Gilla?
Jag hänger inte med i svängarna, för jag har inte kläm på hur man facebookar och inte heller riktigt varför man gör det. Twitter skall vi inte tala om. Där är jag också rudis.
Länge har jag hävdat att om man vill en person något kan man antingen skicka ett mail eller ringa. Efter vad jag har fått mig omtalat går det bra att skicka ett personligt meddelande på facebook också. Måste sätta mig in i detta ordentligt, Jag har dessutom ondgjort mig över att man skall gilla hit och gilla dit. Ibland blir det så tokigt, som t ex när någon berättar att en person har dött och att man då förväntas att gilla det. Visst tror jag mig förstå att gilla i det läget innebär att man tagit del av meddelandet men för mig blir det fel.
Jag har anslutit mig till Facebook och har några vänner också men någon fart på det här kommunikationssättet har det inte blivit för min del. Att facebook och andra sociala medier är fantastiska sätt att blixtsnabbt kunna sprida information till många framkom tydligt t ex när de nordafrikanska folken mobiliserade sig inför massdemonstrationerna för demokrati. I GP idag läste jag om ett par i Israel som nyligen har startat en nätkampanj för att förhindra ett kärnvapenkrig mellan Israel och Iran genom att använda kärleken som vapen. Facebooksidan de startade heter Israel loves Iran. De har redan fått 50 000 gillare och många, de flesta från Israel men även från Iran och andra länder, har anslutit sig till fredskampanjen. I ett sådant här sammanhang inser jag betydelsen av facebook och gilla/dela. Här hade e-mail stått sig slätt. Får mig att tänka på hippierörelsens slogan på sin tid Make love - not war och jag hoppas innerligt att det befarade kriget aldrig kommer till stånd.
Ute snöar det och jag kan bara konstatera att aprilvädret är här, en dag för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar