HEJA GAIS!

Med risk för att reta upp övriga familjemedlemmar, som alla hejar på ett annat Göteborgslag, avslöjar jag att jag är GAISARE och har så varit ända sedan jag var liten. Eftersom jag inte är särskilt road av fotboll över huvud taget, undrar jag varför jag envisas med att hålla på just GAIS. Den enda anledningen jag kan tänka mig är att fotbollsintresserade människor i den del av Hisingen där jag växte upp var gaisare och att jag tyckte att jag borde vara det också. Hur som helst har jag inte ändrat ståndpunkt trots att alla runt omkring mig är trogna, vissa fanatiska, IFK-are. Däremot har jag tystnat undan för undan för husfridens skull.

MEN efter gårdagens vinst över Djurgården med 2-1, då GAIS gick upp som etta i Allsvenskan, finns det anledning att stolt höja rösten igen och smått jubla! Med mig bland supportrarna finns bland många andra kända personer Jan Eliasson, Håkan Hellström och Peter Apelgren, som jag föreställer mig jublar också. Jag är alltså i gott sällskap. 

Det var ganska länge sedan jag ägnade GAIS en tanke men nu drar jag mig till minnes att när vårt äldsta barnbarn, J, var liten och var lätt att få med på det mesta, diktade vi tillsammans följande hejaramsa:

Heja GAIS, ni är bäst.

Utan makrill, ingen fest!

Fast, det kanske inte den unga IFK-anhängaren vill kännas vid idag.