Idag har jag varit på loppis tillsammans med en grannfru. Jag är inte någon van loppiskund men jag lärde mig faktiskt en del idag. Vi var där en halvtimma innan öppningsdags och trots att allt var framplockat och försäljarna på plats fick inget inhandlas förrän på utsatt tid, då dörrarna öppnades och de förväntansfulla människorna i den långa kön störtade in. Så började plockandet och rotandet bland varor av alla de slag och det tog inte lång tid innan ordningen på bord och i lådor hade förbytts till en röra utan dess like.
Det visade sig att de redan från början humana priserna var förhandlingsbara och kunderna köpslog hej vilt med försäljarna, precis som det lär gå till i sydliga länder. Jag är dålig på att pruta, som jag kallar köpslåendet, men jag lärde mig under de timmar vi var där. När vi skulle åka hem handlade vi rökt skinka av en försäljare utanför idrottshallen, där loppisen var. Medan jag väntade på att det skulle bli min tur hörde jag honom säga till kunderna som var före i kön att han rundade av priset, vilket innebar att han prackade på dem ytterligare varor för att inte behöva lämna tillbaka växel. Då det var min tur sa´ jag till honom att han nu fick runda av i rätt riktning och på så sätt fick jag mer skinka än jag skulle ha fått för min hundralapp. Trots att vinsten endast motsvarade 50 g kände jag mig riktigt stolt, nästan som en fullfjädrad "prutare".
Nu till rubriken Tro´t om ni kan. För 205 kronor köpte vi:
2 hopfällbara gästsängar
frottéhanddukar (åtta mindre och två badlakan)
2 överkast (alternativt gardiner)
1 duk
1 löpare
1 liten byrå
1 spegel
och
2 bordslampor
Slå det om ni kan! Vi var faktiskt riktigt nöjda med dagens inköp. Tack I för att du tog mig med till loppisen och för trevligt sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar