söndag 31 juli 2011

ORMJAKTEN

Igår kväll när våra yngsta barnbarn och en kompis till dem hade kommit hem efter att ha tagit ett sista dopp i havet denna varma dag, kom de inspringande i huset och ropade att det fanns en huggorm i garaget.

Stora O och jag gick dit och i garaget stod pappan till kompisen (som just hade kommit för att hämta hem sin dotter) "beväpnad" med två paddelåror. Han påstod att han aldrig tidigare hade sett en så stor huggorm som den som just hade ålat sig in bakom ett bordtennisbord som stod lutat mot väggen i garaget. När vi hade kikat bakom pingisbordet (ping-pong är ute enligt Stora O) och på andra tänkbara ställen i dess närhet, beslutade vi oss för att stänga garageporten och fundera på vilka åtgärder som skulle vidtagas. L och D, föräldrar till barnbarnen, som var på bröllop, varnades via sms för att gå in i garaget när de kom hem senare på natten.

Efter frukost idag var det dags att ta itu med gårdagens avbrutna ormjakt. Garageporten öppnades på nytt. Ingen orm syntes till men i garaget fanns många ställen som ormen kunde gömma sig på. Som första åtgärd togs alla cyklar ut. Därefter flyttades flera andra prylar, varpå bankandet började. Med ett krattskaft bankades det på allt som stod längs väggarna under det att alternativa tillvägagångssätt högljutt diskuterades. Någon var av åsikten att vi skulle ge oss därifrån, så att ormen fick lugn och ro, för det var inte troligt att den skulle komma fram när vi väsnades så. Samtidigt diskuterades om porten skulle lämnas öppen i så fall, så att ormen skulle kunna ta sig ut. Problemet var bara att man då inte kunde veta om den var kvar eller ej. Stora O kläckte den lysande idén att vi skulle placera en sträng med mjöl längs hela garageöppningen och lämna porten nästan stängd, d v s med en springa på ungefär en decimeter öppen nertill. Man skulle i mjölet se spår efter ormen ifall den ålade sig ut. Ny synpunkt! Mjölet skulle kunna blåsa bort. Strösocker, som är tyngre, blev den nya lösningen.

När strösockret hade placerats ut, liksom en köttbit som fick ersätta en mus, åkte Stora O och jag hem och juniorfamiljen gick och badade. Vid det här laget var det gassande hett, perfekt ormväder.

På nätet stod att läsa att om man lyckades fånga en huggorm skulle den läggas i en spann och släppas flera kilometer från fångstplatsen. Huggormar är fridlysta och får endast i vissa fall dödas. Normalt antastar de inte människor - bara om man råkar komma väldigt nära eller trampa på dem.

I detta nu, söndag kväll alltså, vet vi ännu inte hur det hela har avlöpt, så det får bli en uppföljning senare.

Ormfälla
Foto: Ulla Olofsson


PS  En god vän till oss skall försöka få tag i en ormexpert och höra ifall han har några goda råd att ge oss i detta delikata ärende.

PPS Det är inte alldeles säkert att det är en huggorm!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar