söndag 3 juni 2012

MULLVADSFÅNGST



Jag har tidigare skrivit om vårt problem med alla jordhögarna i trädgården som vi retat oss på. Sorkhögar och mullvadshögar ser ungefär likadana ut och vi har hela tiden hoppats på att det är mullvadar som härjar hos oss, för de äter inte rötter på växterna som sorkarna gör.

I vintras inhandlades en fälla så att vi kunde lämna tillbaka den vi hade lånat av grannen och jakten började. Det skall tillstås att vi inte har varit några intensiva jägare men för några dagar sedan plockades fällan fram igen, eftersom allt fler jordhögar dök upp och alldeles nyss såg Stora O att fällan hade rört på sig. När vi fulla av spänning vittjade fällan fick vi klart bevis på att det var mullvaden som varit i farten.

Trots att jag retat mig på alla jordhögarna blev jag ledsen vid åsynen av den strävsamma mullvaden med sina skovelliknande tassar (som såg ut som händer), som grävt så flitigt. Ögonen var slutna och det var förståeligt, för det går ju inte att se i de mörka gångarna ändå. Dessutom hade det varit ofrånkomligt att den fått jord i ögonen om de varit öppna.

Nu hoppas vi att det inte finns några fler mullvadar så att vi slipper vara med om det här någon mer gång. Jakt är inget för oss, absolut inte!

Mullvaden skall ha tack för uppslaget till dagens blogginlägg.

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag såg en kommentar på en blogg om När havet blåser ljumma vindar, att du jobbat med Ann-Margret Holm i mitten av 70-talet och undrade om vi var släkt. Det stämmer bra. Hennes man är min farbror :) Var jobbade ni tillsammans någonstans?

    Hoppas du får en fin dag!

    /Mikaela Holm

    SvaraRadera
  2. Hej Mikaela!

    Det var trevligt att höra från dig.
    Ann-Margret och jag arbetade tillsammans på OT-Rederierna i Skärhamn. På den tiden bodde vi i Aröd. Var snäll och hälsa henne så gott från mig.

    Det skall bli roligt att läsa din bok. Jag har många fina minnen från Klädesholmen.

    Hälsningar

    Ulla Olofsson

    SvaraRadera
  3. vad hemskt grymt

    SvaraRadera
  4. Ja, livet är grymt ibland. Vi har försökt en annan metod också - att sätta upp-och-nedvända flaskor i hålen för att ljudet som då uppstod skulle skrämma bort mullvadarna. Faktum är att de hållit sig borta härifrån ett bra tag därefter men nu är det dags igen. Fyra färska, stora högar i gräsmattan!

    SvaraRadera