Rönnbär
Igår lyssnade jag på programmet "Förmiddag" i P4, Radio Skaraborg, medan jag strök. I detta program tar man upp språkfrågor och bl a lustiga/kluriga uttryck från barn. Då blev jag påmind om följande sanna barnhistoria, som jag många gånger tänkt förmedla till programmet men som aldrig blivit av:
Vår goda vän, B, hade hämtat sitt barnbarn, V, på dagis och på hemvägen gick de förbi ett rönnbärsträd. Lille V frågade sin farmor vilka bär det var som fanns på trädet, varpå B svarade att det var rönnbär. "Går bären att äta?" frågade V. Farmor svarade att det gör de men att bären var sura. "Då väntar vi tills de blir glada" blev barnbarnets slutreplik.
I gårdagens program togs bl a uttrycket "surt sa' räven om rönnbären" upp. Ursprunget
lär ha kommit från den grekiska fabeln om räven som inte nådde upp till bären och därför låtsades försmå dem för att dölja sitt misslyckande. Bären i Esopus fabel var vindruvor, men, för att passa bättre in i vår miljö, ändrades den svenska översättningen i början av 1600-talet från vindruvor till rönnbär.
Uttrycket rönnbärsfilosofi existerar och betyder att man förringar värdet av något man vill ha men inte kan få men i lille V:s fall var det nog ett klart konstaterande, för sura rönnbär är väl inget att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar