Bild: Ulla Olofsson
Nalle Puh med sin lilla hjärna är klok. Häromdagen fick jag skriftligt besked på att min egen hjärna, efter datortomografi och magnetröntgen, visade sig helt normal. Tyvärr är det ingen garanti för att jag är klok, som Nalle Puh.
Allt oftare får jag leta efter ord, ibland ganska vanliga, och länge har jag klängt mig fast vid den positiva inställningen att glömskan beror på mitt rörliga intellekt, (OBS! rörliga inte röriga.) Fast, ibland känns det som att jag lurar mig själv lite. Den elaka tanken att jag håller på att bli senil dyker upp emellanåt men då ersätter jag den snabbt som attan med vetskapen om att det tar längre tid för minnet att hitta rätt när man blir äldre. Logiskt, för man har ju mer att komma ihåg då. Och tid har man ju gott om nu när man är pensionär.
På tal om minne hörde jag en expert i ämnet svara på frågan om man kan radera ut obehagliga minnen. Hon påstod att det gick att ta bort ett visst minne men att detta borttagna minne ändå kunde dyka upp i andra sammanhang, för minnen är förknippade med andra minnen. Inte undra på att det tar tid att hitta rätt ord ibland!
Vilken jättefin glasmålning du har gjort! Det där med minnet känner jag igen och har också oroat mig för. Men som du säger, det har samlat på sig en hel del på hårddisken genom åren. Tänk om man kunde lämna in sig själv för defragmentering? Är så glad att jag hittat din blogg, här känner jag mig hemma! :-)
SvaraRaderaHej Katinka!
SvaraRaderaTack för trevligt sällskap i Ewas ateljé i helgen.
Vad gör väl det att minnet sviktar emellanåt. Huvudsaken är att vi kan njuta av tillvaron.
Ulla