Mormors ladugård, t h om kullen i förgrunden
Klicka på bilden för större bild.
När jag var liten fanns denna gamla grå ladugård med halmtak på min mormors gård i Västergötland och därifrån har jag många minnen.
För mig var ladugården enormt stor. Utanför, mellan dörren till fähuset och dörren till stallet, fanns en liten sandhög, där jag byggde hus och inhägnader av "spåner" (tunna träskivor som användes till hustak). För det mesta byggde jag ladugårdar utan tak, så att man kunde se vad som fanns där inne. Och där fanns kor och grisar som tillverkades av kottar, avlånga kottar blev kor och runda, mindre blev grisar, efter det att de försetts med tändsticksben. Mina låtsashagar fick ett lager med gräs i botten och där släpptes kor och grisar ut på bete emellanåt.
På sommaren var gårdens kor på sommarbete en bit hemifrån. Där fanns en sommarladugård, också den grå, d v s omålad. Jag tyckte att sommarladugården var stor också men genom mina nu vuxna ögon liknar den mest ett grått litet skjul. Där togs korna in på kvällen för mjölkning. Jag tror att korna sökte sig dit av sig själva. De kände väl att det var mjölkningsdags. Min lillebror H och jag lekte och hittade på hyss utanför medan mormor mjölkade. En gång satte vi igång att sprätta koskit på varandra. Den dumheten får jag ta på mig skulden för, för jag var äldst. Stackars mormor som fick hyfsa till oss efteråt.
Tillbaka till den stora ladugården med halmtak. Jag var och hälsade på mormor på vintern också och då var det kolmörkt på väg mellan boningshuset och ladugården när det var dags att mjölka på kvällen. Troligtvis var det lika mörkt när det skulle mjölkas på morgonen men då sov jag nog, för jag har inga minnen från morgonmjölkning. Som tur var hade mormor en lykta som lyste upp så att vi såg var vi satte fötterna på väg till ladugården. Väl inne hos korna var det varmt och skönt. Ljuden som hördes kom från kossornas idisslande, ett och annat svischande från en kosvans och strilandet från mjölken från spene till spann. Fullständigt rofyllt för gammal, ung och djur. Medan jag väntade på att mormor skulle bli färdig satt jag och mumsade på rovor (en skiva), som korna fick som tilläggsfoder. Rovor tyckte både korna och jag om. Katten väntade på att få en skvätt av den spenvarma mjölken.
I stallet i mormors gamla ladugård fanns också hästen Munter. Han var en brunsvart, stor och bastant arbetshäst (ardenner, tror jag). Munter var snäll men en gång när mormor kom in i stallet med ett fång hö för att mata honom med var han ivrig och nafsade efter höet. Han bet då mormor i kinden, så illa att såret behövdes sys med många stygn, som efterlämnade ett stort ärr diagonalt över ena kinden.
Ett annat äventyr med hästen Munter, som jag har hört berättas, är när min morbror Gösta lät min Lillebror H (av morbror Gösta kallad Hisings-Hoas) rida till gården från sommarladan. H var inte så gammal men hästen hittade hem och väl där var Munter så ivrig att komma in i stallet att han inte stannade för att släppa av H, som slog huvudet i karmen till den öppna stalldörren och trillade av hästryggen. Så kan det gå för en liten gosse till häst.
I ladugården, åt vägen till, fanns logen med hörännen på båda sidor. Där kördes höet in och där tröskades också. I andra ändan av ladugården fanns en tillbyggnad längs hela gaveln och där var utedasset beläget. Kanske på grund av att väggarna inte var så täta var där luftigt och, faktiskt, doftade där mest av hö. Bänken hade tre lock (och under locken hål), två stora och ett litet för barn. Dit gick vi ofta tillsammans, mormor och jag, och satt och pratade om ditt och datt. Anledningen till att man kunde sitta flera på dasset samtidigt var att förr, när trångboddheten var stor i stugorna, behövdes en plats dit man kunde dra sig undan för att få prata ostört en stund. Själva ordet dass kommer från tyskans Das Haus.
Det var roligt att vara med mormor Anna. Hon hade nära till skratt trots att hon hade så mycket att stå i. Det är ganska troligt att jag återkommer med fler berättelser från mina minnen av henne.
Den gamla ladugården revs 1962.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar