KNUPPEN

Knuppen före ombyggnad

Stora O i styrhytten och gossen i flytväst är hans brorson P

Stora O och hans kollega, G, åkte till ön Stord, söder om Bergen i Norge, efter att i en annons i GP ha läst att där fanns två fiskebåtar till försäljning. Tanken var att båda två skulle köpa båt men just vid detta tillfälle, veckan före påsk 1966, blev det endast affär för en av dem.

Knuppen som Stora O så beslutsamt bestämde sig för att köpa var en kravallbyggd räktrålare som hade använts för transport av passagerare. Lastrummet var inrett med bänkar och båten hade styrhytt, två master, ett grått segel och tändkulemotor.

Med på resan till Stord var även en kompis till G, Stora O:s kusin Vidar och hans son. Vidar, som var lots, skulle vara kapten när Knuppen kördes hem till Tjörn. Första etappen gick från Stord till Haugesund på Vestlandet. Motorn krånglade (gick varm p g a dålig kylning) och segel fick hissas. I Haugesund mönstrade Vidar av, för han skulle hem till Göteborg och tjänstgöra. På grund av att motorn var knackig lastades Knuppen i Haugesund på en fraktbåt för transport till Larvik, där den lyftes av för att det inte fanns några lossningsmöjligheter i Halden, som var slutdestination, Från Larvik bogserades därefter Knuppen över Oslofjorden till Halden av samma fraktbåt. Bogseringen gick till så att en tross slängdes runt styrhytten och sedan fick Stora O parera så att Knuppen surfade på en våg i kölvattnet för att den inte skulle gräva ner sig i vågdalarna. Det var minsann ett mandomsprov för en ovan styrman.

Från Halden fortsatte sedan färden söderut till Strömstad, där Knuppen på grund av motorkrånglet förtöjdes för hämtning en vecka senare.

Stora O och en annan av hans kusiner, C, körde Knuppen från Strömstad till Tjörn under påskhelgen. Första natten tillbringades ombord i Strömstad. Uppvärmningen i båten bestod av en fotogenkamin som hängdes upp i kappen. Stora O, som på den tiden var rökare, vaknade på natten och skulle tända en cigarett. Då slocknade tändstickan och han insåg att det var brist på syre i luften och skyndade sig att öppna så att luft kom in, I det här fallet var det tur att han var rökare, för annars vet ingen hur det hade gått.

På resan mellan Strömstad och Lysekil fick isen dem att vända och i stället köra utomskärs, där ränna var bruten, till Skalhamn, som var nästa övernattningshamn.

Dagen efter fortsatte färden söderut. Givetvis gjorde sig hungern gällande, för sjön suger ju, som bekant, och Stora O brassade sin favoriträtt, bruna bönor med fläsk. När det var klart avlöste han C vid rodret så att han kunde gå ifrån och få lite till livs. C lät sig väl smaka, så väl att han fick skrapa tillbaka mat till serveringsfatet (skulle tro att det var till kastrullen), när han kom på att Stora O inte hade ätit.

Så småningom kom de fram till Knuppens blivande hemmahamn, Bleket.

Stora O tillbringade därefter flera år med att inreda Knuppen och att efter ett motorhaveri i Göta Älv byta ut tändkulemotorn mot en Volvo Penta. När allt detta arbete var gjort och man skulle ha kunnat njuta av båtutflykter, påbörjades bygget av vårt hus i Aröd och Knuppen såldes. En enda gång därefter har vi sett båten men Knuppens öden därefter känner vi inte till.

Den andre båtspekulanten, G, och hans kompis hade tagit färja från Kristiansand till Danmark för fortsatt färd till Göteborg. G ångrade sig emellertid när han kom hem och köpte senare kuttern som han hade inspekterat på Stord. Säljaren transporterade båten till Kristiansand, varifrån G och hans bror med hjälp av en missvisande kompass körde hem den till Sverige. Den resan var ett äventyr i sig, för när de trodde att de siktade Måseskär var det i själva verket Hållö fyr vid Smögen! När de till slut kom fram till Skärhamn dog den smällande och rykande motorn, som aldrig mer gick att få igång. Båten såldes vidare och sjönk till slut i Göteborg skärgård.

Av dessa två äventyrliga unga sjöfarare har den ene på äldre da´r blivit månskensbonde och den andre semestrar i husbil!