Hur firar vi här hemma idag? Inte mycket till firande. Här på torpet har vi varit igång sedan tidig morgon. När klockan var nio hade vi redan rensat en rabatt och klippt både gräs och Stora O. När vi pustade ut över en kopp alltför tidigt 11-kaffe, pratade vi om trevliga minnen från våra resor tilll Norge, både vinter- och sommartid, och om hur vi vid varje besök där hade slagits av den förunderligt vackra naturen.
Klippt var det här!
Detta har inget alls att göra med nationaldagsfirande men jag måste, med hänvisning till ovanstående passande bild, berätta om mitt "klipperi". Stora O och jag har varit gifta i snart 50 år och under alla dessa år har jag klippt honom. Arbetet har blivit mindre och mindre krävande allteftersom håret tunnats ut och numera går klippningen ganska kvickt.
Utöver maken har jag bara haft en "kund", en granne på Tjörn, som för många år sedan bad mig att klippa honom. Han hade inte särskilt mycket hår, ett par längre strån längst fram som han kammade över åt ena sidan, annars mest en krans runt om. De där längre hårstråna tyckte jag inte var någon idé att spara på, utan klippte av dem - men det skulle jag inte ha gjort, för de var hans stolthet. Med facit i hand, som man säger, skulle jag givetvis ha frågat först. Han ville aldrig bli klippt av mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar