Idag tänker jag skriva om en krönika av Lisbeth Lundahl, som var in förd i tidningen Lands första nummer 2012. Hon åberopar flera viktiga redan existerande organisationer som Läkare Utan Gränser, liksom arkitekter, ingenjörer och andra grupper utan gränser och anser att det fattas en förening - Tanter Utan Gränser (TUG).
Visserligen är ju tant inte ett yrke, som LL påpekar, utan en personlig egenskap, klokhet som mejslats fram under ett långt liv av jobb och dubbeljobb, vård och omsorg. En hederstitel, alltså. För kunna kvalificera sig som tant måste man vara minst 50 år gammal, ha insett att det är saligare att giva än att taga och att man går längre i förståndiga skor. Man blir alltså inte tant i en handvändning, särskilt inte en Tant Utan Gränser.
TUG bör verka för internationell solidaritet. Tanter behövs i hela världen.Tänk bara på hur många barn som hänger på sina mor- och farmödrars axlar i Afrika. Genom TUG skulle tanter i olika länder samarbeta för att på olika sätt stötta varandra.
På hemmaplan borde tanterna gå samman och utöva sin kollektiva tantmakt för att rätta till diverse missförhållanden. TUG skulle också kunna stödja sådant som tanter gillar och ordna aktiviteter därefter, t ex datakurser, så att tanterna oförskräckt kan ge sig ut i den digitala rymden och där kommunicera med sina barnbarn bl a.
När jag letade efter bilder till det här inlägget visades de flesta tanter förringade eller förlöjligade och den bilden vill jag inte bidraga till. Därför valde jag den oförargliga sagobilden ovan. Kära tant, bär namnet med stolthet!
TUG verkar vara värt att satsa på. Undrar om man platsar? Åldern har jag i alla fall inne, jobbat har jag gjort, både borta och hemma, och nu skall jag åka och köpa Nezeril och Panodil till en snörvlande make. Det borde kunna räknas som vård och omsorg.
Jag är en gränslös tant som också kommit på det träffande namnet på min funktion.
SvaraRaderakontakta mej gärna på 073 6121225
hälsn
Kerstin