SVENSKA LANDSKAPSLAVAR

Kyrkogårdslav

Foto: Arup, U 2005

I en underbar bok med titeln "Svenska landskapslavar", som jag blivit tipsad om av en god vän vars måg medverkat till både med texter och fotografier, står att läsa att Västergötlands landskapslav är Kyrkogårdslaven. På latin heter den Pleurosticta acetbaulum. I boken, som utgavs 2005 av Naturcentrum, Stenungsund, finns många fantastiskt vackra bilder på lavar. Vidare ges en utförlig beskrivning av var och en av lavarna, dess förekomst i landskapet och dess utbredning i Sverige.

Kyrkogårdslaven växer på alm, ask, ek, lind och lönn men även på andra lövträd. Damm från åkrar och vägar är gynnsamt för arten, som mest påträffas i öppet slättlandskap. Kyrkogårdslaven förekommer rikligt i Västergötlands kalk- och slättområden och namnet har den fått för att den ofta förekommer på större träd runt bl a kyrkogårdar.

Vissa lavar är fridlysta i Sverige, åtta stycken närmare bestämt. Fridlysning innebär, som säkert alla känner till, att det är förbjudet enligt miljöbalken att insamla eller skada arterna i naturen. De fridlysta lavarna är: elfenbenslav, getlav, hårig skrovellav, jättesköldlav, långskägg, stiftärrlav, varglav och ärrlav. Detta är förmodligen överkurs för de flesta av oss men för att vara på den säkra sidan är det klokt att vara aktsam om alla lavar.

Innan jag införskaffade denna bok kände jag inte till att det fanns några landskapslavar, utan jag hade bara hört talas om landskapsblommor och landskapsdjur. Flera av lavarna är så vackra, både till form och färg, att de ganska säkert kommer att inspirera mig i framtida målningar och risken att jag återkommer med fler landskapslavar i den här bloggen är stor.