UTFLYKT TILL MAGISKA VALLE HÄRAD

Foto Göran Mellbring

Äntligen fick vi till det och kom iväg till Valle härad igår, just när körsbärsträden börjat blomma. Det är verkligen en lisa för själen att resa runt på Vallevägen, som beskrivs som världens vackraste väg, och förlora sig själv i flora och fauna i det böljande landskapet.

I vårt sällskap fanns både natur- och historieintresserade personer och de tävlade om att få delge oss övriga sina kunskaper. L gjorde sitt bästa för att få oss att höra skillnad på bofink, lövsångare och rödhake medan G emellanåt hävdade att det fick vara nog med blommor och fåglar för tillfället, för nu var det dags för historielektion. Bland annat fick vi vid Höjentorps slottsruin lära oss att på ett stenbord i den forna slottsträdgården hade Karl XI år 1690 undertecknat handlingen rörande västgötadelen av Indelningsverket, som helt upphörde 1901. Redan på medeltiden fanns ett slott på denna plats men  det raserades när danskarna härjade i Västergötland 1566. Under mitten av 1600-talet byggde Magnus Gabriel De la Gardie ett barockslott på den gamla grunden. Det slottet brann ner 1722 men resterna av huvudbyggnaden och de två flyglarna kan man idag skönja som förhöjningar i marken.

Historikern och ornitologen

Naturen var överväldigande var vi än befann oss och landskapet hölls öppet med hjälp av betande djur, oftast får.

Vi besökte också Silverfallet i Karlsfors naturreservat, ett av de sex naturreservaten i Valle härad. I Karlsfors anlades i början av 1800-talet ett alunbruk. Kvarnar tyckte vi oss se spår av längs forsen och kvar från den tiden fanns gamla arbetarlängor.

Silverfallet

"Ögonsten" vid Silverfallet

Vid Silverfallet kunde våra ögon också betrakta ett av Martin Stenbergs konstverk som vi hittade i den skummande forsen eller bäcken snarare.

Under hela färden var vi helt betagna av den vackra naturen. På kullarna blommade majnycklarna (eller gullvivorna som de också kallas) i mängder och när vi vandrade i naturreservaten såg vi också ramslöken breda ut sig i stora mattor under de skuggande träden, rödblära, förgätmigej, kabelleka och mängder av vitsippor, för att nämna några.

Efter en härlig lunch på Flämslätts hotell- och konferensanläggning intill Flämsjön kom vi fram till Varnhems klosterkyrka, som vi alla tidigare hade besökt vid ett flertal tillfällen. Där fikade vi, mot bättre vetande, på ett närliggande café. Någon hade hört Bert Karlsson säga att där fanns det bästa kaffebrödet och det var vi ju förstås tvungna att testa trots att vi var proppmätta.

När vi styrde kosan hemåt var vi alla överens om att vi inte hade kunnat tillbringa dagen på ett bättre sätt och att vi skulle göra "Vallerundan" till en årligt återkommande tradition.

Varnhems klosterkyrka