TROLLSLÄNDOR

Foto: Göran Liljeberg

Vid ett besök på Naturum i Burgsvik på Gotland i torsdags köpte jag den här fälthand-boken om trollsländor, utgiven av Länsstyrelsen i Södermanlands län, så nu kan jag med hjälp av den gå ut och mer seriöst skåda trollsländor.

Jag har absolut inga planer på att bli entomolog men ser fram mot att kunna identifiera några av trollsländorna som har ökat i antal efter det att vår damm grävdes. I boken står att det finns 60 trollsländearter i Sverige och att den enda fältutrustningen som behövs är en lufthåv, kikare, eventuellt ficklupp, kamera, anteckningsblock och, förstås, denna fälthandbok. Trollsländor är en djurgrupp som lämpar sig för närmare studier eftersom artantalet är överkomligt och man vet var man skall leta efter dem, d v s i våtmarker. Boken är fullspäckad av intressanta fakta om trollsländor men jag skall begränsa mig till deras uppbyggnad, som består av tre delar: huvud, mellankropp (thorax) och bakkropp (abdom), och på de vackra vingarna som sitter på mellankroppen. Trollsländorna rör, till skillnad från de flesta flygande insekter, sina vingar genom direkt påverkande vingmuskler och kan därför röra fram- och bakvingar oberoende av varandra, vilket gör att de kan stå stilla i luften och t o m flyga baklänges. Ofta har jag fascinerats av trollsländornas flygsätt och tyckt att likheten med helikoptrarnas sätt att flyga har varit påfallande. De är bland de bästa flygarna i insektsvärlden och kan komma upp i en flyghastighet av 30 km/t.

På mellankroppens båda bakre segment (mellankroppen består av tre segment) sitter de båda vingparen. De vackra vingarna består av många små celler som skiljs åt från varandra av längsgående och tvärgående upphöjda vingribbor. Det finns mycket att säga om vingarna men jag tycker att det räcker med att konstatera att mönstret på dem är vackert och det för mina tankar till Tjörnkonstnären Ewa Evers, som sannolikt har inspirerats både av dess skönhet och symbolik, bl a i tavlan kallad "Sländor".

"Sländor"

Blandteknik under glas

Såld