onsdag 31 december 2014

NYÅRSÖNSKAN



Vår förhoppning är att 2015 skall bli ett riktigt bra år för oss alla.

GOTT NYTT ÅR!

söndag 28 december 2014

MAN TAGER VAD MAN HAVER


Så här i mellandagarna är det läge att äta upp resterna i kylskåpet, och idag kom till slut grönkålen till användning i den här pajen, som blev fantastiskt god. På receptet står att denna "grönkålspaj med sprött pajskal och krispighet från flagad mandel passar lika bra på julbordet som till vinterlunch med en matig sallad." Vinterlunch fick det bli, och visst smakade pajen gott efter en promenad i det vackra snölandskapet.

Om du vill testa kommer här recept för 8 portioner: 

Pajdeg
125 g smör, kylskåpskallt
3 dl vetemjöl
2 msk kallt vatten

Fyllning
500 g grönkål
1/2 dl mandelspån
2 dl grönmögelost/starkost
3 ägg
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Gör så här:
Hacka ihop smör och mjöl för hand eller i matberedare. Tillsätt kallt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Låt vila i kyl minst 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader. Nagga pajskalet och förgrädda i mitten av ugnen ca 10 minuter. Repa och tvätta grönkålen, koka den mjuk i saltat vatten, ca fem minuter. Pressa vätskan ur kålen och hacka den. Lägg grönkål mandel och ost i pajskalet. Vispa ihop mjölk, ägg, salt och peppar. Häll smeten över kålen. Grädda i mitten av ugnen ca 25 minuter.

Jag, som har svårt att följa recept till punkt och pricka, kryddade också med lite riven muskotnöt.

Jättegott, jag lovar! 

lördag 27 december 2014

NAMNSDAG IDAG


Med den här bilden från gårdagens promenad i ett snöigt Eriksberg gratulerar vi Johan, som har namnsdag idag. I natt har här fallit mer snö och snötäcket är nu ungefär 10 cm djupt. Tyvärr lyser solen med sin frånvaro idag.

GRATTIS JOHAN!

fredag 26 december 2014

JULROS


Dagens ros till vår sonhustru går,
när hon på Annandagen fyller år.

Liselotte gratuleras hjärtligt på födelsedagen
av Ulla och Olle

torsdag 25 december 2014

JULDAGEN


Efter att ha tillbringat julaftonen och juldagen i Göteborg tillsammans med våra söner och deras familjer, kom vi hem i kväll till ett vintrigt Eriksberg, 12 grader kallt och ca 5 cm djup snö. Nu har vintern kommit till slut, får se hur länge den håller i sig. Som tur är har vi det varmt och gott inomhus.

I Göteborg lyste solen hela juldagen, utan en enda snöflinga i sikte. Vi tackar söner, svärdöttrar och barnbarn för en fantastiskt lugn och avkopplande julhelg, för trevlig samvaro med mycket god mat och roliga sällskapsspel. När vi åkte hem "stod magarna i fyra hörn", men att vi stoppat i oss så mycket av alla läckerheterna kan vi inte skylla någon annan än oss själva för. Än en gång, stort tack för allt och för de fina julklapparna, inte att förglömma. Jag säger som Tommy Nilsson sjunger: "I år är julen min", för det var länge sedan jag hade så lite att bestyra inför julhelgen.

onsdag 24 december 2014

NU KOMMER TOMTEN


Med den här bilden från 1944 önskar Stora O och jag er alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR.

Fotografiet är taget i Göteborg och så här såg jultomtarna, som gick omkring och sålde jättestora smällkarameller i början av 40-talet, ut. Dem minns jag tydligt. 

Pälsmössor av kaninskinn var på modet och de var säkert varma och goa. Mamma hade sytt både kappan och mössan. Killen på bilden hade mössa av annan modell och här passar det gamla Tjörnuttrycket, med reservation för felstavning, in: "De e mânge mâksler på e skinnhätta." (Ungefär lika med "Det finns många olika slags skinnmössor.") Jag vill gärna tolka det som att den lille gossen tittar mer på min kaninmössa än på tomten och smällkaramellerna.

På baksidan av kortet har mamma skrivit: "Var rädd om kortet".

Nu är det jul igen, så än en gång trevlig helg!

tisdag 23 december 2014

JULKORT






Enligt Posten minskar julkortssändningarna med ungefär fem procent varje år. Vissa övergår till att skicka julhälsningarna digitalt men det är fortfarande många som av tradition håller fast vid att julkort skall skickas med posten. Vi gör både och, de allra flesta per post.

För många år sedan fick vi uppsträckning av en vän, som vi inte hade kontkt med särskilt ofta, för att vi inte skrev något mer än julhälsning och våra namn på julkortet. Det tänker jag på varje gång det närmar sig jul och vi försöker att skriva några extra rader. Någon gång har det hänt att vi har skickat ett julbrev till samtliga, i vilket vi i stora drag berättat om vad som hänt under året, som är vanligt att man gör t ex i USA.

Ja, sätten är många och det är roligt att ha kontakt, om så än bara vid jultid, som det är med vissa. Åtminstone vet man genom julhälsningen att avsändarna lever och bor kvar på samma adress. (I alla fall på samma ort, som man kan läsa sig till av poststämpeln.) Men, visst är det roligt med en extra hälsning, som t ex den här som vi fick förra veckan:

"Frid och fröjd!

Så här i slutet av året, när man kan summera årets händelser, så visar det sig att 2014 blev ett väldigt gott år för oss. Lite sus och dus, lite slit och möda, lite här och där och lite si och så! Vi önskar av hela vårt hjärta att ni också haft det härligt. Vi känner en väldig tacksamhet över att få vara friska och att få ha varandra."

Plus en liten post-it-lapp med ett personligt meddelande.

Det tycker jag är riktigt trevligt och föredömligt. Skall försöka göra en uppryckning nästa år och skriva lite om året som gått. Därmed inte sagt att vi inte uppskattar alla julhälsningar, för det gör vi verkligen.



(Jag har fått avsändarnas tillstånd att citera ovanstående julhälsning.)




måndag 22 december 2014

BLOGGEN FIRAR


En riktigt fin anledning till att fira har vi här på Lilla Solberga idag, för just för en liten stund sedan visade den automatiska räknaren på 100 000 sidvisningar efter bloggens start 2011.

Tack alla som "hälsat på" under de år jag bloggat. Jag är överväldigad och glad att ni har hittat hit. Välkomna åter.





VINTERSOLSTÅND


Förtrösta inte, från och med idag blir dagarna längre och längre och därmed ljusare och ljusare. Det dröjer ett tag innan vi märker någon skillnad. Till dess kan du tända ett ljus och lyssna på den här musiken.

söndag 21 december 2014

FJÄRDE ADVENT


När fjärde ljuset brinner
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.

onsdag 17 december 2014

VADÅ JULSTRESS?


Aldrig någonsin tidigare har jag upplevt ett liknande lugnt tillstånd så här strax före jul, men det beror på att mycket av arbetet i år ligger på den yngre generationen. Idag,
t ex, har jag inte gjort många knop. Förmiddagspromenaden blev ganska kort, för det var halt på vägen och förutom de vanliga sysslorna som bäddning och matlagning har jag bara skrivit några julbrev till vänner utomlands. Stora bunten med julkort inom Sverige skickades igår. Det borde ha varit tvärtom faktiskt.

Nu ser jag att klockan är över 12 på natten och att det alltså redan är onsdag medan det jag beskriver avser tisdag, men det har ju ingen större betydelse, egentligen. Vad jag ville få fram är något jag hörde på TV ikväll (igår kväll) och som jag tyckte passade in just idag (igår), nämligen:

Vad julen egentligen handlar om
är att göra så lite som möjligt så
 länge som möjligt.                      
        
Sillburken på bilden ställde jag fram för att visa att jag gjorde lite nytta i måndags kväll, då jag gjorde sillinläggningen, men nu säger jag godnatt, för det blir så rörigt med igår/idag.           

lördag 13 december 2014

FÖDELSEDAGSHYLLNING


Med dessa tulpaner E vi vill hylla,
när hon idag 85 år skall fylla!

STORT GRATTIS PÅ HÖGTIDSDAGEN

Ulla och Olle


LUCIA

Luciafirande i Eriksbergs nya kyrka 2013

I morse var det riktigt stämningsfullt här på "torpet" när vi via TV fick ta del av traditionellt lucia-/julfirande i Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Programledare var Sonja Aldén, som liksom Helena Paparizou och Anders Ekborg framförde solosånger. För stämsången stod Oscar Fredriks Sinfonietta, Ceciliakören och kyrkans kammarkör. Kyrkan är enastående vacker och stämningsfullt var det verkligen, som sagt.

Namnsdag har idag Lucia, som betyder ljus, och hon kommer med ljus till oss i decembermörkret och markerar, liksom advent, inledningen på julfirandet.

Oscar Fredriks kyrka

Den kände 1800-talsarkitekten, Helgo Zettervall, har ritat både Eriksbergs nya kyrka och Oscar Fredriks kyrka i Göteborg och, även om den senare är överlägset storslagen med sina många valv, ser man tydligt vissa likheter med vår kyrka. Båda kyrkorna är uppförda i nygotisk stil.

onsdag 10 december 2014

KORVSTOPPNING


Första snön föll idag och bidrog till perfekt stämning för korvstoppningen som Stora O och jag ägnade oss åt i morse. Korv har vi gjort nästan alla år sedan vi gifte oss, ofta tillsammans med goda vänner och barnen när de var små. Det blir många korvar, och de år vi hoppat över korvstoppningen har det inte känts riktigt bra, trots att "köpekorven" är jättegod.

Min äkta hälft står för själva stoppningen och jag sköter fjälstren, knyter och klipper av korvarna. Vi tycker båda att det är roligt, annars hade vi inte hållit på. Enligt Stora O är han nöjd, bara apparaterna fungerar, men jag ser allt att han är belåten när han tittar på resultatet och stolt rapporterar att det blev 25 korvar i år.

Redan klockan tio var vi klara, fast då var smeten tillblandad redan i går. Det är riktigt skönt att veta vad som finns i korvarna - Gäsenekött, närproducerat på gårdarna i trakten.

Til lunch idag skall vi äta trötabiffar. (Trötabiffar = biffar man lagar till av smet som blir över när fjälstren tryter.)  Med potatis och lingon till blir det smaskens!

tisdag 9 december 2014

ANNADAGEN


Idag har Anna namnsdag och då gratulerar vi först och främst vår Anna men också alla andra Annor och bjuder på pepparka.

Annadagen innebär en hel del förpliktelser om man skall rätta sig efter ett gammalt ordspråk som lyder: "Anna med sin tomma kanna, dansar fjorton dagar före jul". Det påminner oss om att det är dags att sätta igång om man vill servera ett riktigt julbord till julfirandet. Enligt traditionen förknippas Annadagen med avsmakning av året julöl eller påbörjandet av bryggning av detsamma, åsikterna går isär. Likaså är det hög tid att lägga lutfisken i blöt och att börja baka vörtbröd och pepparkakor. Har man gris är detta dagen då den skall slaktas, julbyket tas itu med och julljusen stöpas.

Som tur är har sederna förändrats så att vi med gott samvete kan slopa dessa krav och ägna oss åt det som vi tycker är mest angeläget. Stressigt brukar det vara ändå för de flesta att bli klara till jul.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN ANNA - KÄNN INGEN PRESS!



måndag 8 december 2014

ANDRA ADVENT


Igår firade vi andra advent tillsammans med våra grannar och före detta grannar, tillika vänner. Den mångåriga traditionen att träffas den första söndagen i advent bröt vi i år men det visade sig gå precis lika bra.


De flesta av oss har kommit upp i åren men C, som strålar ikapp med adventstjärnan, är i särklass den yngsta av oss.

Glögg, mandel, russin och pepparkakor som sig bör.


Som alltid när vi träffas hade vi det trevligt igår. Nu känns det faktiskt som att julen är i annalkande trots det ovanligt milda och regniga vädret.Tack alla för att ni kom och välkomna tillbaka och fira advent hos och med oss nästa år igen.

Den här veckan skall vi ägna oss åt att göra julkorv och kalvsylta. Kanske blir det lite bakning också.

Fullmåne i Eriksberg den 8 december.



onsdag 3 december 2014

HELSINGFORSRESAN

Hotell Haven,Helsingfors

Tidigt i torsdags morse påbörjade vi vår resa till Helsingfors. Först körde vi bil till Ulricehamn, varifrån vi fortsatte med Tallink Silja Lines anslutningsbuss till färjeterminalen i Stockholm, dit vi anlände en halvtimma före färjans avgång kl 17.00. När vi klev ombord möttes vi av välkomnande levande musik och vips var vi inne i något som mest liknade en gågata. På båda sidor om "gatan" fanns restauranger, affärer, barer m m och det var uppenbart att färjan var konstruerad och designad för att passagerarna skall shoppa loss, äta, dricka, spela diverse spel och se på och lyssna till olika uppträdanden. Särskilda lekutrymmen för barn fanns också och vissa affärers utbud var riktat direkt till dem. Bland annat varor med Muminmotiv, som är aktuella just nu i samband med firandet av Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år.

Vår hytt låg på åttonde våningen (eller däck 8 som det kanske heter på ett fartyg) och jag är glad att vi hade valt en hytt med fönster, eftersom jag annars skulle ha känt mig instängd. När vi hade vilat oss en stund gick vi till pianobaren, där en ung engelsktalande kvinna spelade piano helt enastående bra och dessutom nästan uteslutande "våra" låtar. Repertoaren kanske berodde på att vi satt närmast henne och att det förmodligen framgick tydligt att vi uppskattade hennes musik, medan de vid andra bord mest pratade och skrattade. Det är inte så ofta vi befinner oss i en bar och jag blev (trots att frågan borde ha varit väntad) lite ställd när jag blev tillfrågad vad jag önskade att dricka men helt plötsligt drog jag mig till minnes en drink med det passande namnet "Old Fashioned", som jag inte hade druckit på över 50 år. Bartendern blandade till drinken bestående av lite whiskey, sodavatten och några stänk angostura bitter och serverade den på ett fat dekorerat med klyftor av vardera apelsin, citron och lime. I min minnesbild saknades dock en rand av strösocker på glasets kant, vilket jag försynt påpekade. Bartendern höll inte med mig men var ändå hygglig och gick för att kontrollera i drinkmanualen. När han kom tillbaka nickade han och fixade till en ny, med sockerrand. Även om det förorsakade en del extrajobb, var det lite coolt att en oldfashioned lady kunde lära barexperten hur en Old Fashioned drink skulle se ut. (Jag läste när jag kom hem att denna drink antagligen tillhör de äldsta drinkarna som serveras än idag. Det antas att drinken uppfanns någon gång i Kentucky i USA under 1800-talets första hälft och att presidenten vid den tiden, Theodore Roosevelt, hade varit starkt förtjust i den.) Detta blev en lång utsvävning om en drink men störst behållning av kvällen var helt klart pianomusiken.



Direkt vid framkomsten till Helsingfors på fredag förmiddag åkte vi på en 1,5 timma lång guidad busstur i staden och fick där en god introduktion av Helsingfors, beskåda alla sevärdheter och lära oss om de olika byggnaderna och deras arkitektur. Bussen stannade vid Sibeliusmonumentet bestående av två delar, en stor skulptur som påminde om orgelpipor som symboliserade Sibelius musik och intill den en mindre skulptur av Sibelius huvud. Vi fick då tillfälle att gå ut och närmare beskåda monumentet och fotografera. Passagerarna på sightseeingturen var förståeligt nog alla turister, de flesta japaner med kamerorna i högsta hugg. När rundturen var slut, checkade vi in på vårt hotell.

Sebeliusmonumentet av Eila Hiltunen,1967

Därefter bar det iväg till konstmuséet Ateneum. Där visades en stor utställning som belyser Jean Sibelius starka band till bildkonsten och bland annat presenterades kända konstnärers porträttmålningar av Sibelius. Det var intressant att se deras olika tolkningar av Finlands store kompositör, både som en ung man och som en äldre herre. Många av porträtten är målade av Sibelius vänner. Det mest kända porträttet, En saga av Aksel Gallen-Kallela, kan du se en detalj av på programbladet här nedan.

En saga av Aksel Gallen-Kallela 1894
(De mörka rundlarna på kinden är de märken vi fick som bevis på att vi hade betalat inträde.)

Av de som har inspirerats av Sibelius återfinns bland andra bildkonstnärerna Eero Järnefelt (svåger), Pekka Halonen, Oscar Parviainen och skulptören Wäinö Aaltonen. Men utställningen bestod inte enbart av porträtt, utan också av naturskildringar. Främst skogen är av stor betydelse för konstnärerna i Finland och utgör den finländska konstens kännetecken. Pekka Halonens 50-årsgåva till Sibelius, Vinterskog från 1915, är ett exempel på det. (Jean Sibelius komponerade musikstycken tillägnade olika träslag.) På Ateneum fanns ett "läsrum", där man kunde sitta och läsa böcker och tidskrifter med anknytning till Sibelius samtidigt som man i hörlurar lyssnade till hans musik, en underbar kombination. Där satt vi en bra stund och njöt medan vi samtidigt vilade våra trötta ben.

Tillbaka på hotellet pustade vi ut en stund innan vi gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag och fira vår 50-åriga bröllopsdag på en restaurang som vi hade blivit rekommenderade. Restaurangen var inrymd i en före detta saluhall i jugendstil. Att stället var mycket populärt förstod vi, för de som inte hade bokat bord i förväg fick köa för att komma in. Maten var jättegod och vi smorde verkligen kråset utan en tanke på kalorier, och när vi senare på kvällen gick tillbaka till hotellet snöade det.

Nu har vi redan kommit till vår andra och sista dag i Helsingfors och efter en gudomligt god frukost och utcheckning hängde vi på låset till Designmuséet som öppnade kl 11. På entréplanet visades den permanenta utställningen med föremål av finsk design, både äldre och yngre. Eftersom vi har några år på nacken, kände vi igen många av dem. Bland designerna hittade vi bland andra Alvar Aalto, Maija Isola, Erik Bruun, Kaj Frank, Olof Bäckström och Eero Aarnio. En trappa upp fanns en utställning med verk av ett 20-tal keramiker och när vi kom dit upp möttes vi av en grupp gossebarn i keramik, som jag hann föreviga innan kameran signalerade att batteriet var urladdat.

Keramikgossar gjutna i form.

Här på övervåningen bland keramikernas konstverk fick både Stora O och jag flera härliga upplevelsekickar. Särskilt uppskattade vi tre lampor med glödlampor i varierande utformning, som kastade magiskt sken på keramikfat placerade på ett bord därunder, häftiga kombinationer av fat och såskannor, som bland annat bildade formen av människofigurer, fantastiska väggdekorationer i keramik m m. Mycket sevärt.

Nu hade vi egentligen tänkt att besöka en julmarknad som vi hade läst skulle börja den 24 november, men som visade sig öppna först i början av december. Istället gick vi och tittade i några affärer, bland andra Iittala- och Marimekkobutikerna på Esplanaden. I affärerna verkade julhandeln redan ha kommit igång, för trängseln var stor. På vår agenda stod också ett besök på Fazers anrika café, så dit ställde vi kosan och såg fram mot att i lugn och ro få avnjuta en kopp kaffe tillsammans med något härligt bakverk. Väl där var det en lång kö, som visade sig vara kö för att få ett bord att sitta vid. Där var med andra ord smockfullt och, efter att ha sett oss omkring, gick vi vidare till ett annat café. Nu har vi i alla fall sett hur Fazers Café ser ut. Mycket elegant och smakfullt, stilen påminde lite om Bräutigams i Göteborg förr, fast större.

Innan vi hämtade våra väskor på hotellet, för att ta oss till färjan vid Olympiaterminalen, hann vi med att besöka en torgmarknad och en gammal saluhall vid hamnen. Det är alltid roligt att se vad de har för utbud. Saluhallen med flera små ställen där det serverades bland annat soppa, var välbeslökt. Där var mysigt.

Innan jag avslutar denna reserapport vill jag nämna att vi fann finländarna vara mycket vänliga och hjälpsamma. Om man verkade det minsta osäker på vart man skulle ta vägen var det någon som kom fram för att hjälpa oss till rätta och bilisterna stannade alltid och släppte fram oss vid övergångsställena. Däremot hade jag trott att fler av dem talade svenska men, om jag inte missminner mig, var det endast cirka 6 procent av befolkningen som gjorde det.

Till sist vill jag slå ett slag för det förträffliga hotell vi bodde på och rekommenderar er att ta in på Hotell Haven om ni skall till Helsingfors. Det tänker vi göra, ifall det blir någon mer resa dit för vår del, vilket inte är otänkbart, för vi är verkligen nöjda med vår utflykt. Och färden över Östersjön skedde i lugnt väder i båda riktningarna. Tur var väl det, för annars hade det nog gungat rejält, särskilt på hemvägen då vi hade en hytt på däck 11.




tisdag 2 december 2014

JULKRANSAR


Igår var sista gången deltagarna i studiecirkeln för daglediga träffades före juluppehållet. Som vanligt höll vi till i Prästgården och idag gjorde vi var sin julkrans att pryda våra dörrar med. Resultatet ser ni på bilden. Efter denna "pysselstund" fikade vi och önskade varandra en god jul innan vi städade upp efter oss.

Syftet med vår studiecirkel är att kombinera städning av Prästgården med social verksamhet. Vad vi skall syssla med på våra månatliga träffar bestämmer vi gemensamt. Den här terminen har vi bland annat lärt oss om nya trafikregler och trafikmärken, hur man skall agera i samband med viltolyckor, diskuterat både det ena och det andra, läst poesi och prosa, haft filmförevisning med inbjudna f d Eriksbergsbor och gjort utflyker, bl a till Crea Diem i Od, varifrån vi återbördade gamla böcker som ursprungligen tillhört bibliotek i Eriksberg men som i många år har befunnit sig på skolmuseet i Herrljunga, som nu har lagts ned efter försäljning. Dessutom har vi flera gånger underhållits av en av deltagarna i vår cirkel, som spelat gitarr och sjungit visor för oss. Flera av visorna har hon själv skrivit både text och musik till.

Arbetsfördelningen vid våra träffar brukar vara att de som av olika anledningar inte kan städa istället fixar fika, så att "städerskorna" får sätta sig till dukat bord när huset är rent och fint, och, när vi kommit så långt, ägnar vi oss åt övriga aktiviteter. I all sin anspråkslöshet tycker jag att studiecirkeln väl fyller sina syften - Prästgården får sin skötsel och vi som är med i cirkeln får möjlighet att träffas under trevliga former.  

fredag 28 november 2014

GULDBRÖLLOP




Det strävsamma gamla paret för ca 10 år sedan.

Idag har Stora O och jag varit gifta i FEMTIO år. Det är nästan ofattbart att så många år har förflutit sedan vi knöt banden. Vädret på vår bröllopsdag var lika grått och regnigt som det har varit större delen av november i år, men det lär ju bringa lycka när det regnar på brudparen sägs det. Och lyckliga har vi varit mest hela tiden, fast den första himlastormande kärleken nu har övergått till att vara mer stillsam och begrundande.

Till läggningen är vi diametralt olika. Stora O lugn och eftertänksam och jag mer spontan och utåtriktad, ofta tanklös. Dessa motsättningar har för det mesta varit positiva, för vi har kompletterat varandra. Jag har ofta stått för idéerna medan Stora O, som är uthållig, har sett till att de blivit genomförda.

Vi har haft - och har - ett bra liv. Allra gladast är vi över våra fina söner, svärdöttrar och de tre barnbarnen som vi älskar över allt annat. Omkring oss har vi dessutom haft förmånen att ha haft föräldrar som stöttat oss och velat oss väl, syskon och deras familjer, övriga släktingar samt en massa goda vänner.

Det är mycket som poppar upp i huvudet när jag tänker tillbaka på den här dagen, men det är mycket som har försvunnit ur minnet också. Efter att ha varit och friserat och klätt mig på en salong på Park Aveny i Göteborg hämtade Stora O mig i sin nya Amazon. Han hade då varit och hämtat brudbuketten, som bland annat bestod av vallmoblommor. Vi vigdes i Lundby gamla kyrka av min konfirmationspräst och festen hölls därefter på Margaretaskolan vid Heden. Det jag tydligast minns därifrån är slutklämmen på min pappas tal - "Så lätt är det, och så svårt" och att det simmade en svan (bakverk) i soppan.

Den här dagen i november 1964 skulle jag kunna skriva mycket mer om men det får bli en annan gång. Jag skall bara avrunda med att vi med åren har blivit mer och mer lika varandra och att jag nu har lugnat ner mig något.

Innan vi gifte oss längtade vi efter att få vakna upp tillsammans på morgnarna. Även om uppvaknandena inte längre har nyhetens behag, kvarstår samma önskan, dock numera förknippad med ett visst vemod.

Jovisst ja, vi sjöng ofta och mycket. En av våra favoritsånger kan ni lyssna till här.

Lundby gamla kyrka


tisdag 25 november 2014

EFTERLÄNGTAD OCH VÄLKOMMEN


Nu har han kommit, nu är han här
och Margit äntligen en farmor är!


STORT GRATTIS till de nyblivna föräldrarna 
och till farmor. (Det gäller morföräldrarna också, förstås.)

Den lille gossen hälsar vi välkommen till världen!

lördag 22 november 2014

SOLSKEN HELA DA´N



I morse vaknade vi upp och fick till vår glädje se solen, som har lyst med sin frånvaro så länge.

Cecilia, som har namnsdag idag, gratulerar vi med den här bilden på soluppgången.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN
och
STOR KRAM FRÅN ERIKSBERG!





torsdag 20 november 2014

HEJ ALLA BARN, STORA SOM SMÅ!


Idag, den 20 november, är det Barnens Dag, då ni alla uppmärksammas genom att den Internationella barndagen firas.

I Sverige anordnades Barnens Dag första gången den 13 maj 1905 i Stockholm. Den svenska välgörenhetsorganisationen Barnens Dag grundades 1967 och tog upp en satsning från 1884 på barnkolonier, för att fattiga barn skulle få möjlighet att komma ut på landsbygden i Roslagen på sommaren. Denna verksamhet utvecklades därefter och andra föreningar bildades, som också arrangerade festligheter och aktiviteter för att få pengar till sommarkolonier på andra platser i Sverige.

Jag ser att datum för firandet varierar, och, efter att ha googlat, verkar det som att man firar er dag precis när som helst. Om syftet är det ursprungliga, att samla in pengar till sommarkolonier, vet jag inte men oavsett vilket är ni alla väl värda en fest.

Från min egen barndom har jag nästan inga minnen alls av dagen ifråga, bara diffusa bilder av pappersflaggor. Att dagen fanns kände jag till men i min familj gjorde vi aldrig något speciellt den dagen. Kanske i skolan, men det låter jag vara osagt. Det är inte bara jag som har vaga minnen från barndomens Barnens Dagar. Stora O kunde inte bidraga med något och av goda vänner och släktingar fick jag reda på att någon med skolklassen hade tågat från Götaplatsen i Göteborg (glatt?) viftande med svenska flaggan. Någon annan påminde sig att små stånd sattes upp, varifrån försäljning till förmån för barn vars familj inte hade så gott ställt skedde. Min svägerska från en kranskommun till Göteborg kom också ihåg att skolbarnen marscherade och viftade med pappersflaggor på träpinnar. Hon tyckte att det var viktigt att understryka att pinnarna var av trä, för plast fanns inte på den tiden. Det var också troligt att de marscherade till musik av något slag. 

Barnens dagsfirande i Göteborg 1946.

Att jag och mina jämngamla vänner har så svaga minnen från Barnens Dag beror nog på att dagen inte utmärkte sig speciellt för oss. MEN, om jag som femåring hade varit med på Avenyn i Göteborg, där jag då bodde, hade jag nog aldrig glömt kamelerna, dromedarerna och elefanterna, som jag bara hade sett i böcker tidigare och kanske på cirkus.

(Fotografierna har jag hämtat från Google)

måndag 17 november 2014

UPPSKATTAT BESÖK

J och Stora O

Vi har haft kärt besök i helgen som gått, då vårt äldsta barnbarn, J, gladde oss med sin närvaro. Det är en gudagåva att i lugn och ro hinna med att gå igenom vad som har hänt sedan vi talades vid senast och resonera om både det ena och det andra.

På lördagsförmiddagen gjorde vi en utflykt till Crea Diem Bokcafé i Od, där vi, trots att de egentligen inte öppnade förrän kl 13, blev insläppta redan kl 11. Innan vi fikade djupdök vi i deras stora utbud av böcker m m. Sedan serverades vi kaffe och en jättegod toscakaka, imponerande hög och med äpplen i, som jag skall försöka efterapa. Under tiden vi fikade funderade vi på om musikinstrumentet som fanns i den vackra glasverandan var en spinett eller ej. Man behöver ju sällan leva i ovisshet någon längre tid numera och via J:s smartphone fick vi snabbt en utförlig beskrivning av hur en spinett fungerar. Detta till trots var vi inte övertygade men fick senare veta att det istället var en taffel och att tafflar tillverkades under andra hälften av 1800-talet. Alltid lär man sig något nytt.

Stora O med taffeln i bakgrunden.


Åter i Eriksberg spelade vi TP efter middagen. Vi "flickor" hade till en början övertaget men Stora O kom sig på slutet - och vann, vilket förmodligen var tur. Nu gör jag ett tankeskutt - Det var säkert ovant för en storstadsbo som J med mörkret och den totala tystnaden här på landet, men förhoppningsvis skönt också som omväxling till Malmös ljus och brus.

På söndagsförmiddagen hann vi med en promenad innan A och M kom och hämtade J, som skulle praktisera på Kammarrätten i Göteborg den här veckan. Det var skönt att få frisk luft i näsan och röra lite på sig. Jag, som har börjat få känning av artros i ett knä, gladdes åt att jag inte kände av eländet när vi var ute och gick, fast det skulle jag inte ha gjort, för på kvällen satte värken in rejält och har hållit på sedan dess. Men glädjen över att ha haft besök av våra söner med familjer två helger i rad väger förstås upp det hela med råge. Så, nu får det vara slutgnällt för den här gången!






söndag 16 november 2014

VIVEKA/VIVECA


Dagens namnsdagsbarn heter Viveka. Namnet kommer från tyskans Vibeke, som i sin tur härstammar från ordet wib = kvinna och har använts här i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Vanligast är det bland de som är födda under 1940-1960-talen.

Den Viveka som vi främst tänker på idag stavar sitt namn med c.

Så, till vår Viveca skickar vi ett glatt hurra.
Hoppas du i nya bostaden får det riktigt bra!

STOR KRAM från Eriksberg

torsdag 13 november 2014

HISTORISK DAG


Den här veckan har Telias gamla kopparnät bytts ut mot ett fiberdito för medlem-marna i Eriksbergs Fiberförening och det finns de som påstår att detta är lika revolutionerande som det var när elektriciteten kom till byn. Om det stämmer får dock framtiden utvisa.

Hos oss skedde installationen idag och för Stora O var det rena julaftonen. Han har verkligen väntat på detta ögonblick och varit speciellt spänd på om TV:n skulle fungera trådlöst, så att vi skulle slippa dra ledningar genom huset. Sändare och mottagare (jag tror att de kallas så) var inköpta i god tid och, tänk, TV-apparaterna fungerade utan strul på båda våningarna. 

Det som jag mest har sett fram mot har varit just det trådlösa, som jag har trott är detsamma som sladdlösa - men sladdar behövdes minsann, se bara på bilden. Lite prydligare skall det nog gå att få till det. Helst skulle jag vilja bygga in "apparaterna" i ett skåp, så att vi slipper se både dem och sladdarna men det har jag inte propsat på ännu. Man får välja tillfällena!

Så här ser det ut när det är mörkt. Mysljus?



Slutligen vill vi tacka styrelsen i Fiberföreningen för allt arbete de har lagt ned för att få fibernätet till stånd. STORT TACK!





lördag 8 november 2014

GARDERA MED X



Med mina begränsade fotografiska kunskaper knäppte jag något för sent på dagen kortet på dessa två hästskor som står uppställda i det lilla fönstret ovanför den gamla dörren i farstun. Eftersom jag inte var säker på hur hästskorna skulle placeras för att vara lyckobringande har jag garderat med X, d v s vänt den ena med öppningen uppåt och den andra med öppningen nedåt.

Att ha öppningen nedåt säger vissa betyder otur, eftersom lyckan då rinner ut. Själv tycker jag att man istället kan se hästskon som en port som lyckan kan stiga in i, välkomnande alltså. När öppningen däremot är uppåtvänd sägs hästskon likna en bägare som samlar upp lyckan och det verkar ju också rimligt.

Oavsett vilket, hästskor kastar en skrockfull inte bort hur som helst. Är det förresten någon som vet ur en hästsko skall placeras för att lyckan skall bestå?

tisdag 4 november 2014

FÖDELSEDAG


Jubilaren med hustru L


Stor kram till D på födelsedagen.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!


Välkomna på söndag.


Mamma och Pappa


måndag 3 november 2014

GRATTIS HUGO!


Idag gratulerar vi Hugo på namnsdagen. Hugo är ett fornnordiskt namn som kom till Sverige på 1600-talet och är en kortform av namn som börjar på "hug" i betydelsen "håg".

Hug betyder ju också kram på engelska och här kommer nu en riktigt go kram från farmor och farfar.

lördag 1 november 2014

ÅNGERFULL


Ångerfull det är vad jag är för vad som hände igår kväll, då två Halloweenfigurer knackade på dörren och ropade bus eller godis när jag öppnade. För att överhuvudtaget kunna se dem fick jag tända ytterbelysningen, för de var båda svartklädda, den ene med dödskallemask för ansiktet. Givetvis bjöd jag in dem och började förtvivlat leta efter godis, som jag visste var en bristvara i huset. Jag hade helt enkelt inte tänkt på att någon skulle ta sig hit i mörkret men lyckades till sist hitta en påse med Ahlgrens bilar och några chokladbitar som de fick med sig plus en kram var.

Inte förrän en lång tid efter att de hade gått slog det mig att påsen med godisbilarna säkert var flera år gammal. Eftersom jag inte vet vilka besökarna är kan jag inte nå dem, utan får nu bara hoppas att det är lång (jättelång) hållbarhetstid på bilarna, så att inte barnen blir sjuka. 

Nästa år måste jag komma ihåg att ladda upp med godis till Halloween, ifall några häxor, spöken eller andra "skrämskott" skulle dyka upp. Om inte, lär godiset gå åt ändå!