Idag har Svante namnsdag och då gratulerar jag MBY:s måg, Svante Hultengren, som tillsammans med Lars Arvidsson har gett ut boken Svenska Landskapslavar, som jag tidigare har skrivit om här på bloggen.
Riktigt varför mina tankar spårade in på ätliga lavar kan jag inte redogöra för men när jag kollade i Svenska Landskapslavar läste jag att islandslaven, Hälsinglands landskapslav, hör till dem. Den har använts som växtfärg, medicin mot lungsot, hosta, skörbjugg, bronkit, astma och magbesvär. Laven innehåller bitterämnen med antiseptisk verkan och är en viktig del av renens föda men har också använts i bröd och vid brännvinstillverkning.
De lavar som är lämpliga som föda för människor innehåller kolhydrater som vi kan bryta ner, s k lavstärkelser, vilket förutom islandslaven också tuschlaven, manlaven och navellavar gör.
För egen del tycker jag inte att islandslaven ser särskilt aptitlig ut men det är bra att känna till att man kan ta till den som överlevnadsföda om det kniper.
Islandslaven växer på marken i tuvor eller lösa mattor som kan täcka stora ytor, är vanlig i hela Sverige utom allra längst i söder och på Öland och Gotland och trivs särskilt i glesa tallskogar, på hedar, klippor och hällar. Den förekommer rikligt i Hälsingland och har därför blivit symbol för detta landskap.
Intressant, måste genast gå ut och kolla om det är islandslav vi har på vårt flaggstångsberg. Det är en lav i alla fall, som plötsligt börjat breda ut sig väldigt mycket. Tänk så kul att ha sin egen skörbjuggsmedicin växande på tomten! :-)
SvaraRaderaJag har fått lavfnatt. Det finns många lavar som är fantastiskt vackra och spännande att se på. Jag är mer intresserad av dem som motiv än som medicinal- eller ätliga växter men det är klart att det skulle kännas tryggt att ha skörbjuggsmedicin inpå knutarna :).
SvaraRaderaJag håller med, lavar är fantastiskt vackra. Svante har många underbara tavlor med lavmotiv. Det är verkligen stor konst.
SvaraRadera