Lars Lerin och Kerstin Högstrand, båda konstnärer med rötter i Värmland, har kommit ut med en ny bok, Straffrundor och ärevarv. Boken återger brevväxlingen mellan de båda vännerna Lars Lerin, den kände akvarellmålaren som reser mycket och har utställningar i hela världen, och Kerstin Högstrand, konstnären som mest håller till i sin stuga i Värmland och tecknar flickor, fåglar, katter och ensamhet.
Deras första bok, Tröstpriser och sidovinster, köpte vi när Stora O och jag 2006 besökte Lars Lerins utställning på Laxholmen i Munkfors. Utställningslokalen är ett f d tråddrageri, där Lerins konstverk från olika epoker visas. Ett besök där rekommenderas varmt. Läs mer här.
Lars Lerin och Kerstin Högstrand är mycket nära vänner och har en tät kontakt också när de befinner sig på olika platser, då genom intensiv brevväxling. Man förstår att de är samma andas barn och att de är beroende av varandras stöttning. Båda har perioder när de pinas av ångest och när en av dem ser mörkt på livet tröstar och uppmuntrar den andre och tvärtom. Men det är inte bara i svåra stunder som de har stort utbyte av varandra - de delar också glädje och det vardagsnära. Deras vänskap är naken och därför extra värdefull - de behöver inte förställa sig, utan kan visa sig precis som de är.
Jag kan bara uttala mig om Tröstpriser och sidovinster, som innehåller oerhört många brev, kort och meddelanden LL och KH emellan och som de rikt illustrerat med målningar och teckningar. Till att börja med trodde jag kanske inte att det skulle vara så intressant att läsa vad de skrivit till varandra men det var det. Deras tankar är underfundigt, humoristiskt, djupsinnigt och sorgligt formulerade och är både jordnära och utsvävande. De innehåller känslolivets hela spektrum.
I en artikel i GP den 26 maj (Läs mer här) ställer sig artikelförfattaren frågande till vad de båda konstnärerna har för avsikt med den nya boken. Om den är lik Tröstpriser och sidovinster tycker jag att det är fullt tillräckligt att de med dessa rikt illustrerade försändelser vill visa hur mycket brevkontakten har betytt för dem när de varit åtskilda och hur mycket deras vänskap betyder.
När vi hade besökt Lerinutställningen gick vi vidare till ett galleri i närheten, där några kvinnliga konstnärer ställde ut, bl a Lars Lerins mamma, Gerd Lerin. Stora O köpte en liten oljemålning av henne, som jag fick i födelsedagspresent och som jag blev jätteglad för. En tavla av Lars Lerin hade prismässigt inte varit att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar