Flera av våra bekanta har uttryckt sin förvåning över att vi flyttade, som de uttryckte det, "in i skogen bland myggorna", där de inte tror att vi träffar en enda människa. Hur fel har de inte! Tvärtom har vi efter flytten från Tjörn mer kontakt med våra vänner där än vi hade innan. Dessutom har vi fått nya goda vänner, bl a våra grannar som vi uppskattar och har mycket trevligt ihop med. Nu när både Stora O och jag är pensionärer har vi mer tid till umgänge än vi hade när vi arbetade utanför hemmet. Förr blev det genast kaos i planeringen om något oförutsett inträffade, för programmet var tight. Numera är det enbart positivt när någon dyker upp.
Idag, t ex, skall våra goda vänner B och R på hemvägen från sitt sommarställe i närheten av Hökensås stanna till och dricka eftermiddagskaffe med oss. Det ser vi verkligen fram mot. Jag har bakat bullar och Toscakaka med någorlunda lyckat resultat och skall med glädje hyfsa av lite på mormors miljövänliga vis innan de kommer.
Summan av kardemumman är att ingen behöver tro att vi är isolerade, utom på vintern förstås, då våra småvägar kan bli riktigt isiga. Telefonen och datorn blir då nödvändiga livlinor. Känslan av vinterisolering försvinner dock snabbt som ögat, så fort våren gör sitt intåg och vägarna åter blir farbara. Vår, sommar och höst kompenserar gott och väl vinterns avigsidor.
Eftersom både Stora O och jag ursprungligen är göteborgare och också har många släktingar och vänner i Göteborg med omnejd, kvittrar vi i takt med fåglarna - "Känn ingen sorg för oss Göteborg".
Vi ses och hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar