Tuppen som värpte
När jag tagit del av bloggen med namnet Rymdresan, som eleverna i en klass 2 tillsammans med sin lärare har startat upp, kan jag inte låta bli att imponeras och framför allt att glädjas för barnens skull. Gå in själva och se vad de har för sig. Första temat är rymden och barnen berättar med ord, teckningar och film vad de undrar över, vad de tror och vad de kan när det gäller den stora, oändliga rymden. Jag kan föreställa mig att de tycker att de är med på ett riktigt häftigt äventyr genom detta projekt.
Det var inte utan att jag gärna skulle ha varit en liten åttaåring och ha en så engagerad och inspirerande lärare men det går ju inte. Jag började istället fundera över om jag själv hade upplevt något riktigt roligt och spännande i småskolan, men trots att jag är ganska bra på att komma ihåg gick det trögt.
Vi hade roliga timman på lördagar men jag minns bara att vi sjöng och framförde små sketcher. Högläsning också, förstås, och ibland lyssnade vi på ett radioprogram. Trevligt men inte så kul att det satt några speciella spår i minnet.
Så hade vi ju bokstavsplanscherna, planscher i A4-format för varje bokstav, som hängdes upp på väggen vart eftersom bokstäverna lärdes in. Dessa planscher fick hänga uppe hela terminen, eller kanske till och med hela läsåret ut.
Att få följa med till materielrummet och hämta stora planscher på växter och djur som förvarades där var roligt, Sedan berättade fröken om motivet på planschen för oss.
Läseboken med tuppen uppflugen på en kista på framsidan minns jag också med glädje. Förutom att det fanns mycket intressant att läsa i boken var den spännande, för ibland, om man hade varit flitig med läxläsningen eller om man fyllde år, hände det att tuppen hade värpt under natten. Oftast låg där en liten peng i boken men jag minns särskilt när tuppen hade värpt ett vackert, skotskrutigt hårband. Då blev jag glad. Värpandet hade ju skolan inget att göra med förstås, och tur var väl det, för tuppar värper ju faktiskt inte!
När jag summerar mina minnen från lågstadiet står de sig ganska slätt mot allt spännande och intressant som skolbarnen idag får vara med om. Det har ju hänt så mycket sedan jag gick i småskolan främst inom teknik och pedagogik. Men dessa förändringar förslår ändå inte om det inte finns en engagerad och fantasifull lärare med i bilden.
Än en gång, gå in på Rymdresebloggen och se vad dessa åttaåringar har åstadkommit med hjälp av sin fröken genom att klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar