ATT ÄLSKA SIG SJÄLV

Hur ofta har man inte hört att man skall älska sig själv, för först då kan man älska andra. Det låter så bra men jag har aldrig riktigt kunna känna att det stämmer. Att älska sig själv låter i mina öron nästan lite självgott, snudd på egoistiskt. Jag har inga problem med att andra människor älskar sig själva för att kunna älska andra men hur kommer det sig då att jag kan älska, ganska många faktiskt, fast på olika sätt, utan att för den skull älska mig själv?

När jag i SRs P1 lyssnade på sommarprataren Björn Lindeblad, f d skogsmunk i Thailand och numera föreläsare och meditationslärare, förespråkar också han att man skall älska sig själv. Jag vet inte varför jag inte kan köpa konceptet, för under hela min uppväxttid har jag fått känna att jag duger bra som jag är. Missbelåten med mig själv är jag inte, utan tycker nog att jag är ganska OK, svenskt lagom i de flesta avseenden, även om det låter tråkigt.. Men kanske är ordet älska helt enkelt så värdeladdat för mig att jag vill spara det till dem jag tycker allra mest om? Om sanningen skall fram, föredrar jag att vara älskad av någon annan än mig själv. Egoistiskt? Resonemanget är svårt att få ihop - i och för sig behöver ju det ena inte utesluta det andra.

Björn Lindeblad förespråkar vidare mindfulness eller varsevarande, som han kallar det på svenska. Det kan jag däremot ta till mig och jag tycker nog att jag, utan att ägna mig åt  meditation, för det mesta lever närvarande med öppna sinnen. Mer och mer för varje dag och det känns bra.