SKRIDSKOÅKNING PÅ SLÄTTA DAMM

L och U på Slätta Damm i slutet av 40-talet

Vi har haft några frostnätter och det kanske har bidragit till att jag har tänkt på barndomens skridskoåkning på Slätta Damm i Göteborg.

Så här såg mina första skridskor ut. Man spände fast dem på kängorna med remmar. I en stuga vid dammen fanns skridskor att låna, eller kanske hyra, för dem som inte hade några egna. Där fanns också bänkar att sitta på medan man satte på sig skridskorna. Sedan började äventyret.

Vi lekte tafatt (som vi kallade sista), tränade på att göra isfigurer, tävlade om vem som åkte fortast och lekte stafett. Det frestade på att så intensivt vara i farten. Törsten släckte vi i en bäck som rann till dammen. Inget var farligt på den tiden - inte att dricka vatten direkt från en bäck och inte att med stumma fötter gå hem i mörkret på kvällen efter att ha åkt skridskor. Mörkt var det oftast på hemvägen, för vi hade så roligt att vi glömde tid och rum.

Så här såg mitt nästa par skridskor ut. De var modernare så till vida att man skruvade fast dem på kängorna istället för att spänna fast dem med remmar.

Nu var det dags för skridskokängor, d v s speciella kängor med skenorna fastsatta direkt på kängorna! Min kamrat B-M och jag drömde om att få vita konståkningsskridskor så att vi kunde sväva fram över isen som riktiga isprinsessor. Vi hade likadana gröna skiddräkter och på huvudet, kanske under mössan ifall det var riktigt kallt, en metallskena som höll fast två rosa, fluffiga "dunbollar" vid öronen. Våra mammor åkte in till centrum i Göteborg för att köpa skridskor till oss. Det var aldrig tal om att vi skulle få följa med och prova. Hemma väntade vi förstås med spänning på de fina konståknkingsskridskorna och gissa vad våra älskade mödrar kom hem med? Gröna bandyrör! Bakslag är ett understatement. Det avgörande argumentet var att de passade så bra till skiddräkterna. Visst grusades isprinsessdrömmarna i ett huj men vi vande oss vid de gröna demonerna och fick t o m, och kanske just på grund av dem, vara med pojkarna och spela bandy och ishockey någon gång. Dessa lekar (eller sporter) var nämligen då förbehållna killarna.

Så här såg de ut, fast gröna:

Och så här hade vi tänkt att vi skulle se ut. En viss skillnad helt visst!

Det här blev nästan skridskohistoria. Att barn på våra breddgrader har lekt och haft roligt på isar i alla tider är troligt. Min pappa berättade att han hade haft skridskor som var av trä med en skena under och som bands fast med remmar. Han skulle ha varit 105 år om han hade levat.