fredag 13 juni 2014

VI KOMMA IFRÅN RIA-RA


De taktfasta stegen på vår morgonpromenad igår triggade igång en låt i huvudet på mig och med makens hjälp lyckades vi komma fram till att det var sångleken Vi komma ifrån Ria-ra det var frågan om. Stora O påstod visserligen att han som barn sjungit "Vi komma ifrån Rya skog..." men det berodde nog på att han i sin barndom bodde nära Rya skog på Hisingen i Göteborg.

Sedan följde ett resonemang om vilka visor vi hört våra mor- och farmödrar sjunga (Varför inte mor- och farfäder kan man undra?) och jag kunde bara påminna mig att min mormor sjöng visan eller skillingtrycket "Det växte en blomma vid granarnas fot...". Blomman tänkte jag mig var en linnea. Kanske hade min moster Linnea fått sitt namn efter den lilla blomman i skogen? Stora O kunde inte erinra sig att han hört någon av sina sjunga. Däremot hade hans mamma bl a sjungit "I en sal på lasarettet...".

Medan vi promenerade kom vi undan för undan på texten till Vi komma ifrån Ria-ra och den hittar ni härSkall vid tillfälle sjunga den för våra barnbarn, ungdomar numera, så att de åtminstone har ett minne (mossigt visserligen) av att jag sjöng för dem.

4 kommentarer:

  1. Den leks ganska ofta fortfarande på skolgårdarna. Vad har du här att göra, göra, göra?

    SvaraRadera
  2. Märklig text. Jag trodde inte att ramsan lever kvar.

    SvaraRadera
  3. Jodå, varje vår dyker den upp. Det leks fler såna frågelekar, när man till slut blir en ensam kvar. Antar att ria ra ska vara ngn typ av sagoland och då blir ramsan helt logisk :-)

    SvaraRadera