skall baka surdegsbröd men, eftersom jag är envis, bör jag kanske tillägga att jag ger upp för tillfället.

Detta tillägg gäller förmodligen kampen mot praktlysingarnas utbredande också.

RÄTTELSE

Jag letade efter recept på Gärds tekakor idag men kom på att jag hade bloggat om det och att jag nog lättare kunde hitta receptet på bloggen. Fick då se att det inte fanns under etiketten "Recept", vilket hade varit logiskt. När jag rättade till det blev inlägget daterat idag och inledningen "Medan det ute har blåst kraftiga vårvindar idag...." stämmer dåligt. Kanske går det att göra på annat sätt. Jag får ta reda på det. Borde också få lite ordning på mina lösbladsrecept men det tråkiga arbetet skjuter jag på framtiden.

Gärds tekakor


Medan det ute har blåst kraftiga vårvindar idag har arbetet för min del skett inomhus. Bl a har jag bakat Gärds tekakor. Receptet kommer ursprungligen från en dam vid namn Gärd som lagade maten till dagisbarnen i vår byskola för länge sedan. Receptet gick därefter i arv till efterföljande mattanter. Själv fick jag det av Inger, som lagade så god mat och bakade så gott bröd till barnen när jag arbetade på dagis för en del år sedan.

Jag tror att alla här i trakten har receptet och bakar Gärds tekakor emellanåt, för de är verkligen jättegoda. Eftersom de innehåller havre lär de dessutom vara nyttiga.

Receptet delar jag gärna med mig av, så här kommer det:

3 dl havregryn kokas i
0,5 l mjölk
Tillsätt:
1,5 tsk salt
1,5 hg smör

-----

2 pkt jäst
1 dl sirap
0,5 l mjölk
Slå i "gröten" och blanda i
1,5 l vetemjöl.
Låt jäsa i 30 minuter.

Kavla ut degen till en 1,5 - 2 cm tjock platta.
Tag ut ungefär 25 tekakor.
Låt tekakorna jäsa i 30 minuter.
Baka i 225 - 250 graders ugnsvärme.

Lycka till!

onsdag 13 juli 2011

GÖTA ÄLVBRON OCH GAMLA HISINGSBRON

Mamma, pappa och jag på Göta Älvbron 1944

Göta Älvbron invigdes i november 1939. Då hade bron bara fyra filer men under tiden 1955 - 1958 breddades den och försågs med sex körfält samt gång- och cykelbana på vardera sidan. Breddandet  kostade lika mycket som det ursprungligen kostade att uppföra bron, 13 miljoner kronor tillfarterna inkluderade.

Trots att Älvsborgsbron, Tingstadstunneln och Angeredsbron har tillkommit därefter är Göta Älvbron (som vi kallade för Hisingsbron) än idag den viktigaste förbindelsen för den lokala trafiken och för kollektivtrafiken mellan centrala Göteborg och Hisingen.

Promenaden på bron 1944 kommer jag inte ihåg men, eftersom jag har bott på Hisingen under större delen av min uppväxt, har jag många minnen från promenader över bron. Ofta när vi ungdomar hade varit inne i sta´n vandrade vi tillbaka till Hisingen. Kanske berodde det på att vi inte hade några pengar kvar eller också skulle vi spara våra korvören. Inte tyckte vi att det var lång väg att gå, för vi pratade, skrattade och sjöng, så tiden gick fort. Det är ett rent under att bron fortfarande fungerar - och håller, efter all trafik under så många år. Göta Älvbron har en klaff som fälls upp när större båtar skall passera. Under broöppningen står trafiken still i väntan på att klaffen skall fällas ner och bommarna gå upp.

Ibland gick vi över den gamla Hisingsbron, som var en svängbro, invigd 1874. Bron kallades också Kvillebäcksbron och gick mellan Sankt Eriks torg på fastlandssidan, där Göteborgsoperan nu ligger, och området i närheten av Kvillegatan. 1917 byggdes bron om. Bl a breddades den, försågs med inhägnad gångbana på båda sidor och elektriskt svängspann. Det var först efter ombyggnaden som man började kalla bron för Hisingsbron. Den gamla bron hade alltså inte någon klaff som öppnades utan brons mittsektion vreds så att den ställdes längs med Göta Älv varvid plats gavs för båtar att passera. Denna bro användes fram till 1968 och skrotades 1969. Kostnaden för uppförandet av gamla Hisingsbron var ursprungligen 208 000 kronor.

Att blogga är bra, för jag blir mer noggrann när jag skriver ner tankar och upplevelser än när jag bara funderar för mig själv, då tankarna fladdrar fritt. Ofta blir jag nyfiken och vill ta reda på mer, vilket numera är lätt gjort genom att googla. I det här fallet använde jag mig av uppgifter från Wikipedia. Mycket mer fanns att hämta där, som t ex uppgifter om broarnas längd, höjd, bredd och konstruktion men det får räcka med det här.

Rotandet bland minnen från förr gör att jag på ett mycket tydligt sätt blir medveten om att tiden går - fort dessutom. Det var verkligen länge sedan jag promenerade över någon av dessa broar senast.

Gamla Hisingsbron

PS.

När jag berättade för Stora O vad jag skrivit påstod han mycket bestämt att promenaderna mellan centrala Göteborg och Hisingen inte berodde på att vi skulle spara några korvören. Om jag skall vara riktigt ärlig kan jag inte minnas att så var fallet. Att pengarna var slut ibland när vi skulle hem tror jag däremot att jag kan skriva under på och att vi hade roligt under tiden vi gick står utom allt tvivel.

tisdag 12 juli 2011

METROKVINTETTEN

Metrokvintetten 2011

I söndags (10 juli) hade vi förmånen att få lyssna till riktigt fin jazzmusik i Eriksbergs nya kyrka, framförd av Metrokvintetten, som består av

                           Jan Ove Stappe, barytonsaxofon
                           Christer Svensson, gitarr
                           Jan Reinholdsson, piano
                           Stig Nordlund, bas
                           Bengt Nyberg, trummor

Musiken som spelades var mjuk, melodiös och rytmisk och perfekt att framföra i en kyrka en vacker sommarkväll. Mycket fina arrangemang. På Radio Sjuhärad kan ni lyssna till några av låtarna som framfördes.

Metrokvintetten spelar, förutom i kyrkor, även underhållningsmusik av omväxlande karaktär samt populär dansmusik hos olika föreningar och slutna sällskap.

Det är roligt att den nya, stora kyrkan används till konserter ibland, för det är mycket bra akustik i kyrkan. Nu ser vi fram mot nästa konsert, som äger rum den 28 juli.

Om önskemål att anlita Metrokvintetten finns, kontakta i så fall Bengt Nyberg på telefon 033-125699.


måndag 11 juli 2011

LINGONSYLT


Stora O har idag kokat lingonsylt på resten av de nedfrysta lingonen från förra sommaren och jag tycker att en bild på syltburkarna kan fungera som motvikt till otäcka straff som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Snart är det dags att ge sig ut på lingonröda tuvor igen.

BÖDELSTAXA

Klicka på bilden för större text


Jag har just läst en bok som heter "Människors livsrum under 1600 - 1900 talet sett genom rättsskipningens vakande öga". Boken handlar om tingshuset i Ljung, som var färdigbyggt 1776 och dess historia och den gavs ut 2006 i samband med att tingshuset firade 230-årsjubileum och Stiftelsen Gäsene Tingshus att föreningen varit verksam i 50 år.

En av de två författarna till boken är Lennart Jacobsson, som bl a beskriver hur Gäsene härad, med rötter från gamla västgötalagen på 1200-talet, växte fram och tingens förändring från att ha hållits ute i det fria, till ting i gästgivargårdar och slutligen i tingshus. Man får också en inblick i olika ägarförhållanden som adel, präster, borgare och bönder hade till gårdar och odlingsbar jord, vilka straff som utdömdes och vilka brott som var vanliga m m. Straffen som utdömdes kunde man utläsa av Bödelstaxan från 1736, som fick mig att häpna. Visserligen kände jag till att hemska straff förekom förr, som att avtjäna straff på fästning, skampåle, hängning m m men "prislistan" på hemskheterna som bödlarna hade att utföra skakade om mig ordentligt, Jag har tagit reda på vad rådbråkande och steling innebär och mår illa när jag tänker på det. Kan det verkligen ha varit så illa, här i Sverige? Tungans och öronens avskärande liksom brännande av pannan med flera straff ansågs tydligen vara lindriga, av "prislistan" att döma.

Lennart Jacobssons medförfattare, Ture Åberg, har skrivit andra hälften av boken, som
bl a handlar om hur Stiftelsen Gäsene Tingshus, som bildades år 1956, under tio års tid kämpade mot rivning av tingshuset i Ljung, vilket Gäsene kommunalfullmäktige vid tre olika tillfällen beslutat om. Han berättar också om rättsväsendets utveckling i Europa och Sverige under 1000-talet samt om hur ideella krafter fortfarande arbetar med tingshuset, vars undervåning har bevarats precis som den var när tingshuset byggdes. Övervåningen hyrs däremot ut till olika tillställningar.

Intressant läsning om gångna tider.



söndag 10 juli 2011

TIDIGA BILMINNEN

Moster Linnéa med kusin B på armen och mamma Jenny.
Framför dem jag själv, kusin I och min bror H.
Och så bilen, förstås - en DKW

När jag var liten hade vi ingen bil i vår familj. Pappa var inte teknisk det minsta och att mamma skulle haft körkort var ganska otänkbart, för det var sällsynt att kvinnor körde bil på 40-talet. Bilresor blev därför mycket speciella för mig som barn, rafflande äventyr rent av.

Morbror Karl-Erik och Moster Linnéa, som bodde i Borås, hade bil och när jag var liten fick jag ibland åka med dem. Morbror Karl-Erik var mekaniker på regementet i Borås och dessutom speedwayförare i Saxarna. Vissa av åkturerna gick givetvis till tävlingsbanor, så jag fick tidigt kolstybbs- och metanollukt i näsan. På vintern åkte morbror Karl-Erik isracing på Hultasjön, alldeles nedanför deras bostad. Det verkade vara ännu farligare, eftersom motorcykeldäcken då var försedda med långa, vassa dubbar - men spännande var det.

Henry i Arvika, make till min kusin, hade också bil i slutet av 40-talet. Vad det var för märke på den bilen kommer jag inte ihåg men den var stor och när man öppnade bakluckan visade sig en "soffa" med plats för fler passagerare. Där fick vi barn sitta och susa fram i Skalhamnstrakten med håret fladdrande i vinden, utan säkerhetsbälte, som ännu inte var uppfunnet. Gissa om vi var malliga!

Som sagt var det långt ifrån alla som hade bil i min barndom. På vår gata på Hisingen i Göteborg, där fotografiet är taget, var det tämligen bilfritt i slutet av 40-talet. Jag kan bara dra mig till minnes en familj som hade bil och i den familjen var pappan resande försäljare, så han behövde ha bilen i tjänsten. Deras bil sköttes minutiöst och den blänkte som en sol. Rent generellt kan sägas att bilarna sköttes som spädbarn på den tiden. Vartefter som åren gick blev det fler och fler bilar som parkerade längs gatan, de flesta mycket välskötta.

Jag nämnde i början att det var ovanligt att kvinnor hade körkort. Min moster Valborg var en av dem som hade det. Eftersom hon hade drabbats av polio när hon var liten flicka och behövde ha en specialutrustad bil, var hon, när hon 1938 som första rörelsehindrade kvinna i Sverige skulle ta körkort, tvungen att skriva till kungs för att få tillstånd.
Hennes första bil var en Ford och både den och efterföljande bil hade hon stor nytta och glädje av.








lördag 9 juli 2011

UNDERBARHETEN


Häromdagen hörde jag en kvinna, som ringde in till ett radioprogram, säga att hon bodde i underbarheten. Underbarheten för henne var livet i en sommarstuga i ett naturreservat någonstans i Norrland. Vilket underbart uttryck - att bo i underbarheten! Det har jag lagt på minnet och skall plocka fram vid lämpliga tillfällen.

Det låter kanske skrytsamt men Stora O och jag tycker också att vi bor i underbarheten. Vi lever vår dröm och förundras ofta över hur fantastiskt bra vi har det. Med alla våra år på nacken har vi nu landat och, även om vi grejar och står i, har vi befriats från strävandet efter det materiella och det är riktigt skönt. Numera njuter vi helhjärtat av små nära ting. Just nu är Stora O glad för att det är potatis under blasten i potatislandet och att vi ännu inte har drabbats av mjöldagg och själv är jag stolt som en tupp över min grönsaksodling, som nästan är helt fri från ogräs. Idag skall jag skörda mangold. Har hört att om man klipper av den kan man skörda en gång till i sommar.

I begreppet underbarhet ingår också att få vara frisk, att sönerna och deras familjer har det bra liksom övriga släktingar och vänner. Utan alla nära och kära hade vi inte kunna känna den tillfredsställelse som vi gör.

Passa på och njut av er egen underbarhet, för underbart är, som bekant, kort, alldeles för kort.



BRA JOBBAT!

Bild från Partille Cups startsida


STORT GRATTIS till Torslanda Handbollsklubbs lag P14 och F12 som tog sig ända till A-slutspel i Partille Cup.