Många påstår att de har svårt att sova vid fullmåne och det har jag. Att kalla det för att vara mångalen är att ta i men störd i min sömn blir jag, månstörd. Denna olägenhet delar jag med många andra, bl a en vän i Varberg, som har lärt mig följande snapsvisa:
En gång i månan är månen full
men aldrig vi sett honom ramla omkull.
(Melodi: Mors lille Olle, ifall någon känner för att sjunga visan)
Vissa forskare påstår att problemet beror på förväntanseffekten medan andra säger sig ha påvisat ett samband mellan fullmåne och sömnsvårigheter. Själv tycker jag inte att det är så konstigt att blodet i människokroppen påverkas när månens och solens dragningskraft tillsammans med jordens och månens rotation så starkt påverkar oceanernas vattennivåer. Vid fullmåne och nymåne står månen och solen i rät linje och då blir tidvattnet kraftigt.
Oavsett vilken den bakomliggande orsaken är till att jag var vaken till viss del i natt, så var det en fantastisk upplevelse att titta ut och se naturen upplyst, som på dagen nästan, nu när snön ligger vit. Magiskt.
PS Jag såg i en tabell att det är först ikväll vid 22-tiden som månen är riktigt full, så det blir till att "uggla" i natt också. Tur att jag har en god bok att ta till.
Att "uggla", som tidigare haft betydelsen att sitta uppe och hänga, har numera fått ytterligare en betydelse, nämligen att hoppa upp på något föremål och där sitta på huk och glo i ett försök att likna en uggla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar