June Allyson, bilden tagen från Google
Idag väntar vi besök av vår svägerska, som just har ringt och sagt att hon är på väg. För en gångs skull är vi klara i god tid och bara inväntar hennes ankomst. För att fylla ut tiden har jag satt mig vid datorn för att se om jag kan få ihop något blogginlägg, för när I väl har kommit har vi så mycket att prata om så att det inte blir någon tid över för dylika övningar.
Jag steg upp tidigt i morse, skrev en lista över vad jag skulle göra och en lista för det jag tyckte att Stora O skulle göra. Jag har alltid gillat listor. Om de är väl genomtänkta och man följer dem, brukar man få till det. Det jag skriver nu om att jag tycker om listor och faktiskt är beroende av dem rimmar dåligt med min uppfattning om mig själv som en improviserande människa som inte uppskattar rutiner särskilt mycket. Förmodligen är det så att jag behöver både det inrutade och friheten.
Arbetsuppgifterna på listorna är avklarade och jag har faktiskt också hunnit med att "papiljotta" mig, något som jag sällan gör. Just nu håller jag på att låta mitt hår växa ut och det befinner sig i det där hopplösa stadiet när det varken är långt eller kort. För att få någon ordning på kalufsen plockade jag fram några gamla papiljotter som jag satte i håret. När jag senare (men tidigare idag) plockade ut dem och, efter att ha kammat mig, tittade i spegeln tyckte jag att jag kände igen frisyren - page med lugg. Efter att ha grunnat en stund kom jag på att det var så skådespelerskan June Allyson hade haft sitt hår. I övrigt inga liknelser. Herrrrrregud, som Ranelid sa', eller sjöng. Det var jättemånga år sedan hon och hennes frisyr var populära. Att använda papiljotter är förmodligen ute sedan länge också, för man skall nog blåsa håret numera.
PS. När jag tittade på bilder av June Allyson på Google, visade det sig att på de flesta av dem hade hon inte lugg. Minnet narras ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar