torsdag 26 januari 2012

ÅLDERSTECKEN?

På äventyr i Dalsland 1982

Vi är en grupp vänner på 12 personer som har hållit ihop sedan ungdomens dagar. Under årens lopp ha vi varit på många utflykter tillsammans och haft många trevliga fester med och utan barn. Man kan säga att vi har varit som en stor familj.

I 17 år har vi t ex lagat julmat ihop. Jättemycket julmat, som vi, efter att ha ätit julbord gemensamt, delade upp och tog med oss hem. Det vi åstadkom på en dag skulle ha tagit varje familj en vecka på den tiden vi förvärvsarbetade. Julmatslagandet slutade vi med för några år sedan, eftersom levnadsvillkoren har förändrats för de flesta av oss. Konstigt egentligen att inte fler går samman och lagar mat. Det behöver ju faktiskt inte bara gälla julmat.

Träffas gör vi fortfarande, fast inte lika ofta numera. Men igår fick vi en trevlig inbjudan till lunch hos ett av de sex paren. Umgänget har tidigare pågått i flera dagar men sänggåendet har blivit allt tidigare med åren. Tack snälla B och R - vi kommer jättegärna till er på lunch. Det blir utmärkt att träffas mitt på dagen, men vi får nog betrakta övergången till lunchträffar som ett ålderstecken. Till sommaren får vi allt försöka att återgå till gamla vanor eller ovanor, hur man nu väljer att se på det.

3 kommentarer:

  1. Vilken tillgång, att ha så många goda vänner kvar från när du var ung, jag blir riktigt avundsjuk! Men du är säkert både lätt att vara vän med och en sån som man ogärna tappar bort. Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är värdefullt att ha goda vänner. Om du visste så mycket roligt vi har haft och tänker fortsätta att ha! Jag är säker på att du har många goda vänner också.

    Lycka till med skrivandet och välkommen hem till kalla Norden, för det är väl snart dags för hemfärd?

    SvaraRadera
  3. Det är en mycket fin bild du tagit fram,det är inte utan att man längtar tillbaka. Men vi hoppas vi får många goda stunder framöver för visst orkar vi med mycket ännu.

    SvaraRadera