Häromdagen hittade jag en knubbig liten kantarell utmed vägen till brevlådan. Den lämnade jag givetvis i fred så att den skulle kunna växa till sig och förhoppningsvis få sällskap av fler kantarellisar. Men den lilla kantarellen triggade igång nyfikenheten hos mig och idag tog jag mig därför över fårstängslet till en hage, där det förra sommaren fanns en grandunge med ett av mina pålitliga kantarellställen. Eftersom granarna nu är nedtagna var förväntningarna på att hitta skogens guld där inte alltför högt ställda men där fanns de, även i år, gula och knubbiga.
Också dessa fick stå på tillväxt och jag har nu bestämt att jag skall laga till kantarellerna genast när jag plockat dem och inte lägga i frysen, som jag brukar göra. Stora O tycker inte om svamp, så därför brukar jag frysa ner dem tills någon kommer som kan dela min förtjusning. När väl gourmetvännen eller vännerna dyker upp, glömmer jag oftast bort att jag har kantareller i frysen, så emellanåt får yngste sonen tilldelning och han uppskattar kantarellerna kan jag lova.
Mmmmm, jag blir sugen bara jag tänker på sommarens första kantarellmacka!
jag ar saaa avundsjuk!! min alsklingsratt ar vad som hallst med kantareller. Washington state lar de vaxa till overflode.
SvaraRaderakanske att jag planerar min nasta resa till Sverige omkring kantarell tiden.
kram B
Ifall du inte lyckas pricka in din resa skall jag frysa ner nagra som vi kan festa pa när du kommer. Nar jag var i Vermont i min ungdom fick jag inte lov att ata kantareller som jag hittade. Med sorg i hjartat slangde jag dem. De enda svamparna som konsumerades i den familjen var champinjoner. Kanske finns det kantareller i Maine som ju ligger nara Vt.
SvaraRaderaKram