LEDIGHETSKALENDERN

I min bokhylla finns den här lilla boken, "Ledighetskalendern 2005". Den är skriven av två  f d reklammän, Kim von Platen, född 1941, med valspråket När man är ledig får man tid till arbete och Göran Tull, född 1942, som lever efter principen Ta det inte så allvarligt. Sorglöshet förlänger livet. I kalendern med sina 365 röda dagar har författarna släppt loss fantasin och gett en förklaring till varför varje dag har upphöjts till arbetsfri helgdag. Av författarnas födelseår att döma kan man gissa sig till att "Ledighetskalendern" tillkom i samband med att de gick i pension.

Oktober har länge kallats Flyttmånaden och Strindberg kallade denna månad för Slaktmånaden men i den här kalendern kallas oktober för Idémånaden. Den 1 oktober har fått heta "Nyktra dagen" för att hedra motbokens avskaffning år 1955 och för att uppmärksamma att husagan avskaffades denna dag 1958. Båda nyktra beslut. Den 1 oktober är också Kinas nationaldag.

Idémånaden börjar bra för min del, för just idag skall jag åka till Mariestad och vara med på en inspirationsdag med temat "Kunskap från förr - inte bara historia" och jag hoppas att jag kommer hem med flera nya idéer. Kanske kan några av dem dessutom förverkligas, för vi skall lära oss om kunskap från förr som kan användas i dagens verklighet.

STICKKAFÉ

F d Axelssons Konditori, Herrljunga

Igår var jag första gången på ett stickkafé. Detta spännande äventyr ägde rum i ett gammalt kultkonditori i Herrljunga (f d Axelssons Konditori, numera Sessans Konditori och Café), som nästa år firar 100-årsjubileum. Inredningen är också riktigt gammal..

Det inre rummet i konditoriet var reserverat för de 22 stickintresserade damerna. Inte en enda man fanns på plats men det var nog ingen som hade förväntat sig heller. Varenda sittplats var upptagen och snattrandet höll jämnt takt med ljudet från stickorna, eller "speterna" som min mormor kallade dem. Pratet handlade till stor del om olika stickbeskrivningar, garnkvaliteter o s v men det var mycket annat som avhandlades också.

Kvinnan som höll i stickverksamheten, som bedrivs i studiecirkelsform, är konstnär och en riktig idéspruta. Henne kunde man vända sig till med sina frågor. T ex var jag tvungen att fråga något så grundläggande som vad det innebär att sticka dubbelt. Om det finns någon mer som inte känner till det, betyder det att man stickar med dubbel tråd. Ganska självklart, eller hur?

Garn fanns till försäljning liksom stickor, virknålar, markörer etc. Jag beslutade mig för att sticka en mössa i ett Silky Woolgarn, som lär vara alldeles enastående, ljuvligt rent av. Endast en garnhärva skulle gå åt till mössan men när jag ser det lilla garnnystanet, som blev kvar när jag hade nystat färdigt, undrar jag om det räcker. Visst ser det ynkligt litet ut? Inte är det välnystat heller, för jag kommer ihåg från syslöjden i skolan att man skulle nysta så att nystanet blev platt både i botten och på toppen. Det fick absolut inte bli äggformat som mitt, för då rullar det omkring istället för att stå stadigt. Min granne, G, var tålig och hjälpte att hålla garnet medan jag nystade. Andra vid bordet där jag satt nystade mycket snabbare än jag - men det var ju, å andra sidan, ingen tävling.

Min urgamla stickväska kom nu äntligen till användning. Den har jag haft i över femtio år utan att ha använt den till det som den är avsedd för. Jag hade öckså med massor av stickor i olika storlekar, för det är ju onödigt att köpa nya när man har så många.

En stickentusiastisk vän berättade att alla hennes stickor från ungdomens dagar hade plåster längst upp och själv hade hon totalt glömt bort varför hon hade satt på plåstren. Det är något att fundera på tills nästa månads stickmöte som jag säkert kommer att vara med på eftersom vi hade så trevligt igår kväll.

Litet garnnystan



RUSTNING INFÖR VINTERN

Mitt i 2011 års förmodligen sista högsommarvärme håller vi som bäst på att rusta oss för den kommande vintern. Idag har vi isolerat "finingången" på den gamla delen av huset. Den ingången och farstun behöver vi inte längre använda och skall istället utnyttja utrymmet till klädförråd. Målat och tapetserat har vi också gjort, och slätar nu bara bubblorna i tapeten ut sig kan vi vara riktigt belåtna med arbetet.

Alla innanfönster är nu dessutom på plats och bommull ligger mellan fönstren. På övervåningen har fönstren försetts med tätningslister, så nu är vi klara för bistrare tider, fast vi hoppas förstås att värmen håller i sig länge än.

I ladugården är det fejat och klart för våra fyrfotade, krulliga och ulliga vänner. Vi hoppas att de den här vintern kommer att utnyttja fähuset, när dagar och nätter blir kalla. Förra vintern låg de ute fast det var iskallt, vilket vi har svårt att förstå.

Efter arbetet med att försöka minska värmekostnaderna och öka komforten var det skönt att fika i solskenet på altanen.

Ikväll skall jag för första gången besöka ett stickkafé och hur det utföll skall jag berätta vid ett annat tillfälle. 

LÅNGVÄGA BESÖK

Kusinerna C och Stora O

Igår fick vi oväntat och kärt besök av två av Stora O:s kusiner och en kusinhustru. Kusin B, som är bosatt i USA, är i Sverige och hälsar på sin brors familj och vi är så glada för att hon, ungefär en gång om året, kommer hem, så att vi får möjlighet att hålla kontakt med varandra.

Efter deras telefonsamtal på morgonen blev det fart på mig och när de dök upp här vid lunchtid hade jag precis blivit klar med två sorters pajer, fixat en sallad och bakat en morotskaka, så det var bara för oss att sätta igång att äta och uppdatera varandra om vad som hänt sedan vi sågs förra gången. Det var en hel del som avhandlades, för det var, som sagt, länge sedan vi träffades. Uppdateringen gällde för S och C också, för även om vi talas vid i telefon ibland, är det sällan vi ses.

Den här gången kom vi överens om att vi skulle bli bättre på att kommunicera via nätet och det löftet bör vi kunna hålla.

Tack för att ni kom. Ni är alltid välkomna till oss!

Kusin B

SILVERTÄRNAN

Silvertärna

En av mina vänner har gjort mig uppmärksam på den fantastiska silvertärnan, som är det djur som flyttar allra längst mellan häckningsplatsen på norra halvklotet och vinterkvarteret i Antarktis. Som längst flyttar denna havsfågel 40 000 km årligen (tur och retur), vilket motsvarar ett varv runt jorden. Genom dessa långa förflyttningar är silvertärnan den organism som sammanlagt får uppleva flest soltimmar per år. Flytten sker ofta i mindre flockar på ca 10 fåglar, som flyger precis ovanför vågkammarna under den två till tre månader långa resan.

Man har funnit silvertärnor som har blivit över trettio år gamla, vilket betyder att de har tillryggalagt ungefär 1 200 000 km under sin livstid. Imponerande!

I Sverige förekommer silvertärnan från slutet av april till början av augusti. Den häckar i ytterskären utefter väst- och ostkusterna men också vid Vänern, i fjällen och vid vatten i Norrlands inland.

Silvertärnan är monotypisk, d v s den har inga underarter.

Det finns mycket att säga om denna fantastiska flygare, bl a att färgen på ben, näbbar och fjädrar varierar beroende på fågelns ålder men det får räcka med en beskrivning av en vuxen silvertärna, som är 33-39 cm lång, varav den kluvna stjärten utgör 7-11,5 cm. Vikten är drygt 100 g. Häckningsdräkten består av helsvart hjässa, blodröda fötter och näbb som helt saknar svart spets (till skillnad från fisktärnans näbb). Nedre delen av strupen, halsen och buken är grå. Under goda ljusförhållanden kan man se att den övre delen av strupen och kinden är vit. Vingens ovansida är ljusgrå medan vingpennorna är vita och genomskinliga sedda underifrån med svart längst ut på spetsarna. I vinterdräkt har den vuxna silvertärnan svart näbb och gråsvarta ben. Den helsvarta hjässan har då delvis ruggats bort, så att fågeln har vit panna medan hjässa och nacke är svarta. Kinden, strupen, bröstet och undersidan är vita.

Själv är jag ingen fågelkännare och räknar inte med att någonsin kunna avgöra vilka som är unga och vilka som är vuxna silvertärnor, utan är nöjd om jag kan lära mig att skilja silvertärnan från fisktärnan. Min gissning är dock att silvertärnan på bilden är en vuxen fågel i häckningsdräkt. Visserligen ser man inte fötterna som skall vara blodröda om detta stämmer. Röd näbb har den i alla fall. Utan svart spets, för om den hade haft det hade det varit en fisktärna.

Jag skulle gärna vilja veta varför silvertärnorna flyger alldeles nära vågtopparna. Fåglarna måste säkert hushålla med sina krafter på sina långa färder. Kanske har det något med det att göra? Kanske för att få mat från havet? Någon som vet? Men ibland måste de väl flyga över land också och då är det nog bäst att de stiger mot skyn, så att de inte krockar med träd och annat som kan stå i vägen för deras framfart.

KARIN BOYE

Karin Boye

I år är det 70 år sedan Karin Boye dog och Sverige miste en stor poet och författare. Hon föddes i Göteborg den 26 oktober 1900 och debuterade med diktsamlingen "Moln" 1922, alltså endast 22 år gammal.

"Moln" kom till efter en religiös kris och speglar hennes grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid. Det är ledsamt att en så begåvad ung människa upplever tillvaron så tung som den framstår i många av hennes dikter.

Hennes kanske allra mest kända dikt är nog "Ja visst gör det ont när knoppar brister" ur diktsamlingen "För trädets skull" men jag väljer att citera hennes dikt "Morgon" ur "Moln", där hennes själ fullkomligt brister ut i lovsång.

Morgon

När morgonens sol genom rutan smyger,

glad och försiktig,

lik ett barn, som vill överraska

tidigt, tidigt en festlig dag --

då sträcker jag full av växande jubel

öppna famnen mot stundande dag --

ty dagen är du,

och ljuset är du,

solen är du,

och våren är du,

och hela det vackra, vackra,

väntande livet är du!

Vill du läsa mer om Karin Boye och hennes verk kan du göra det på Karin Boye Sällskapets hemsida där du finner komplett lyrik på svenska och utdrag ur romaner och annan prosa m m.

Jag avslutar inlägget om Karin Boye, en av den moderna svenska litteraturens förnämsta diktare, med följande tänkvärda ord:

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

                     ur "I rörelse" från "Härdarna"

HÖST I TRÄDGÅRDEN

Hundtandslilja

Idag skall jag ge våra rhododendronbuskar en höstkur i enlighet med tips från en tidning. Det innebär att jag skall plocka fram en plastsäck med torv, som ligger gömd i ett hallonsnår i ett hörn av trädgården och lägga ett lager med torv runt buskarna. Enligt tidningen skall man vattna ordentligt först men det skall väl inte behövas efter denna regniga sommar? Jag hoppas att buskarna kommer att uppskatta omtanken. Själv är jag nöjd att torvsäcken äntligen skall komma i dagen igen och att torven kommer till användning.

Vidare läste jag att hundtandsliljan är en perfekt underplantering till rhododendron men, eftersom jag inte har några sådana lökar hemma, får det vara. Lökarna skall planteras på sensommaren, så jag får satsa på nästa säsong. Man kan, om man vill, fördriva (OBS! inte jaga bort utan driva upp) hundtandslilja inomhus, så att man har färdiga plantor att placera ut när sommaren kommer. Kanske något för mig?

Visst är hundtandsliljan vacker? Den förekommer i många olika färger och vill man att den skall föröka sig skall man låta den vara ifred och avstå från att gräva upp eller dela plantan.

Passar mig perfekt. Lövkompost påskyndar spridningen.