STICKKAFÉ

F d Axelssons Konditori, Herrljunga

Igår var jag första gången på ett stickkafé. Detta spännande äventyr ägde rum i ett gammalt kultkonditori i Herrljunga (f d Axelssons Konditori, numera Sessans Konditori och Café), som nästa år firar 100-årsjubileum. Inredningen är också riktigt gammal..

Det inre rummet i konditoriet var reserverat för de 22 stickintresserade damerna. Inte en enda man fanns på plats men det var nog ingen som hade förväntat sig heller. Varenda sittplats var upptagen och snattrandet höll jämnt takt med ljudet från stickorna, eller "speterna" som min mormor kallade dem. Pratet handlade till stor del om olika stickbeskrivningar, garnkvaliteter o s v men det var mycket annat som avhandlades också.

Kvinnan som höll i stickverksamheten, som bedrivs i studiecirkelsform, är konstnär och en riktig idéspruta. Henne kunde man vända sig till med sina frågor. T ex var jag tvungen att fråga något så grundläggande som vad det innebär att sticka dubbelt. Om det finns någon mer som inte känner till det, betyder det att man stickar med dubbel tråd. Ganska självklart, eller hur?

Garn fanns till försäljning liksom stickor, virknålar, markörer etc. Jag beslutade mig för att sticka en mössa i ett Silky Woolgarn, som lär vara alldeles enastående, ljuvligt rent av. Endast en garnhärva skulle gå åt till mössan men när jag ser det lilla garnnystanet, som blev kvar när jag hade nystat färdigt, undrar jag om det räcker. Visst ser det ynkligt litet ut? Inte är det välnystat heller, för jag kommer ihåg från syslöjden i skolan att man skulle nysta så att nystanet blev platt både i botten och på toppen. Det fick absolut inte bli äggformat som mitt, för då rullar det omkring istället för att stå stadigt. Min granne, G, var tålig och hjälpte att hålla garnet medan jag nystade. Andra vid bordet där jag satt nystade mycket snabbare än jag - men det var ju, å andra sidan, ingen tävling.

Min urgamla stickväska kom nu äntligen till användning. Den har jag haft i över femtio år utan att ha använt den till det som den är avsedd för. Jag hade öckså med massor av stickor i olika storlekar, för det är ju onödigt att köpa nya när man har så många.

En stickentusiastisk vän berättade att alla hennes stickor från ungdomens dagar hade plåster längst upp och själv hade hon totalt glömt bort varför hon hade satt på plåstren. Det är något att fundera på tills nästa månads stickmöte som jag säkert kommer att vara med på eftersom vi hade så trevligt igår kväll.

Litet garnnystan