lördag 31 mars 2012

FEJAN

Gilla?


Jag hänger inte med i svängarna, för jag har inte kläm på hur man facebookar och inte heller riktigt varför man gör det. Twitter skall vi inte tala om. Där är jag också rudis.

Länge har jag hävdat att om man vill en person något kan man antingen skicka ett mail eller ringa. Efter vad jag har fått mig omtalat går det bra att skicka ett personligt meddelande på facebook också. Måste sätta mig in i detta ordentligt, Jag har dessutom ondgjort mig över att man skall gilla hit och gilla dit. Ibland blir det så tokigt, som t ex när någon berättar att en person har dött och att man då förväntas att gilla det. Visst tror jag mig förstå att gilla i det läget innebär att man tagit del av meddelandet men för mig blir det fel.

Jag har anslutit mig till Facebook och har några vänner också men någon fart på det här kommunikationssättet har det inte blivit för min del. Att facebook och andra sociala medier är fantastiska sätt att blixtsnabbt kunna sprida information till många framkom tydligt t ex när de nordafrikanska folken mobiliserade sig inför massdemonstrationerna för demokrati. I GP idag läste jag om ett par i Israel som nyligen har startat en nätkampanj för att förhindra ett kärnvapenkrig mellan Israel och Iran genom att använda kärleken som vapen. Facebooksidan de startade heter Israel loves Iran. De har redan fått 50 000 gillare och många, de flesta från Israel men även från Iran och andra länder, har anslutit sig till fredskampanjen. I ett sådant här sammanhang inser jag betydelsen av facebook och gilla/dela. Här hade e-mail stått sig slätt. Får mig att tänka på hippierörelsens slogan på sin tid Make love - not war och jag hoppas innerligt att det befarade kriget aldrig kommer till stånd.

Ute snöar det och jag kan bara konstatera att aprilvädret är här, en dag för tidigt.

fredag 30 mars 2012

PERIODARE



Igår, som vanligt sista torsdagen varje månad, var det dags för stickkafé i Herrljunga och jag blev så sugen på att sticka. Upplysningsvis har stickkaféet bytt lokal och håller numera till på Blå Fågeln på Storgatan.

Egentligen är det märkligt att jag just nu när våren pockar på att en massa andra saker skall göras får en sådan oemotståndlig lust att sticka, men så är det med mig. När infallen (anfallen?) kommer gäller det att smida medan järnet är varmt. Alltså begav jag mig till Blå Fågeln igår för att skaffa garn. Väl hemma igen hjälpte Stora O mig att hålla garnhärvorna medan jag nystade och när det var klart kunde jag sätta fart på stickorna.

Jag har tidigare skrivit om att jag har mängder med garn liggande och jag har tänkt att jag skall sticka upp det innan jag köper nytt men garnet jag köpte igår är speciellt, Silky/Wool, mjukt och stadigt på samma gång, så just det måste jag förstås ha omedelbart, stickperiodare som jag är. När jag ändå är inne på ämnet garnlager måste jag erkänna att det inte har blivit mycket stickat i vinter, nästan ingenting alls.

Vårarbetet har, som sagt, fått en klar konkurrent i stickningen men det vackra vädret gör att jag förhoppningsvis rensar klart i rabatterna idag. Stickningen får vänta tills ikväll. Den krockar dock rejält med en fängslande bok som jag håller på att läsa, Agaat av Marlene van Niekerk. Romanen utspelar sig i lantbruksmiljö i Sydafrika och handlar om en mycket speciell relation mellan en vit lantbrukarhustru och en färgad kvinna som levt i familjen ända sedan hon var liten. Boken är svår att slita sig ifrån men en timma i solskenet på altanen med kaffe och läsning skall jag unna mig när rabatterna är klara. Är de inte klara när det är kaffedags är det boken som vinner.

Visst är det, som en vän sa´ häromdagen, roligt att ha mycket att göra.

torsdag 29 mars 2012

ROSENDALS CHOCOLATE CHIP COOKIES



I helgen som gick blev jag förledd av ett lockande recept i bloggen och dagarna går, där du hittar receptet till de här goda och lättbakade kakorna. Klicka på och dagarna går på raden ovanför.

Följ gärna Annas arbetsbeskrivning. Den avviker något från Rosendals men är väl genomtänkt och bra. Kakorna på bilden är jämna, fina och, framför allt, runda. Det skulle mina också ha blivit om jag hade låtit degen ligga rekommenderade dryga två timmar i kylskåpet men jag tålade mig inte utan tog ut degen efter en timma, vilket förmodligen var orsaken till att kakorna flöt ihop. Jag skar till fyrkanter när jag tagit ut plåten ur ugnen.

Mycket fiffigt att göra en rulle av degen i en plastpåse som sedan förvaras i kylskåpet tills det är dags för gräddning. Man skär då lätt som en plätt degen till jämna, runda kakor. Mina blev, som sagt, inte runda men goda blev de, försvinnande goda. Så goda faktiskt att jag snart skall baka en omgång till och då skall jag se till att kakorna får rätt form.

tisdag 27 mars 2012

RÖDE ORM


Idag har vi varit på Mölndals Lasarett, där Stora O fick sitt öga undersökt. För att underlätta den numera årliga undersökningen får han droppar, en sort som bedövar ögat och en annan sort som vidgar pupillen. Efter läkarbesöket är hans syn suddig och därför är jag med för att köra hem.

Trots att jag är infödd göteborgare måste jag tillstå att det blir svårare och svårare att köra bil i Göteborg, allra helst i rusningstid. Tempot är högt och det känns som att man är tvungen att hänga med. Behöver man byta fil är man lycklig varje gång det lyckas. När vi på eftermiddagen körde hem var trafiken tät. Jag trodde att jag hade rutten klar för mig men icke då. Plötsligt skulle man ligga i vänsterfil för att komma till E20 i riktning mot Stockholm och inte ta av till höger som tidigare. Bilarna låg tätt intill varandra i alla filerna och inte en enda lucka fanns i sikte. När trafiken stannade vid ett stoppljus, tog jag till teckenspråket och signalerade till en bilist snett bakom mig, i filen bredvid. Han var en vänligt sinnad människa och viftade glatt tillbaka och, framför allt, släppte in mig så att jag i sista stund hamnade i rätt fil. Så långt var allt väl men jag undrade vart det skulle bära hän. Ganska snart förstod jag att vi var på väg uppför Röde Orm, som göteborgarna så fyndigt döpt Partihallsförbindelsen (som förbinder E20 med E45) till. Uppfarten var kurvig värre och man associerade lätt till vissa av Lisebergs åkattraktioner. Vi försökte räkna ut varför det var så slingrigt och våra vilda gissningar blev att bron på så sätt tog mindre plats och att bilisterna skulle köra saktare.

Denna väg, som för oss var ny, var ingen jättehit men har man kört där några gånger vänjer man sig nog. Förresten kanske den här sträckningen inte är aktuell nästa gång vi besöker Göteborg. Vi har vant oss vid trafiken på landet och tyckte att det var skönt när vi svängde av E20 vid Hol och i egen takt susade fram i det vackra landskapet. Fast kurvigt var det där också, förstås.

måndag 26 mars 2012

BLOGG / DAGBOK


Idag skall jag försöka reda ut varför jag bloggar. Jag tror att svaret är att jag tycker om att skriva och att jag på det här sättet lätt kan gå tillbaka i tiden och läsa vad jag har gjort och tänkt, för jag ser redan nu att jag minns långt ifrån allt som jag skrivit och då har jag bara hållit på sedan 2011. Jag tror också att det är bra att sätta sina tankar på pränt, för nedskrivna tankar är i allmänhet mer genomtänkta än de som fladdrar och far i huvudet.

Varför skriver man då inte i en dagbok med pappersblad och pärmar? I mitt fall är det för att jag tycker att det är praktiskt att använda ordbehandlingsprogrammet i datorn, där det är lätt att ändra och lägga in bilder.

Någon enstaka gång har jag anat en viss kritik när det gäller bloggning. Tveksamhet till att man lägger ut sina privata tankar och upplevelser på nätet och åsikter om att det är bättre att man träffas och talas vid har framförts. Det senare har egentligen inget alls att göra med att skriva "dagbok" i bloggform. Givetvis skall inte bloggen ersätta möten med vänner och bekanta. Det ena utesluter som tur är inte det andra, vilket hade varit jätteledsamt.

Igår läste jag ett inlägg av en mycket duktig bloggerska som stördes av personliga påhopp om hennes bloggande. Som tur är är hon en kvinna som vet vad hon vill och låter sig inte stoppas därav, utan konstaterar bara att alla inte kan vara av samma åsikt, punkt slut. Mitt råd till läsare som retar sig på bloggare är att de skall låta bli att läsa blogginläggen. Ungefär som någon som inte gillar ett visst TV-program har möjlighet att byta kanal eller stänga av TV:n. Svårare än så är det inte.

Hoppas att dessa mina funderingar inte har skrämt iväg några läsare, för det var verkligen inte meningen. Ni är, som alltid, välkomna att läsa min blogg. Om ni har lust, vill säga. Jag uppskattar all kontakt med er, vare sig det sker i verkliga livet eller brev-, telefon-, mail- eller bloggledes. Facebook och twitter är jag inte bra på.

PS. Det var äldste sonen som fick mig att börja blogga. Jag tror att han tyckte att jag skulle ägna mig åt något som håller huvudet igång.

söndag 25 mars 2012

HÖG TID


Nu när jag har skrivit om sommartid och om det ena vårtecknet efter det andra och till och med vädrat sommar kom jag just på att det faktiskt är hög tid att jag ersätter bloggens vinterbild av Lilla Solberga med sommarbilden, så det skall jag göra i morgon.

Den senaste tiden har Stora O och jag följt planeterna Venus och Jupiters färd på himlavalvet. Första gången vi tittade, för ca 10 kvällar sedan, kunde vi se den starkt lysande Venus till höger om Jupiter. Därefter förflyttades de båda planeterna successivt så att de så småningom såg ut att befinna sig rakt under varandra, d v s Venus överst och Jupiter underst, men då var det molnigt, så det fick vi inte uppleva. Det är över 20 år sedan detta fenomen inträffade senast. Ikväll befinner sig Venus till vänster ovanför Jupiter och månen "strax intill" Jupiter. I morgon kväll skall tydligen månen befinna sig intill Venus. Jag har fullt sjå med att kolla så att det jag skriver om planeternas och månens ställningar på himlen stämmer.

lördag 24 mars 2012

SOMMARTID


I natt inträder sommartid i vårt land och klockan vrids fram en timma. Den här stackars förlorade timman (eller timmen på göteborgska) kan enligt en artikel i DN rubba skör dygnsrytm och den rubbningen kan sitta i några dagar.

Tips från en forskare: Gå och lägg dig en kvart tidigare i fyra dagar. (Gäller både vuxna och barn.) och gå ut tidigt på morgonen och lapa solljus men, framför allt, njut av att sommaren är på ingång efter det att vi har hunnit glädjas åt våren.

Jag undrar just hur långt våren har kommit längre söderut, österut och västerut t ex i Tjeckien, Ryssland, USA och på Island? Alla rapporter är välkomna.

När jag förvärvsarbetade tyckte jag alltid att det var så jobbigt på våren när man förlorade en hel timma men det jämnade ju ut sig på hösten, då man gladdes åt en extratimma. Numera spelar det ingen större roll vilket. Alla timmar är lika värdefulla (även de förlorade,  bara man stiger upp tillräckligt tidigt) och timmarna ökar i värde allt eftersom tiden går.

fredag 23 mars 2012

FREDAGSMYS

Fredag kväll och fredagsmys. Idag har vi verkligen gjort oss förtjänta av myset, för vi har släpat ris och eldat hela dagen, i alla fall i drygt fem timmar.

Fredagsmys är enligt Wikipedia en modern rit, då familj och vänner samlas för att fira att arbetsveckan är slut. Jag vet inte vad som avses med modern i det här sammanhanget men i vår familj har vi alltid myst lite extra på fredagskvällarna så länge jag minns. Maten skall vara förhållandevis lättlagad men inte onyttig, för då kan man få diabetes m m och enligt en psykolog kan fredagsmyset lindra stress, vilket ju är bra i dessa jäktiga tider. Så mys, mys, mys!

Vädret har idag varit alldeles strålande. Solen har lyst från en klarblå himmel och vinden har varit svag. Perfekt för eldning alltså. Ansiktet var alldeles rött när jag till slut kom in och jag trodde att den röda färgen berodde på ansträngningen jag utsatt mig för men färgen håller i sig, så "bonnabränna" är vad det är. När jag var yngre var jag så noga med att solbrännan skulle vara jämn och helst täcka större delen av kroppen. Nu håller jag tillgodo med att bli brun (eller röd) i ansiktet och på halsen. Övriga kroppen fick ju idag vara täckt av kläder så att jag inte blev sönderriven av riset.

Innan jag låter mig uppslukas av fredagsmyset måste jag berätta att blåsipporna har slagit ut i rabatten och i dikesrenen vid vägen lyser det gult av massor av tussilago. I trädgården blommar snödroppar och krokus för fullt men det har de gjort ett tag nu. Hela dagen har vi hört tranorna trumpeta när de flugit över torpet men nu ikväll är det tyst. Jag tror inte att de flyger när det är mörkt. Om de gör det, trumpetar de i varje fall inte.

torsdag 22 mars 2012

ROMANS I DAMMEN

Teckning av Stora O när han var liten


De senaste dagarna har vi haft besök av två gräsänder i vår damm. Det är en hona och en hane och vi hoppas att de skall trivas så bra att de vill häcka hos oss men varje gång vi kommer för nära dammen flyger de sin kos. Vi tror att de ger sig iväg till granngården, där det också finns en damm.

Som alltid i fågelvärlden är hannen grannast att se på. Att honan är grå-brunspräcklig har sin förklaring i att hon då blir svårare att upptäcka. Dessa änder är så pass skygga att jag inte har kommit åt att fotografera dem på nära håll, varför Stora O:s teckning från tidig skoltid får illustrera detta inlägg.

onsdag 21 mars 2012

ALIAS SMITH & JONES


Alias Smith & Jones
Konstnär DO, 1971

För cirka 40 år sedan gick serien Alias Smith & Jones på TV och fullständigt trollband våra söner, som då var fem och sex år gamla. På den tiden satt hela familjen samlad och tittade på TV tillsammans  och vi tyckte allihop om programmet.

Det var då det. Just nu går samma serie i repris och Stora O sitter numera ensam och ser programmet varje vardagskväll. Antingen håller programmet fortfarande eller också är det Stora O som är nostalgisk. Kanske både och?

Yihaa!

måndag 19 mars 2012

JORDAD


Det man oftast tänker på när man hör ordet jordning är jordning av elektriska apparater. Principen är densamma men i det här fallet avses att jorda sin kropp. Vad händer vid jordning? Enligt vad jag har kunnat förstå och utan att ha läst boken Att vara jordad är det att genom jordning neutralisera de farliga fria radikalerna vi har i kroppen (positivt laddade molekyler som saknar en elektron), som är skadliga för vår hälsa. De flesta av oss går omkring med ohälsosamma laddningar i kroppastollen som skapar olika former av ohälsa, t ex inflammationer, smärta, stress, sömnproblem och låg energihalt.

Hur jordar man sig? Det allra mest effektiva sättet är att gå barfota utomhus. Det kan vi som bor på landet lättast göra, förutsatt att det är sommar och varmt ute. Genom att man jordar sig fylls kroppen på med negativ laddning (fria elektroner) som finns i överflöd på jordskorpan. Eftersom barfotasäsongen är begränsad och asfalt inte släpper igenom de fria elektronerna finns nu en uppsjö av hjälpmedel att ta till för att bli jordad, t ex:

Speciella lakan (jordar dig medan du sover gott)
Universalmatta
Musmatta
Armband
Jordade flipflopskor
Bilmattor
Klisterlappar
Jordstavar
Earthingsladdar
m fl

Jag har en barndomsvän som har låtit jorda sig genom en stav fäst i marken förbunden med en sladd som fästs i hennes säng och jag väntar nu med spänning på att få reda på om hon känner någon skillnad. "Hon får se upp när åskan går", var Stora O:s kommentar när han hörde talas om hennes jordningsförsök.

Ta nu för allt i världen inte detta som en rekommendation från min sida. Jag vet faktiskt inte vad jag skall tro. Inte har jag heller tillräckligt med kunskap om elektroner, molekyler m m för att inse riktigheten av jordning. Men, eftersom det kan ligga någon sanning i det och eftersom jag tycker att det skall bli skönt, kommer jag att gå barfota så ofta jag kan i sommar - för säkerhets skull.

söndag 18 mars 2012

SPARTIPS


Stora O har kommit på ännu ett knep för att spara el. Se bara hur han har staplat den ena kastrullen på den andra. Det fungerade bra och smöret smälte i den översta kastrullen medan potatisen kokade i den undre. Torsken fick dock koka i ensamt majestät i eget kokkärl.

När han är riktigt i spartagen och det passar med menyn händer det att maten värms på kaminen. Men snart är värmen här och då passar det kanske bra med sallader som inte fordrar någon elåtgång överhuvud taget. Då vill jag inte höra något prat om kaninmat.

lördag 17 mars 2012

NU HAR DE KOMMIT


I söndags, den 11 mars, hörde jag ett välbekant ljud, fast ovanligt svagt sådant, i luften. Det var det första transtrecket som flög över Lilla Solberga i år på väg till Hornborgasjön. Man brukar höra tranornas skrän högt och tydligt men den här lilla flocken flög så högt att det tog mig lång tid att med hjälp av ljudet lokalisera fåglarna. Till slut fick jag syn på dem, högt, högt i skyn. Nästan på passagerarflygplanens marschhöjd, tror jag.

Vanligtvis brukar jag ropa till dem att de är välkomna tillbaka när de vänder åter på våren men den här gången var det inte lönt att ropa, för även om jag hade vrålat hade de inte hört mig. I år blev det därför bara en tyst välkomsthälsning till de först anlända tranorna, för välkomna är de ju och efterlängtade.

När vi i måndags körde förbi Trandansen vid Hornborgasjön fanns där redan en hel del fågelskådare som, försedda med kikare, betraktade de nyligen anlända tranorna.

fredag 16 mars 2012

FURAN AV EVERT TAUBE


Furan heter en dikt av Evert Taube. Den tonsattes 1990 av Ricke Löw och framfördes troligtvis första gången i samband med invigningen av Taubestatyn på Riddarholmskajen i Stockholm samma år. Dikten skrev Evert Taube 1927 när han våndades för att en fura som skymde hans utsikt skulle huggas ner. Tonsatt fick skalden aldrig uppleva sin dikt, eftersom han dog redan 1976.

Furan hörde jag för första gången häromdagen framförd av Visans Vänner på Mariestadsteatern och påmindes då om granarna som den senaste tiden har sågats ned på Lilla Solberga. De var så gamla att det var dags att ta ner dem men de fattas mig, som Ronja Rövardotters pappa sa´ när Skalle-Per hade dött. Granarna hade ju alltid funnits där, stått som soldater på vakt mot vindar och insyn. Visst har det blivit mycket ljusare och det blir säkert jättevackert när löven spricker ut på björkarna - men att få se fullvuxna träd på granarnas plats lär man inte få uppleva.

Evert Taubes ångest inför furan som skulle fällas har jag full förståelse för och min egen får jag försöka att bemästra. Skönt att veta att den skira grönskan snart är här och värmen. Till dess, håll till godo med den vackra dikten Furan.

FURAN

Med yxan i hand i min Sjösalapark,
jag stod vid en fura och smekte dess bark.
"Du skymmer min utsikt mot himmel och sjö,
du susande fura, nu måste du dö".

Och furan hon föll och blev sågad itu
och kluven till ved, men hon susar ännu
- på elden, vid härden, i vinterkväll lång,
hon susar och sprakar och sjunger sin sång.

Då tänkte jag: "Snart skall jag själv vräkas kull
och röjas ur vägen för utsiktens skull".
Och därför, go vänner, förinnan det sker,
de visor jag diktat, dem skänker jag er.

Ett sus från en fura - en garvad, som höll
i ruskigt väder och sjöng när den föll.
En hälsning från fåglar som bott i dess topp
och kvittrat om landet där solen går opp.

torsdag 15 mars 2012

EVERT TAUBEAFTON

Stora Os ännu större bror H, som handelsman Flink i "Maj på Malö"

I måndags var Stora O och jag på Evert Taubeafton i Mariestads anrika gamla teater, där Visans Vänner från Mariestad och Dacapokören från Töreboda framförde visor av Evert Taube.

Körerna kompletterade varandra. Dacapokören hade många fler körmedlemmar än Visans Vänner, som istället ackompanjerades av fler och olika instrument. Visans Vänner stod för första hälften av föreställningen och delade därefter ut ett visstipendium till Ida Dahlgren, en ung musikalisk flicka, ursprungligen från Norrköping och numera bosatt i Västervik. Ida framförde två visor, varav hon hade skrivit och tonsatt den ena själv.

Det var roligt att åter få besöka Mariestads teater med dess pietetsfullt restaurerade lokaler och att få lyssna till många av Evert Taubes visor. Efter föreställningen var vi hembjudna till I och H, som sjunger med i Dacapokören. Stort tack till er båda för gästvänlighet och trevlig samvaro.

onsdag 14 mars 2012

KOMMUNIKATIONSAVBROTT


I fredags kväll när vi kom hem efter trevlig samvaro i Alingsås med åtta av våra ungdomskamrater var kontakten med omvärlden bruten. Inte riktigt, för vi har ju mobiltelefonerna att ta till även om mottagningsförhållandena är si så där. Varken den fasta telefonin eller internet fungerade och, eftersom jag har omtänksamma vänner som tror att jag har blivit sjuk om jag inte skriver, vill jag förklara varför bloggen legat nere några dagar.

Till att börja med kändes det ovant att inte kunna kommunicera via datorn som vanligt men efter ett tag bestämde jag mig för att se det hela som en oplanerad minisemester. Då blev situationen genast mycket trevligare. Mer gjort fick jag också, bl a skrev jag flera brev. Brev med posten (snigelpost) är sällsynta nu för tiden. Åtminstone i vår brevlåda, där vi mest hittar reklam och räkningar. Jag blir jätteglad när den någon enstaka gång innehåller ett personligt brev och jag hoppas förstås att mottagarna uppskattar mina brev också.

Telia har nu rättat till felet och Lilla Solberga är, som ni förstår, online igen.

torsdag 8 mars 2012

VÄRDA ATT UPPMÄRKSAMMAS


Med den här lilla tussilagobuketten gratuleras idag alla som heter Siv på namnsdagen. Särskilt tänker vi på några av våra starka och engagerade vänner. Att deras namnsdag sammanfaller med Internationella Kvinnodagen, som också är väl värd att uppmärk-
samma, är inte helt fel.

I tisdags hade vårt barnbarn Ebba namnsdag och hon får sin hyllning här på bloggen några dagar för sent. Grattiskram!


PS. Jag ser fram mot att vi snart skall kunna gå ut och plocka tussilago.

onsdag 7 mars 2012

PILGRIMSVANDRING


Flera nya pilgrimsleder, eller sträckningar av sådana, kommer att invigas på Kristi Himmelfärdsdag, bl a sträckan mellan Vårkumla och Eriksberg. Arbetet med att färdigställa dessa pilgrimsleder ingår i ett Leaderprojekt och omfattar hela Västra Götalandsregionen.

Invigningen av sträckan Vårkumla - Eriksberg påbörjas i Kinneved den 17 maj och avslutas i Eriksberg den 18 maj. Programmet i sin helhet kommer senare att annonseras och delges via affischering.

Planera redan nu in pilgrimsvandring på Kristi Himmelfärdsdag, som även utnämnts till Pilgrimsdagen, och/eller fredagen den 18 maj. Vandringen kommer att delas upp i två dagsetapper om vardera ca fyra timmar.

Med på vandringen kommer bl a kyrkoherde Magnus Carlsson från Floby pastorat att vara. Observera att man inte behöver vara vältränad för att deltaga.

Mer information om pilgrimslederna får du genom att klicka här.

Eriksbergs gamla kyrka

tisdag 6 mars 2012

HÄR FINNS DET RESURSER


Resursupptäckten gjordes idag på morgonen när jag satte en surdeg och enligt receptet skulle älta degen i 15 minuter. Jag startade energiskt men blev trött i armen efter ett tag och sa´ till Stora O att vi nog borde köpa oss en hushållsassistent. Han påpekade då stillsamt att vi har en sådan. Efter en del dividerande kom vi fram till att så faktiskt är fallet. För cirka 20 år sedan köpte vi en assistent som vi bara har använt när vi gör korv en gång om året. Att det fanns en bunke och degkrok också hade gått mig alldeles förbi. En stege togs fram och från ett loft hämtades den fina degbunken med tillhörande degkrok ner och, utan att behöva göra någon investering, har vi nu tillgång till en 20 år sprillans ny bakhjälpreda. Bruksanvisning eller Gebrauchsanweisung som det heter på originalspråket fanns också.

I alla dessa år har jag ältat degen för hand och jag har faktiskt bakat en hel del. Visserligen har det givit mig kraft i arm men det är lite snopet att vi bara har använt hushållsassistenten till malning av kött och stoppning av korv och, som sagt, bara en gång om året. Nu skall den minsann få bekänna färg framöver.

Surdegsbrödet blev lyckat trots att det var ältat för hand. Stort tack till J för tips om vatten i ugnen.


måndag 5 mars 2012

LYFT FÖR FN



Toppdiplomaten Jan Eliasson gratuleras till att ha blivit utsedd till vice generalsekreterare för FN. Hans uppgifter som generalsekreterare Ban Ki-Moons närmaste medhjälpare kommer att handla om krishantering, medling samt att ansvara för hela FN-systemet och i den rollen kommer hans tidigare erfarenhet av medling, diplomati och uppdrag för FN väl till pass.

GAIS-supportrarna i Göteborg är säkert mäkta stolta över denne göteborgsfödde GAIS-anhängare och gratulerar extra hjärtligt. (Jag känner en trogen supporter i Bergen som jag är säker på också sällar sig till gratulanterna.)

Lycka till med det viktiga uppdraget och
heja GAIS!

söndag 4 mars 2012

MORMOR OCH FARMOR

Häromdagen diskuterades det mycket i P4, Radio Skaraborg, om hur bilden av mormor eller farmor ser ut och ifall mormödrars och farmödrars roll har förändrats och eventuellt skulle komma att förändras framöver. Frågan ställdes till radiolyssnarna, som anmodades att rapportera in sina synpunkter.

Jag lyssnade bara halvhjärtat, så jag är osäker på vad som sades exakt, men tror att frågan ställdes till vuxna människor. Efteråt har jag funderat på detta och kommit fram till att barnbarnen själva är de enda som kan svara på hur de upplever sina mormödrar eller farmödrar eller hur de önskar att de skall vara. Man är ju faktiskt bara mormor eller farmor till barnbarnen och inte till deras föräldrar, även om de senare också ofta kallar oss mormor eller farmor. Eller till andra vuxna med åsikter härom för den delen.

Hur skall då en mormor eller farmor vara? Själv tror jag att det bara finns ett sätt att vara på, nämligen sig själv, med fördelar och brister. Barnbarnen skulle märka direkt om man försökte förställa sig och inte skulle man ha så roligt heller, om man gjorde det. När det spås om mormors- och farmorsrollen i framtiden hoppas jag att det även då finns utrymme för mormödrar och farmödrar att få vara sig själva.
                                                 
Jag är farmor till de här tre ungdomarna, som jag har en jättefin kontakt med. Ett gott förhållande byggs upp under småbarnsåren och för att det skall kunna ske fordras att föräldrarna är generösa och låter mor- och farföräldrar komma barnen nära, som det varit i vårt fall och som jag är innerligt tacksam för.
Åren går. Nu är barnbarnen stora och deras egna liv tar helt naturligt allt större plats. Kamrater, idrott, studier m m fyller deras tid, nästan till bristningsgränsen. Detta förstår man som mormor eller farmor och gläds åt barnens utveckling på väg mot vuxenlivet.

Jag är glad för och stolt över mina barnbarn och tacksam för att de är omtänksamma, duktiga och berikar mitt liv alldeles enormt. Att jag upplever vårt förhållande så positivt tror jag inte skulle vara möjligt om det inte fanns något gensvar från dem, vilket det tack och lov gör. (It takes two to tango.)
(J 20, H 14 och E 12 uppifrån och ner)

lördag 3 mars 2012

VÅR I LUFTEN


Visserligen har vi frost på nätterna ännu men de senaste dagarna har den efterlängtade våren verkligen gjort sig påmind. Idag var jag bara tvungen att besöka blomsterhandeln för att köpa några nya krukväxter och de här vackra tulpanerna. Fika på altanen efter promenad i det vackra solskenet blev det också. Ljuvligt!

fredag 2 mars 2012

FÖRENA NYTTA MED NYTTA


Istället för att ta en långpromenad i det underbara vårvädret idag bestämde vi oss till sist för att ta ner några björkar. På så sätt fick vi både motion, frisk luft och en del gjort som vi kommer att ha nytta av nästa vinter.

Stora O fällde tre björkar som han kvistade och sågade till kubbar eller "pluttar" som de lokalt kallas. Riset drog jag ihop till en hög som får bli påskbrasa, ifall vi inte eldar upp det tidigare. Enligt väderleksrapporten skall det bli snö igen nästa vecka och, om det inte blåser för mycket då, kanske det är läge att elda när marken är blöt. Den som lever får se, som min svärmor brukade säga.

Kubbarna körde vi sedan fram till vedskjulet för klyvning, som blir nästa arbetsuppgift. Vi är faktiskt ganska samspelta, Stora O och jag, när vi väl har bestämt oss för vad vi skall göra och hur det skall göras.

Nu är det kväll och jag har en känsla av att vi (eller åtminstone jag) kommer att somna ganska tidigt efter all frisk luft och motion. Det låter som att vi arbetat med veden hela dagen. Sanningen är att vi bara höll på i fyra timmar men det räcker som dagsverk för oss. 


torsdag 1 mars 2012

SVERIGES MÄSTERKOCK

Ägg Benedict

Jag gör absolut inte anspråk på titeln Sveriges Mästerkock men igår kväll inspirerades jag, trots hetsen mot de tävlande i TV-programmet Sveriges Mästerkock, till att för första gången prova på att laga Ägg Benedict. (Jag har alltid trott att det heter Ägg Benedictine.) Egentligen är det en brunchrätt men vi avnjöt den ikväll och det gick bra det också.

Undrar just hur min variant skulle ha bedömts av de kritiska jurymedlemmarna i TV-programmet? Det pocherade ägget som är gömt under Hollandaisesåsen var lite i lösaste laget men formen var OK. På den andra tallriken syns det att äggformen är ojämn. Enligt receptet skall man, efter att ha kylt av ägget i kallt vatten, putsa formen men det iddes jag inte, varför valet av bildmotiv var givet.

Stora O, som tack och lov inte är särskilt kräsen av sig, tyckte att det smakade bra. Själv ansåg jag att såsen och det brynta brödet var väl fett trots att jag hade minskat ner smörmängden till hälften, men ner slank det, alltihop. Receptet finner ni här om ni blir sugna.


PS. Jag fuskade och använde Blå Bands Hollandaisesås (pulver).