SKRIVKRAMP?

Jag har en bekant som håller på att skriva en roman och på hennes blogg får vi följa både slitet med och glädjen över författarskapet. Denna oerhört strukturerade och ambitiösa kvinna, som sätter sig in i allsköns regler och "knep" för att på ett professionellt sätt ta sig igenom författarens kamp och vedermödor för att slutföra romanen inom en viss tid, har i sin blogg visat att hon är rejält trött på alla måsten som följer med skrivandet om man skall följa regelboken. Rent ut förbannad har hon blivit och den frustrationen ger hon utlopp för i blogginlägget med titeln "Åt skogen med alla skrivregler!"

Frustration över skrivregler känner jag igen från tiden då jag skrev en trebetygsuppsats när jag läste engelska på GU. Innan vi satte igång arbetet med våra uppsatser hade vi en föreläsning om hur det hela skulle gå till. Jag, som glad i hågen tänkte: "Äntligen kan man få släppa loss och skriva som man vill", blev mäkta besviken över alla regler (och då menar jag inte grammatiska) som skulle följas och ändå utgjorde de säkerligen bara en bråkdel av vad som styr skrivandet av en roman. Efter föreläsningen fick vi lämna in några rader om hur vi såg på vårt stundande uppdrag och då skrev jag: "Det skulle förvåna mig om det blir någon uppsats överhuvud taget efter den här föreläsningen." Det blev det så småningom, för skam den som ger sig.

Även om man uppfattar regelverket som begränsande är man ju som student tvungen  att någorlunda och helst helt och hållet följa det för att få uppsatsen godkänd. Jag minns speciellt ett tillfälle, då jag satt hemma i köket med postitlappar (som var en av föreläsarens rekommendationer) över hela bordet och min svärmor förskräckt frågade: "Och det här gör du frivilligt?" Min författar-/bloggarvän har det långt tuffare, för förutom postitlappar har hon också tidslinjer och mindmaps att förhålla sig till. Inte konstigt att hon blir trött emellanåt. Men, eftersom hon är så målinriktad, är jag övertygad om att hon kommer att spotta i nävarna, ta nya tag och se till att romanen blir klar. Jag hoppas också att hon tar sig friheten att "hoppa över skaklarna", åtminstone ibland, och ser fram mot att läsa boken när den kommer ut, vilket jag är säker på att den gör.