För att resa i tiden behöver man inte en tidsmaskin som ibland finns med i science fiction-böcker, film- och TV-produktioner. Med en sådan är det enkelt att visualisera förflyttningar mellan olika tidsperioder.
Att tänka fungerar till viss del även om tankarna är begränsade, vilket vi blir varse om inte annat när vi en kväll står och tittar upp på stjärnhimlen. Trots att vi tycker att våra tankar är svindlande kan vi ändå inte tillnärmelsevis föreställa oss universums storhet. Det är säkert inte meningen att vi skall förstå heller, men färdas med fantasins hjälp så långt det går, det kan vi.
Läsning är ett annat sätt. Till exempel kan många romaner, som skildrar människors miljö, levnadssätt och tankar, föra oss till en annan tid både i det förgångna och framöver och genom att bl a läsa vetenskapliga skrifter blir man ofta förpassad in i framtiden. Att samtidsskildringar bör handla om nutid är en självklarhet men, eftersom det händer saker hela tiden, är det inte säkert att ens de är aktuella.
En tidsresa kan också vara en verklig resa. Att färdas över flera tidszoner får oss att förflytta oss, inte bara geografiskt utan också tidsmässigt. I båda riktningarna, om man har löst tur- och returbiljett. Tröttheten man drabbas av vid framkomsten efter en lång resa, s k jet lag, tar tid att återhämta sig ifrån.
Till sist men inte att förglömma har vi våra minnen, som är en viktig källa till tidsförflyttning. Med minnets hjälp kan vi resa tillbaka ända till barndomen. Om man inte är synsk förstås och kan dra sig till minnes händelser från tidigare liv. Hur långt minnets tidsperspektiv sträcker sig beror givetvis på hur gammal man är. En klar fördel med att bli gammal är att man har en stor minnesbank att ösa ur.
E hjälper farmor vid jazzkonserten 2006
Med tanke på blogginlägget igår om jazzkonserten i Eriksbergs nya kyrka färdas jag nu sex år tillbaka i tiden, då våra barnbarn, E och H, var med vid kyrkan. E som duktig hjälp vid kaffeserveringen och H, som jag minns blev stucken av en geting som kommit innanför hans T-shirt. Hoppas nu bara att han kommer ihåg händelsen mer för musikupplevelsen än för getingsticket om han tänker tillbaka framöver.
H och farfar på jazzkonsert 2006
Jag har just läst färdigt The summer without men av Siri Hustvedt, där hon skiver följande sanning:
What once was the future is now the past, but the past comes
back as a present memory, is here and now in the time of writing.
Man kan alltså drömma sig tillbaka i tiden och ändå leva i nuet, vilket skulle bevisas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar