Igår hörde Stora O den och idag såg han den, sädesärlan. Det är hanen som oftast visar sig i trädgården, stolt spatserande och ibland småspringande i sin jakt på småkryp. Honan ser vi, som sagt, inte så ofta. Kanske har hon fullt upp med att iordningställa boet, för det måste bli klart snabbt om två kullar skall hinnas med under sommaren.
Vi vill gärna tro att det är samma par som kommer år efter år. Punktligt dyker de upp i början av april oavsett hur vädret ser ut.De försöker vara hemlighetsfulla med var de bygger sitt bo men det är inte särskilt svårt att lista ut var, om man följer deras flyktväg (flygväg?). Oftast bygger de under nockpannorna på taket till vårt hus.
Det är roligt att betrakta sädesärlan när den antingen majestätiskt och vippande eller småspringande söker efter föda.
Välkomna är de små sädesärlorna som vi får glädjas åt ända till slutet av september/början av oktober, då de ger sig iväg på sin långa färd till Mellanöstern eller nordvästra Afrika, där de tillbringar vintern. Härligt att se fram mot att tillsammans med dem få njuta av den varma årstiden, som jag hoppas kommer SNART, för just nu är det ganska ruggigt.
Åh vilken härlig nyhet! Jag längtar efter våra sädesärlor! Men vi har två ekorrar som tyvärr decimerar våra småfåglar i närheten.:-( Förra året försvann alla tolv äggen i min videoholk på en dag! Det var blåmesarna som blev barnlösa
SvaraRaderaHoppas att ekorrarna håller sig i skinnet i år och låter småfåglarna vara ifred.
SvaraRaderaVi har ganska många fåglar här och det är intressant att se hur de beter sig.
Olle är duktig på fåglar och jag lär mig undan för undan.
Hoppas att vi snart får tillfälle att träffas hos Ewa i Bleket.