MULLVADSFÅNGST

Jag har tidigare skrivit om vårt problem med alla jordhögarna i trädgården som vi retat oss på. Sorkhögar och mullvadshögar ser ungefär likadana ut och vi har hela tiden hoppats på att det är mullvadar som härjar hos oss, för de äter inte rötter på växterna som sorkarna gör.

I vintras inhandlades en fälla så att vi kunde lämna tillbaka den vi hade lånat av grannen och jakten började. Det skall tillstås att vi inte har varit några intensiva jägare men för några dagar sedan plockades fällan fram igen, eftersom allt fler jordhögar dök upp och alldeles nyss såg Stora O att fällan hade rört på sig. När vi fulla av spänning vittjade fällan fick vi klart bevis på att det var mullvaden som varit i farten.

Trots att jag retat mig på alla jordhögarna blev jag ledsen vid åsynen av den strävsamma mullvaden med sina skovelliknande tassar (som såg ut som händer), som grävt så flitigt. Ögonen var slutna och det var förståeligt, för det går ju inte att se i de mörka gångarna ändå. Dessutom hade det varit ofrånkomligt att den fått jord i ögonen om de varit öppna.

Nu hoppas vi att det inte finns några fler mullvadar så att vi slipper vara med om det här någon mer gång. Jakt är inget för oss, absolut inte!

Mullvaden skall ha tack för uppslaget till dagens blogginlägg.