Nu har det gått ett tag sedan Tomas Tranströmer under pressens jubel tilldelades Nobelpriset i litteratur och visst är det fantastiskt att han som svensk fick det eftertraktade priset i år, en poet dessutom.
Jag var nog inte ensam om att leta upp en bok med hans dikter efter utnämningen. Boken jag fick tag på heter "Tomas Tranströmer DIKTER" och innehåller diktsamlingarna från "17 dikter" till "För levande och döda" och utgavs 1997. Efter att ha läst en dikt här och en dikt där måste jag tillstå att jag tyckte att vissa av dikterna var svåra att ta till sig och förstå medan jag tyckte mycket om andra. Språket var vackert.
Dagarna efter tillkännagivandet var Tranströmer ett givet samtalsämne när jag talade med mina vänner och andra närstående. Här följer några av deras tankar:
- "Det är nog inte meningen att vanliga människor skall begripa. Det är förmodligen bara
kultureliten som gör sig märkvärdig."
- "Låt dig bara flyta med. Du behöver inte analysera. Bara njut!"
- "Kejsarens nya kläder."
- "Jag vill kunna förstå. Kan inte uppskatta endast en massa vackra ord staplade på
varandra".
De som gjort dessa uttalanden är vanliga, intelligenta människor. Jag hoppas att oförmågan att till fullo uppskatta dikterna beror på ovana att läsa lyrik.
I TV-programmet Babel prisades Tranströmer bl a för sin enastående förmåga att skapa bilder, för sin formkänsla och för att skriva enkelt om sådant som angår oss människor.
I programmet kallade de honom för metaforens mästare, vilket innebär att han kombinerar olika element som inte hör ihop så att man förstår. Här är några uttalanden av gästerna i programmet:
"Gräset har en grön chef. Jag anmäler mig". Favoritcitat, SRs litteraturkritiker Marie
Lundström
"Tranströmer kan få mig att gråta", Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska Akademien
"Han är så nära Astrid Lindgren man kan komma", Eva Beckman, kulturchef SVT
Rikard Wolff läste några av Tranströmers dikter, som jag tyckte mycket om, bl a "Storm" ur
"17 dikter". Programmet i sin helhet kan du höra här.
Det känns lite som att svära i kyrkan när jag inte just nu helhjärtat kan stämma in i lovsången över poeten som är känd över hela världen men jag har bestämt mig för att inte ge upp utan verkligen ta mig tid att läsa i lugn och ro. Förmodligen beror mitt ifrågasättande på att jag är ovan vid att läsa lyrik. Hoppas att träning ger önskat resultat. Det hade säkert inte varit fel att höra dikterna upplästa, gärna av Rikard Wolff, som har en så vacker röst, mörk och lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar