I går kväll fullkomligt vimlade det av barn när Eriksbergs Kultur- och Intresseförening hade anordnat brännbollsmatch och grillfest. Det var verkligen roligt att se alla de små barnen som är levande bevis på att bygden inte avfolkas, vilket annars är ett stort landsbygds-problem.
Yngste Eriksbergsbon, 4 månader, med två beundrarinnor.
Riktigt roligt hade alla också, stora som små. Lagen bestod av både vuxna och barn. Jag var nyfiken på hur uttagningen skulle gå till och det visade sig att tävlingsledaren pekade på de blivande spelarna och talade om för dem om de skulle ingå i lag 1 eller lag 2. Anledningen till att jag var intresserad av valet av lag är att när jag själv var barn och spelade mycket brännboll på gräsmattan mellan hyreshusen där jag då bodde och lagen skulle tas ut, greppade två av spelarna omväxlande sina knutna händer ovanpå varandra om brännbollsträet, som på den tiden alltid var ett runt slagträ. Den av spelarna som till sist hade sin hand överst på bollträet fick börja välja spelare till sitt lag. Maken, som har sinne för detaljer, minns att det översta greppet skulle vara stabilt och tåla ett slag utan att bollträet tappades. Så började då uttagningen och givetvis valdes de som var duktigast på att slå och springa först och de som ansågs vara sämt sist. Vi var många barn av olika åldrar och därför var det några som ständigt fick finna sig i att titta på. Även om laguttagningen igår kanske var en aning diktatorisk, var det i alla fall ingen som behövde vara ledsen över att bli vald sist och det är ju, som tur är, en framgång.
Samling inför starten.
Hur gick det nu då? Jo, den första matchen vann lag 2 och den andra matchen vann lag 1. Lyckligt slut, alltså, ingen behövde vara ledsen.
Med ålderns rätt satt jag på supporterbänken under den stora och imponerande rödboken med kameran i högsta hugg.
Glad och engagerad supporter.
Detta är mitt andra "sportreferat" den här veckan - först från Partille Cup i Göteborg och nu från brännbollsmatcher i Eriksberg. Jag får passa mig så att jag inte blir sportnörd, för det har vi tillräckligt många av i vår familj redan.
Och så åt vi förstås. Jättegott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar