Höstsilverax
Foto: Ulla Olofsson
Det går inte längre att blunda för att hösten är här. Alla nedfallna löv påminner om att det är dags att räfsa och städa upp i trädgården. Latmasken i mig säger dock att det är bäst att vänta tills alla löven har trillat av träden och latoxen brölar att jag skall låta dem ligga och bli till näring åt maskar och förbättring av jorden. Råden från både latmask och latoxe är goda men det brukar ändå sluta med att jag varje år räfsar löv till slut ändå, för att inte ha det arbetet kvar till våren. Maskarnas matlust är faktiskt begränsad, vilket inte lövfällningen verkar vara.
Under tiden jag halar ut på detta arbete gläds jag av Höstsilveraxet som blommar så vackert nu med sitt mörkt purpurbruna bladverk krönt av långsmala ax med små vita blommor med en svag dragning åt rosa.
Silverax heter på latin Cimicifuga och är lätt giftig. Växten har använts som medel mot vägglus, vilket namnet skvallrar om: Cimex = vägglus och fuga = flyga bort.
Släktet har ca 10 - 17 arter, bl a Augustisilveraxet, som kan bli manshögt under gynnsamma förhållanden och Läkesilveraxet, som blommar i juli - augusti och tidigare användes till att bota allt från hög feber till spetälska.
Höstsilveraxet är den växt i vår trädgård som blommar senast på året (september - oktober), så det gäller att njuta av den nu, för det är långt till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar