MODERSARVET

Varsågod och smaka!

Igår, på en runda i skogen för att plocka kantareller, hittade Stora O och jag ett ställe där det växte massor med smultron. Vi stannade till där en låååååång stund och plockade, åt och njöt.

Förr om åren har jag alltid i första hand försett barn och barnbarn med de bär jag hittat, särskilt sommarens första bär. De flesta gör nog så, ser till att barnen får först och främst - åtminstone gjorde min mamma det. Beteendet att förse sina avkommor med föda är ju nedärvt, som tur är, men att ge barnen sommarens första bär i stället för att frestas att stoppa dem i egen mun är kanske inte alldeles självklart. För det kanske man behöver en förebild. Tack mamma! Men nu, när vi inte längre har några små runt oss, kan vi själva ohämmat mumsa i oss av naturens läckerheter och det gör vi skall ni veta.

Modersarvet blir jag påmind om med jämna mellanrum. Mitt intresse för naturen, till exempel, är jag mamma skyldig. Hon hade alltid något intressant att berätta om växter och djur och mycket av det hon förtäljde (Så konstigt det låter men jag använder det som synonym till berättade, så att jag inte upprepar mig) kommer jag faktiskt ihåg och har förmodligen vidarebefordrat till våra egna söner och i viss mån till våra barnbarn. Åtminstone hoppas jag det.

Mamma, kaninerna och jag. Farmor i bakgrunden.