Olle Carlo, alias Cello (Olle C baklänges), har av radiomannen Ingemar Lönnbom utnämnts till ordvitsens okrönte konung bland svenska kåsörer. Bland de medtävlande om titeln fanns storheter som Kar de Mumma, Red Top, Bang, Jolo och Torsten Ehrenmark. Lönnbom anser vidare att Cellos författarskap är skamligt förbisett och trots att han givit ut 28 kåserisamlingar i bokform finns inga uppgifter om att litteraturforskare skrivit varken avhandlingar eller uppsatser om hans författarskap. Vill du fördjupa dig i Cellos författarskap kan du göra det här.
Cellos kåserier har ofta en självbiografisk ton. T ex handlar de inte sällan om den tankspridde fadern, den ekonomiska hustrun och de bortskämda barnen i ett välbärgat folkhem. Han skrev sitt sista kåseri i Expressen 1988 och avled 1989, 89 år gammal.
Här följer några väl kända citat ur kåserierna:
"Varför gå omkring i lera och sörja när man kan gå på isen och ha det glatt?"
"En kleptoman är en tjuv som stjäl utan skäl, utan själ."
"Olägenheten med lägenheten var inte hyran utan ohyran."
"Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå."
Cellos formuleringsglädje lever kvar i korsord, i tal på middagar och som bevingade ord och på så sätt är han inte bortglömd.
Carle hette han, inte Carlo
SvaraRadera