Tranflytt hösten 2011
Ett säkert tecken på att sommaren är slut är när vi hör tranornas trumpetande ljud inför flytten söderut. Varje år är det lika vemodigt när de ger sig iväg och vi (eller jag) går ut på gårdsplanen och vinkar adjö.
Lika ledsamt som det är vid avskedet på hösten är det härligt när de kommer tillbaka på våren, då jag glatt rusar ut och hälsar dem välkomna åter. Tranan är ju, förutom vårtecken och ljusbringare, Västergötlands landskapsdjur och landskapsfågel, så vårt intresse för tranan har ökat avsevärt sedan vi flyttade hit.
Det latinska namnet för trana är Grus grus och i Wikipedia står mycket intressant om tranorna som du kan läsa här ifall du är intresserad. Bl a står det att tranan har ett ljudhärmande namn
som har utvecklats från det ursprungliga krroik - krano (fornsaxiska) - kranich (tyska) - trana (nordiska språk). Mer som en kuriositet kan nämnas att tranan kallas för blåfot i Bohuslän.
Under antiken ansågs tranans kött vara bra för hälsan och under medeltiden var trankött en dyr och uppskattad delikatess. I Västergötland ansågs förr att köttet på tranans vänstra kroppshalva smakade gott medan högra halvan av trankroppen smakade tran.
När jag hör tranorna trumpeta ropar jag till dem "Adjö med er tranor och välkomna tillbaka till våren" men det finns helt klart vackrare sätt att ta avsked. Lyssna här.
Menar du att Stora O ("Mannen som talar med fåglar") inte går med ut och vinkar? Han brukar ju vara så pigg på att prata teckenspråk med måsar :)
SvaraRaderaHan vinkar ibland men inte varje gång ett streck drar förbi. Jag har däremot aldrig hört honom ropa något till tranorna. Tala räcker inte, för de flyger oftast högt, och skrämma bort dem genom att vifta med armarna behöver han ju inte, eftersom de redan är på väg. Dessutom gäller nog tricket med teckenspråk bara för fiskmåsar
SvaraRaderaUBO