lördag 28 februari 2015

SVEND ASMUSSEN




                                                            Foto: Thorild Amdi


Idag fyller en av världens främsta jazzviolinister, Svend Asmussen, 99 år. Bloggen bugar och gratulerar den framstående musikern och showartisten på födelsedagen.

Vi har många riktigt fina musikupplevelser att tacka Svend Asmussen för, inte minst när han i Swe-Danes framträdde tillsammans med Alice Babs och Ulrik Neuman. Låten jag bjuder på här är en av Stora O:s och min favorit - When you´re smiling.



torsdag 26 februari 2015

ÅRETS FÖRSTA


Idag har den första tranan landat vid Hornborgasjön. Det är en nyhet som i radion har haft konkurrens av damernas stafettåkning i Falun. Silvergrå är tranan och silvermedalj fick de svenska skidåkarna. HURRA, HURRA.

Själv blev jag så påverkad av dessa glada händelser att jag satte igång att tvätta fönster. Solen tittade fram en stund och det var helt klart vår i luften. Ser nu fram mot att få höra trumpetande tranor på sin väg till Trandansen.

lördag 21 februari 2015

ÄNTLIGEN VÅR?


Jag läste någonstans att om det inte blir frost före midnatt idag
så är våren här, åtminstone i våra trakter.

Vi får hålla tummarna att det blir så.

Trevlig helg!

torsdag 19 februari 2015

BETYG


Nu är det bestämt att 100 skolor skall få möjlighet att ge betyg från fjärde klass. Argumenten emot har bl a varit att de elever som har svårt för sig inte på detta tidiga stadium skall behöva erfara att de inte duger, medan de som argumenterat för betygsättning i årskurs fyra hävdar att det är bra att tidigt kunna fånga upp de elever som har problem och ge dem extra stöd.

När jag andra hälften av 1940-talet började skolan fick vi betyg från första klass. Det förekom inga protester mot detta, vare sig från föräldrar, lärare eller politiker. Skolbarnen var givetvis inte tillfrågade. Det är mycket möjligt att barn som hade svårt för sig i skolan tyckte att det var nedbrytande med betyg men det hörde man aldrig talas om. Själv tillhörde jag medelmåttorna, så jag tror snarare att det var lite spännande. Några samtal då lärarna informerade föräldrarna om elevens utveckling tror jag inte förekom.

Betygsbok var det som då gällde och varje sida representerade en termin. Längst ner på sidorna fanns plats för omdömen om ordning och uppförande. Vid samtal med en av mina närmaste vänner häromdagen berättade hon att hon vid ett tillfälle hade fått B i ordning. A skulle man ha om allt var som det skulle. Motiveringen till det sämre omdömet var att min vän "hade skrattat åt andras olycka". En klasskamrat hade ramlat pladask alldeles framför henne och stukat foten, som snabbt svullnade upp och det rejält. Denna syn utlöste ett skrattanfall orsakat av ren nervositet, vilket läraren inte förstod utan sänkte ordningsbetyget. Själv fick jag, i tredje klass tror jag, också ordningsbetyget sänkt till A-. Orsaken var i mitt fall att jag hade ställt mig i pojkarnas kö när vi skulle gå in till i matsalen, då pojkarna radades upp på ena sidan av korridoren och flickorna på den andra sidan. Varför gjorde jag detta, kan man fråga sig. Kanske en protest av något slag, eller var jag kanske förtjust i någon av gossarna?

Betygsgraderingen var betydligt mer omfattande på 1950-talet och spände mellan C och A. Så här såg betygskalan ut: A, A-, a+, a, a-, AB+, AB, AB-, Ba+, Ba, Ba-, B+, B, B- och C, som var allra sämst, så lärarna hade en hel del att välja på.

På 70-talet fick skolbarnen också betyg, eller intyg snarare, redan i småskolan och jag kan inte dra mig till minnes att våra söner tyckte att det var påfrestande på något sätt. Av deras terminsintyg framgår bara vilken årskurs de just avslutat och att de hade flyttats upp till nästa årskurs, men vi får väl utgå ifrån att det låg någon bedömning bakom flyttbeslutet.


Jag är inte tillräckligt insatt i ämnet, så detta skall inte betraktas som ett inlägg i den aktuella skoldebatten, utan snarare som en tillbakablick. Men jag kan gott tänka mig att situationen är helt annorlunda för dagens skolbarn, som är engagerade i så mycket och hela tiden behöver uppdatera sig för att hänga med i den snabba teknikutvecklingen. För dem är det säkert skönt att slippa betygshetsen redan i årskurs fyra.

Hoppas att det jag kommit ihåg är någorlunda riktigt. Om inte, har vi många lärare och före detta lärare i bekantskapskreten som kan korrigera mig. Hoppas också att sönerna inte blir irriterade för att jag har använt deras gamla terminsintyg som illustration till inlägget, men det tror jag inte, för de är ju inte avslöjande på något vis.

måndag 16 februari 2015

ÖLPROVNING


Nu var det länge sedan vi hade ölprovning här på bloggen men idag har vi inhandlat två flaskor Electric Nurse APA (American Pale Ale). Märket vi var på jakt efter var egentligen Electric Nurse DIPA, som vi hade blivit rekommenderade att prova. DIPA står för Double Indian Pale Ale men den sorten fanns inte på "bolaget" i vår centralort.

Brewtrades Electric Nurse-öl är relativt nya och namnet Electric Nurse anspelar på paret Peter Robertssons och Ida Engströms yrken, elkonstruktör och sjuksköterska. Ölen bryggs hos Dugges Ale- & Porterbryggeri i Göteborg.

Eftersom vi inte har smakat på "apölet" ännu, kan jag bara citera vad som står att läsa på flaskan, nämligen att det är ett friskt öl som fått sina typiskt blommiga och fruktiga aromer från amerikanskt humle. Det har också en lätt citruskaraktär och är bryggt med pilsnersmak och ljus karamellmalt. Alkoholstyrkan är 4,6%. Detta nya öl finns inte med i boken 101 öl du måste dricka innan du dör, som Stora O fick i julklapp 2010. Vi kan alltså tyvärr inte bocka av den här ölsorten och känner att vi med den takt vi håller måste bli riktigt gamla för att hinna med att testa alla sorterna.

DIPA-ölet innehåller ännu större mängd amerikanskt humle och har en alkoholhalt på 8%. Mer härom kanske det blir på bloggen framöver men nu stänger jag butiken för idag, så att provningen av APA-ölet kan börja.


lördag 14 februari 2015

BOKRYGGSPOESI


Idag anordnar bloggkollektivet Kulturkollo bokryggspoesistafett och alla har inbjudits att vara med. Eftersom stafetten är opretentiös behöver man inte känna att man skall prestera mästerverk som tur är. Jag, som inte anmält mig i tid, tycker att det är en jättekul idé och hänger på ändå. Så här ser mitt försök ut:


En dröm ett liv.                                (Lia Schubert)

Beröringen.                                     (Colleen McCullough)

Innerlighetens tid.                            (Ingrid Kampås)

Jag skall göra dig så lycklig,             (Anne B. Ragde)

innan floden tar oss.                        (Helena Thorfinn)


Tanken på bokryggspoesi ledde mig naturligtvis till bokhyllan och det fick det goda med sig att jag idag har plockat ut alla böckerna och rengjort både dem och bokhyllan. Tack Kulturkollo för inspirationen! 

DU DU DU


Lite sent på dagen visserligen men nu får du, du och du, d v s alla, ett blomsterhjärta på Alla hjärtans dag.

Förseningen beror på att jag hållit på och städat i en bokhylla, vilket behövdes vill jag lova. Bland böckerna hittade jag den här boken som Stora O sparat från ungdomens dagar. Han var ungefär 14 år och hade inte tillgång till musik på annat sätt än via radion, där det spelades populärmusik en timma i veckan. De som hade radiogrammofon (och skivor) kunde givetvis spela musik så ofta de ville. Så här såg boken ut.


I veckotidningarna trycktes texterna till de mest populära sångerna, vilka klipptes ut och klistrades in i böcker för att man skulle kunna lära sig dem utantill. Det var vanligt att barn/ungdomar träffades och sjöng tillsammans. Eftersom det är Alla hjärtans dag har jag valt att fotografera några sånger med kärleken som tema. Jag hade gärna velat fota en sång med en "pingla" med den tidens mått mätt ganska lätt klädsel som illustration, vilket var vanligt förekommande, men refrängen till just den sången löd Det sker blott en gång och aldrig mera och det låter ju inte så roligt. Därför får det bli den här bilden istället.


Det här måste vara svårt att förstå för nutidens ungdomar som har musik i öronen för det mesta. Inget klippande och klistrande i dessa Spotifytider!


måndag 9 februari 2015

SOLIG MÅNDAG


I morse vaknade vi till en riktigt vacker dag. Solen strålade, inte ett moln i sikte, vilket var vederkvickande efter flera månader av ovanligt grått och trist väder. I trädgården såg vi tre rådjur som kommit fram till huset nu när marken är täckt av snö. Men när Stora O skulle hämta tidningen blev de skrämda och hoppade graciöst över fårstängslet, sprang snabbt över ängen och försvann in i skogen.

Med den här bilden på dagens solnedgång tackar vi för en solig och vacker dag. Enligt väderprognosen skall det bli fint väder i morgon också och det ser vi fram mot. Vi anar vår i luften!

lördag 7 februari 2015

SKREI (GADUS MORHUA)


Idag har vi avnjutit den norska torsken, Skrei, till lunch och den infriade verkligen fiskförsäljarens lovord.

Skrei är en norsk torsk när den är som allra bäst. Skrei fiskas bara under januari till april, då den leker i vattnen utanför nordnorska kusten, dit den tagit sig från Barents hav. Under den långa vandringen genom kalla,klara vatten och hårda strömmar blir torsken muskulösare och får ett fastare, vitare och mer delikat kött.

Skrei, som betyder skrida/vandra, kommer från världens största torskbestånd, den nordost-arktiska torsken i Barents hav. Tack vare god förvaltning av norska myndigheter är beståndet hållbart och i god tillväxt. Att fisken är skreimärkt garanterar att endast de allra finaste torskarna har valts ut. Hög kvalitet med andra ord.

Så länge man känner till har skreien kommit till Lofotens övärld för att leka och har för Nordnorges kustbor, efter månader i mörker, varje år utgjort en mycket viktig näringskälla (D-vitamin, andra fettlösliga vitaminer och omega 3-fettsyror) liksom en betydande inkomstkälla.

Norrmännen ser fram mot årets första skrei lika mycket som vi ser fram mot årets första färskpotatis. Den norska rätten kallas "Mölje" och avnjuts på Alla hjärtans dag, så nu är det snart dags att kalasa i grannlandet!

När leken är över flyter de befruktade äggen med strömmarna mot de näringsrika betesområdena i Barents hav. Efter ett par veckor kläcks äggen och torskyngel fortsätter färden. De lever på plankton under vandringen och framåt hösten har ynglen utvecklats till små torskar på ca 10 cm, som då dyker ner i djupet och simmar till de näringsrika betesområdena i Barents hav. Efter 4-5 år är torsken stor nog att påbörja sin första vandring mot Lofoten.

Det var mycket att lära om skrei. Stora O hade inspirerats efter att ha sett ett matlagningsprogram i TV, vilket, tillsammans med fiskhandlarens reklam för varan, ledde till en fantastisk matupplevelse. Precis lagom stekt var skreien också - skulle ha fått godkänt av Mannerström.

tisdag 3 februari 2015

1800-TALETS GÖDSELLÄRA


I den här gamla boken från 1857, Försök till Populär Gödsel-Lära, läser man på första sidan i första kapitlet med titeln "Whad är gödsel? Gödningsämnenas indelning", att man "För att kunna lefwa och utbilda sig, behöfwer en wext hufwudsakligen fem ämnen, whilka wi wilja kalla allmänna ämnen och dessa äro: lut, ljus, värme, fuktighet och passande jordmån."

Efter att snabbt ha tittat igenom den tunna boken verkar gödseln på 1800-talet ha varit betydligt miljövänligare än nutidens. Ingen konstgödseln så långt ögat når. Gödningsämnena indelades då i fyra klasser:"gödningsämnen från djurriket, gödningsämnen från wextriket, gödningsämnen från stenriket och blandade gödningsämnen eller komposter".

Ett avsnitt behandlar urin efter människor och kreatur och där står att läsa att "den urin som faller efter menniskor är den kraftigaste" och att "man bör noga tillwarataga det som blir och begjuta gödseln eller helst komposthögarne dermed". När man läser om ekologisk odling idag kallas detta för "guldvatten" och är då utspätt, en del urin och nio delar vatten.

Jag skall faktiskt läsa igenom den här boken ordentligt inför årets odling, för jag är säker på att det finns mycket att lära av tidigare generationers erfarenheter. (Komposten kommer jag nog inte att begjuta med guldvatten förstås!)


Detta är en lärobok lämpad för undervisningen vid rikets lägre lantbruksskolor och författaren, von Schele, var lärare vid Nyköpings Läns Lantbruksskola tillika notarie i Länets Kongl. Hush.-Sällskap.